Då har jag skrattat, både på riktigt och på låtsas. För det är så att när man är publik på en inspelning då får man bjuda till lite och inte vara svårskrattad. Och det var roligt. Särskilt Robert Gustavsson, han behöver bara gå upp på scen så drar det i smilbanden. Vilken magnifik känsla han har och som ett flödande vatten rör sig hans kropp oavbrutet i olika rörelser. Och som en glad överrasking var även min stora idol Björn Skifs där.
Innan åt vi middag i en korvkiosk. Det var väldigt länge sedan jag var på den typen av näringsställe så jag måste stå och titta och läsa jättelänge för att se vad som finns och vad jag vill ha. Tog en bratwurst med pommes. Hur länge sen var det jag åt pommes? Länge sen. Jättegott var det.
Och det var nog nyttigt att skratta för jag mår ovanligt bra. Eller så är det min intensifierade träning. Bra!
Bra och roligt! =D
SvaraRaderaSkifs var min idol en gång i världen. Lääänge sen. Du kan få honom nu.
Ett gott skratt är som allra bästa medicinen. Vilken härlig kväll. Björn Skifs är också en av mina idoler.
SvaraRaderaNämen vilken kväll! Jag har tänkt mig att någon gång när jag besöker huvudstaden ska jag vara studiopublik. Hur gör man för att bli det?
SvaraRaderaSkifs, vilken entertainer!
Skrattmusklerna får inte glömmas bort i träningskonceptet!
Åh, det lät jättekul!
SvaraRaderaKram till dig.
Annika: Tja, den här gången var det via en kollega. Det verkar funka så att har man väl varit med en gång så får man mejl till flera inspelningar, men det gäller ju att komma med den där första gången! Ibland har jag sett att de sökt publik på respektive hemsida.
SvaraRadera