I ögonvrån

Jag tror jag är en rätt jordnära person, vad det nu innebär. Ganska logisk, rätt analytisk och intresserad av vetenskap. Det finns mycket jag tror på och mycket jag inte tror på. Men jag säger aldrig bombsäkert att det är på vissa sätt. (hoppas jag i alla fall). Jag tror att det finns mycket vi inte vet än och det går aldrig säkert att säga "så här är det". Det här tror jag, kan man säga, men det är just tro det. 

Vart vill jag komma med den här utläggningen? Jo, jag vill berätta något som är ologiskt. Något som kanske är en känsla mer än sanning.

Ett par, tre gånger den senaste veckan har jag sett något i vitögat. Till höger om mig har en skugga skymtat förbi. Som att det gick någon i hallen. Vanlig takt, vanlig kroppsform fast mörk. Den är inte riktigt synlig utan finns precis i kanten av mitt synfält. Jag blir inte rädd, inte upprörd, inte glad eller något särskilt alls. Jag bara konstaterar att där var det något. Igen. Det är helt okej. Det kan vara precis vad som helst. En skugga av glasögonskalmen. Ett ljusfenomen. En ögonfrans. Eller något helt annat.