Hon ser till att allt hon kan behöva under natten finns inom så nära räckhåll som möjligt. Vatten, lampsladden, mobilen och boken.
Då är det dags. Hon skuffar in täcket mot väggen så hon inte ska råka lägga sig på det. Hon sätter sig på sängen och placerar rumpan där den sen ska ligga. Långt in på sängen och ungefär på mitten. Hon böjer överkroppen åt det håll där kudden ligger samtidigt som hon lyfter båda fötterna och låter dem följa med i rörelsen så att kroppen fortfarande är rak. Hon tar emot sig med vänster armbåge och sänker sig mot kudden.Får upp fötterna och underbenen i sängen. Det där gick ju bra! Hon tar tag i täcket och drar det över sig. Knäna är visserligen lite utanför sängen men det är okej.
Så läser hon en stund tills ögonen börjar falla ihop. Då lägger hon boken ifrån sig och släcker lampan. Tar en klunk vatten. Sedan börjar projekt vändning av valross. Återigen måste täcket buffas bort så det inte hamnar under någon kroppsdel och blir svårt att få bort. Hon ligger alltså i fosterställning på vänster sida och ska över till att ligga på höger sida. Sängen är inte tillräckligt bred för att rumpan kan ligga kvar på samma ställe utan även den måste omfattas av vändningen.
Ett djupt andetag. En uppmuntrande uppmaning. Hon tar stöd med vänster armbåge i madrassen och handen upp i luften. Den andra handen får möta och pressa ner armbågen. Hälarna i madrassen. Benen fortfarande böjda och tätt ihop. Nu. Kom igen nu! Sakta pressar hon sig mot ryggliggande och samtidigt försöker hon få rumpan att glida över lakanet så hon sedan ska få plats att ligga med böjda ben. Hon tar tag i bäddmadrassens kanter som stöd. Ibland måste huvudet lyftas lite och få en ny position på kudden. Sista biten är lättast, då fäller hon benen mot höger och när de väl vilar på madressen är det hela över och hon suckar lättad och slappnar försiktigt av i muskel efter muskel.
Som tur är har hon oftast lätt för att somna. Skulle inte sömnen infinna sig så är det nämligen ganska komplicerat att vända tillbaka för att tända lampan och läsa. Sen sover hon gott hela natten.
Det är inte varje natt det är såhär, långt ifrån. Men det är ändå en tankeställare. Tänk så självklart det är för dig att kunna kasta dig runt i sängen. Jag säger inte att du ska ha dåligt samvete för det, eller ömka den som inte kan men någon gång ibland kan du tänka en tacksam tanke, att du kan. Var glad för det till synes självklara.
Jag är det. Mitt ryggonda är inte alls av den dimensionen.
SvaraRaderaFör två år sedan fick jag ryggskott och det påminner om det du beskriver. Det gick dock över, vilket det inte verkar göra för dig.
Du skulle kunna beskriva mig när det är som värst. Tur är det inte så jämt.
SvaraRaderaEn period för tio år sen hade jag ryggskott hela tiden, jag vägrade lyssna på kroppen och ett år hade jag fem st. Det var hemskt.
Min pappa fick komma och hjälpa mig ibland.
Ibland blir jag så less på vissa personer som varit i mitt umgänge som lite hånfullt uttrycker sin mening som är att alla har vi ju lite ont i ryggen då och då.
Hur många har prövat att ta sig på toan och det har tagit 45 minuter? Och att man måste väcka Maken mitt i natten för att bägge benen är domnade och känns som förlamade så att man inte kan vända sig själv?
45 minuter till toan har jag varit med om flera gånger. Det är fruktansvärt smärtsamt. Man tar sig ner på golvet genom att flytta kroppen mm för mm, sen kryper man resten av vägen. Huvva.
Jag har inte så nu men jag kan verkligen känna empati med dig. Det är hemskt, och rädlan för att man i sömnen ska röra sig för fort och få ännu sämre är stor dessa gånger.
Kram och krya på dig!
♥
Usch vad jobbigt. Jag är tacksam och glad över att jag bara har vanliga småkrämpor
SvaraRaderaFint du beskriver!
SvaraRaderaJag får verkligen känslan av att vara där, i sängen och i smärtan.
Jag hoppas verkligen inte att det är så du har det, eller ens i närheten av det ...
SvaraRaderaPå kvällen går det bra för min del men när jag sovit mina två eller max tre timmar då är det med försiktiga rörelser jag vänder en stund på andra sidan för det mesta somnar jag inte om utan det blir samma procedur tillbaks.
SvaraRaderaBra beskrivet av dig! Helena