Udda figur

På väg till pendeltåget efter bokcirkeln går vi över en öde infartsparkering. Mörkret har fallit och det som lyser starkast är en stor skylt med busstider som surrar högt och elektroniskt. En buss står inne, avstängd och mörk. I den smala nedfarten till tunneln under pendeltåget ser jag en person stå vid ingången. Det ser ut som en man med skägg. Han står helt stilla. När vi närmar oss drar han och rättar till sina byxor. När jag kommer närmare ser jag att det är en kvinna med ett par ljuslila vida knäkorta byxor i ett tunt tyg. Hon har en beige jacka och en sjal lindad runt nederdelen av ansiktet. Det var den jag trodde var skägg. Hennes ögon är mörka och intensiva ovanför den hårt lindade sjalen när hon frågar något som låter som "Är det öppet på Södersjukhuset?" Hon tar ett par snabba kliv fram mot oss. "Jag vet inte", svarar jag och ser till att jag har min väska fastknipen under armen. Hon går bakom oss och frågar något mer som jag svarar samma sak på. 

Jag tyckte hon var extremt obehaglig. Jag kan inte säga vad det var som gjorde det, hennes lite udda klädsel kanske, även om jag inte brukar bry mig om vad folk har på sig. Mest var det nog sättet hon lindat sjalen och att hon stod still och inväntade oss. Inget mer hände, hon gick längre fram på perrongen och jag såg henne inte mer. Men märkligt hur en enda människa kan framkalla rädsla.