Den lilla italienska restaurangen ligger på en tvärgata och är inte synlig från stora gatan. En dörr ovanför två trappsteg och ett fönster med många små rutor med tjockt glas. Det är varmt därinne och doftar tomat och basilika. Väggarna är vitmenade och de tjocka svarta takbjälkar tillsammans med den mörka bardisken ger intryck av att det tidigare varit en pub. Ibland ljuder en klocka och någon i personalen tar ut tallrikar med mat från mathissen. Borden är små och står tätt bredvid varandra utefter den väggfasta soffan.
Hon har en grön stickad tröja med en gyllene brosch på höger axel. Hennes hår har en obestämd rödaktig nyans och ser ut att ha varit rullat på stora spolar. Ögonen är hasselnötsbruna och kvicka. Mitt emot, på lagom pratavstånd sitter en präst i svarta kläder och prästkrage. Han är förutom det inte särskilt prästlik där han läppjar på sitt vita vin. Hans hår är silvergrått och flygigt. De talar med varandra. Ett lätt och flytande samtal som ger intryck av att de är bror och syster. För sällan pratar gifta par så livligt med varandra, där brukar samtalsämnen gått i stå och gäspningar döljs bakom servetter och blickarna söker andra, mindre välbekanta vyer.
De talar inte högt, bara så högt att den andre ska höra genom sorlet av andra människor som pratar, matklockan och den italienska bakgrundsmusiken. De två bildar en egen lugn oas mitt i stimmet.
De kommer från Yorkshire och är i storstaden över helgen. De har rest mycket tillsammans, hon talar italienska med kyparen. När de var på Nya Zealand gjorde de en helikoptertur och när piloten fick veta att hon hade flygcertifikat fick hon prova att flyga helikoptern. Det var svårare än ett plan, tyckte hon, eftersom det inte fanns sidoroder att styra med fötterna utan en joystick att hålla i.
De har fem barn, fyra pojkar och en flicka. Barnbarn i mängd, säkert sjutton stycken. Han är 78 år men arbetar fortfarande som präst eftersom det saknas präster. Staden de bor i har två vackra gamla kyrkor och en ful ny. Han jobbar i den nya, säger han med ett skratt. Hon är psykolog och ett tiotal år yngre. Han blev kär i henne när han såg henne gå nedför trappan i huset hon bodde och där han var på besök. För 47 år sen.
Leende och tillsammans lämnar de den lilla italienska restaurangen.
Hon har en grön stickad tröja med en gyllene brosch på höger axel. Hennes hår har en obestämd rödaktig nyans och ser ut att ha varit rullat på stora spolar. Ögonen är hasselnötsbruna och kvicka. Mitt emot, på lagom pratavstånd sitter en präst i svarta kläder och prästkrage. Han är förutom det inte särskilt prästlik där han läppjar på sitt vita vin. Hans hår är silvergrått och flygigt. De talar med varandra. Ett lätt och flytande samtal som ger intryck av att de är bror och syster. För sällan pratar gifta par så livligt med varandra, där brukar samtalsämnen gått i stå och gäspningar döljs bakom servetter och blickarna söker andra, mindre välbekanta vyer.
De talar inte högt, bara så högt att den andre ska höra genom sorlet av andra människor som pratar, matklockan och den italienska bakgrundsmusiken. De två bildar en egen lugn oas mitt i stimmet.
De kommer från Yorkshire och är i storstaden över helgen. De har rest mycket tillsammans, hon talar italienska med kyparen. När de var på Nya Zealand gjorde de en helikoptertur och när piloten fick veta att hon hade flygcertifikat fick hon prova att flyga helikoptern. Det var svårare än ett plan, tyckte hon, eftersom det inte fanns sidoroder att styra med fötterna utan en joystick att hålla i.
De har fem barn, fyra pojkar och en flicka. Barnbarn i mängd, säkert sjutton stycken. Han är 78 år men arbetar fortfarande som präst eftersom det saknas präster. Staden de bor i har två vackra gamla kyrkor och en ful ny. Han jobbar i den nya, säger han med ett skratt. Hon är psykolog och ett tiotal år yngre. Han blev kär i henne när han såg henne gå nedför trappan i huset hon bodde och där han var på besök. För 47 år sen.
Leende och tillsammans lämnar de den lilla italienska restaurangen.
Ja romantiken kan man se en skymt av lite då och då om än på avstånd.
SvaraRaderaSå vackert du beskriver dem. Med inlevelse och kärlek, så att jag ser dem framför mig.
SvaraRaderaHoppas de är gifta och inte syskon eller älskare & älskarinna.
SvaraRaderaJodå, det var gifta. Jag pratade med dem.
SvaraRadera