tisdag 3 maj 2011

Mer bebisprat

Idag fick jag en jättefin bok med posten om barn och läsning. Tack! Jag har alltid tyckt om att läsa högt och har gjort det för alla mina två. Fast jag fick förklara lite och göra om lite medan jag läste Pelle Svanslös. Ransoneringskuponger är ingen självklarhet för ett barn idag. Och sen är den nästan lite rasistisk, när de är i Amerikatt. Men nu var det inte det jag skulle skriva om jag skulle ju skriva om Bebisen with no name. Jo, Linnéa blir det som andranamn. Det heter/hette jag, min dotter, min mamma, min mormor, mina systrar och mina systerdöttrar. Så det är jag glad över.

Men faktiskt ska vi få träffa henne imorrn, om allt går väl. Det var inte så strikt besöksförbud som de trodde. Tar med mig middagsmat och fruktsallad åt de vuxna. Barnet får nog inget, hon fattar ju inget än. Och hon har redan fått en halv kasse med begagnade barnkläder i blått och vitt, det får duga. 

Igår fick jag äntligen en bild, lilla snuttan med sondslang på kinden. Hon ser liksom både nyfödd och gammal ut på en gång. 

Och jag sa att jag skulle bli jobbig när jag blev farmor! Men det är väl mest nu i början kanske.

8 kommentarer:

  1. Det är nog en mänsklig rättighet att vara jobbig när man blir farmor/mormor. Får vi kanske se en liten bild på den lilla?

    SvaraRadera
  2. WOW!! Jättegrattis! Är lite off för tillfället, så har inte sett den glada tilldragelsen förrän nu!

    Linnea, fint namn :-) Det hette min mormor. Jag tycker det är ett väldigt vackert namn, och ett av de faktiskt väldigt få *svenska* namn som kan användas överallt i världen, med någorlunda rätt uttal :-

    Grattis än en gång Farmor!

    SvaraRadera
  3. Det måste vara en märklig och högst märkvärdig känsla när genetiken vandrar vidare en generation till.
    För mig får du prata hur mycket bebis du vill, jag är rätt besatt av sådana:)

    SvaraRadera
  4. Vad kul med ett släktnamn som har hängt med i så många generationer

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Jag minns hur min mamma blev när jag födde min äldsta, hennes första barnbarn. Det gick inte över förrän hon (mamma, alltså) gick bort tio år senare.
    Men det var mer roligt än jobbigt.

    SvaraRadera
  7. Linnea skulle min dotter också hetat, ett så vackert namn! Jag är inte sådan att jag rusar fram till bebisar men det blir säkert annorlunda när jag blir farmor,- någon gång...
    /Helena

    SvaraRadera
  8. Linnéa - det heter jag och min dotter också i andranamn - och min mormor och min farmor, min faster, min moster, mina kusiner... Ja, lite som ni då.. :-)

    SvaraRadera