Tid: Morgon
Scen: I trapphuset
Deltagare: Maj och hennes jämnåriga granne på andra våningen
Maj går nedför trappan med en fot i taget och ena handen på ledstången.. Hon bär en svart handväska och en turkos extraförstärktibottensoppåse i den andra handen. Hon kommer till andra våningen och då låser precis Damgranne sin dörr. Utanför står tre handbagage. Svart handväska modell större. Kasse modell mittimellan. Soppåse modell proppfull.
"Godmorgon!" säger Maj.
"Hej!" säger Damgranne och börjar samla ihop handbagagen. "Usch, jag har så mycket att bära". Maj hummar lite medkännande.
De går tillsammans nedför trappan med alla sina väskor och kassar, Maj fortfarande med en fot i taget vilket innebär att Damgranne får gå lite sakta.
"Nu har det varit problem med hissen, igår stod den på fjärde våningen med både gallergrinden och dörren öppna men det var ingen där" säger Damgranne.
"Jaha" säger Maj som på sex år bara varit med om problem med hissen tre gånger. Två gånger helt trasig och en gång med osträngd dörr. "Det var ju tråkigt."
Nu har de hunnit ut ur porten och Damgranne låser upp till soprummet.
"Jaha, har de tömt sopbehållarna nu, igår var det så fullt att locken stod rakt upp!" Det var väl en massa skräp från gårdsstädningen förstås" muttrar Damgranne (som under gårdsstädningen tvättade fönster i styrelserummet och inte kunde förstå hur det kunde vara alldeles svart på fönsterbänken där och att ingen hade torkat bort det tidigare de måste ju ha sett det och då torkar man väl av för alldeles svart var det!)
Maj hummar något.
De säger hejdå och går åt varsitt håll. Först efter några meter kommer Maj på att hennes bil står åt andra hållet. Hon vänder och traskar efter Damgranne och tänker på vad hon egentligen skulle vilja säga: Finns det inget positivt i ditt liv som du kan börja dagen med att tänka på och berätta? Men troligen kommer Maj humma även nästa gång de pratar med varandra.
så sant så sant. Men nickar med istället för att fräsa ifrån
SvaraRaderaHaha, den scenen skulle plats i en (din?) bok.
SvaraRaderashamrock: Jag måste nästan testa att säga emot nästa gång. Undrar vad som händer? Kommer hon höra vad hon sagt eller är det hon som kommer tycka att jag är negativ?
SvaraRaderaÅsa: Vem vet! Fast jag kan än så länge bara skriva lösryckt.
Den trappuppgången känner jag igen!
SvaraRaderaOch jag håller med Åsa, skriv! Vem skriver inte lösryckt liksom???
Tja, vad gör man med sådana?! Klappar dom på kinden och säger:Det blir bättre. ?!
SvaraRaderaKan du inte skriva om scenen så som den skulle vara om du tänkte likadant, så som den skulle vara om du svarade henne som du tänkte idag, så som den skulle vara om hon tänkte som du. Jag är sugen på att läsa, du märker det va?
SvaraRadera