Jag har små trick för att muntra upp mig när jag är på jobbet. Det kan behövas ibland när jag umgåtts för mycket med de som är av den riktigt negativa sorten och som ser fel i allt.
Jag har en tackmapp. När någon skrivit ett extra rart tack för något jag gjort (som iofs ingår i mitt jobb att göra) så spar jag det mejlet i en mapp. Om jag behöver läsa något stärkande så öppnar jag den mappen och läser några av mejlen och så känns det genast bättre.
Just idag har jag använt en annan metod. Förutom att försöka få de negativa att se lite objektivt på saker och ting, vilke inte lyckades så bra, så har jag öppnat ett annat mejl flera gånger och fnissat varje gång.
Förra veckan beställde jag två biljetter till musikalen Hair någon gång i november. Skickade mejl till syrran och frågade om hon skulle med. Till saken hör att hon kan vara lite korrekt och är inte så himla skämtsam av sig. Svaret jag fick var kort och gott:
Ja för fan
Det såg så roligt ut när det kom just från henne! Jag fnissade varje gång jag läste det. Fnissar nu när jag skriver det också. Lättroad? Jo, tack och lov!
Haha, det där är min typ av humor också.
SvaraRaderaJag fnissar fast jag inte känner din syster. Jag kan tänka mig, liksom.
Smart med positivmappen. En sådan kan behövas av många kan jag tänka mig.
SvaraRaderaOch varför krångla till det, känner man ja för fan att jag ska med så är det ju så det ska skrivas.
Älskar sån humor.
Jag är också lättroad och jag är också tacksam över det.
Bra svar. Kort, koncist och uttrycksfullt... :)
SvaraRaderaEn tackmapp, hmm, undrar om jag kan skaffa mej nåt liknande, något som fyller samma funktion. Jag brukar dra på musik och har jag inte tillgång till musik så brukar jag höra låten i huvudet ändå. Det brukar kunna ändra min tankegång. Jag tycker det är jobbigt när det blir för svart, eller fel ord, svart funkar, men ord utan handling, neggagegga. Jag log jag med, utan att känna din syrra, men du skriver beskrivande så jag ser henne framför mej, min version av henne förstås.
SvaraRadera