fredag 13 maj 2011

Utsikt över liv

Blir stående en stund på balkongen medan den blå himlen långsamt täcks av ljusgrå moln. När jag tittar efter så sker det mycket utanför. Små saker, inga märkvärdigheter, men det händer. Två grupper med dagisbarn står ordentligt uppradade par om par i väntan på att ljuset ska slå om. De är färgglada och sprittande. En ung man med hjälm i handen kommer gående med knirkande motorcykelstövlar. Hon som jobbar hos hundfrisören kommer cyklande med en stor svart hund i koppel och en bur med något rörligt i på pakethållaren.

Lönnen utanför som är beskuren under vintern ser naken ut på den sidan som vetter mot huset. Men redan har små rödskiftande löv börjat tränga ut vid de avsågade grenklykorna. En man i orange jobbarkläder kliver ur sin bil med stegen styrda mot bageriet. Han möter en man i turkos tröja med en vit proppfylld plastpåse och de blir stående en lång stund och pratar. Jag ser polisbilen parkerad och funderar över vad de kan ha för ärende här. Det löser sig strax när de kommer ut ur blomsteraffären med en smal bukett inslagen i grönt papper.

Någon har lite svårt att parkera och trafiken bakom blir tålmodigt stående tills hon är klar. I slänten börjar syrenen visa sina mörklila blommor och i päronträdet har några vita slagit ut. I fonden blommar ett stort träd helt översållat av vitt. Solen får allt svårare att tränga igenom molnen och vinden tar i lite. En cyklist kastar sig dödsföraktande ut i rondellen i vars mitt rosa tulpaner prunkar i ett intrikat mönster. En löpare kommer med tunga steg uppför den långa backen från sjön. Det är en upptramad stig i planteringen vid parkeringsautomaten. Bussen kör förbi och stannar lite längre fram vid busshållplatsen. En fågel jag inte vet namnet på hörs när hans sång inte drunkar i ljudmattan från bygget en bit bort.

Det här var min utsikt över livet några minuter en fredagsmorgon i maj.

10 kommentarer:

  1. Man skulle kanske stå mer på balkongen.
    Om man hade någon.

    SvaraRadera
  2. Du kan ju alltid lägga dig raklång i en park.

    SvaraRadera
  3. Ja, just ja.
    Gör väl det imorgon då...
    Skulle behöva någon, typ du, som la sig bredvid. Om man är ensam och gör något originellt är man konstig. Om man är två som gör det är man cool.

    SvaraRadera
  4. Fast imorrn har vi gårdsstädning och så kommer det en tjej som ska hämta ett par cyklar. Men annars så!

    SvaraRadera
  5. Åh, vad jag gillar att läsa betraktelser. Det är lite som Slas, en bit ur livet sådär, inget extravagant utan bara vanligt liv och därför så härligt. Tack för att jag får läsa din blogg.
    :-)

    SvaraRadera
  6. Tack Petra, det var rart sagt och värmde mitt hjärta.

    SvaraRadera
  7. Min tvätt på tvättlinan, som är bunden mellan två träd framför bilen, ser ganska torr ut.

    SvaraRadera
  8. Ni är för rara allihopa. Å, vad jag ÄLSKAR internet! Myspys på lördagmorgonen att läsa dig Maj! Kram.

    SvaraRadera
  9. Vilka underbara betraktelser! Jag ångrar inte alls att jag satte mig ner en stund :-) Och du, Cat Stevens var på Hovet, riktigt lagom bra. Ha en fin lördag.

    SvaraRadera
  10. Så fint beskrivet! Ser det precis framför mig.
    Och du! Visst är det skönt att gråta. I alla fall efteråt!

    SvaraRadera