En annan släkts träff

Försöker komma ur svackan genom att tänka på roliga saker och kom att tänka på den här händelsen.

Ett annat år, en annan höst men samma sorts svacka var jag i.

På den tiden spelade jag ett onlinespel där jag hade småpratat lite med en man i min ålder från Krylbo. Eller Avesta. Någon järnvägsknutpunkt i alla fall. När han hörde att jag var lite hängig frågade han om jag hade lust att hänga med på släktträff i helgen. Han hade nio syskon och de med familjer brukade träffas en gång om året. Visst! svarade jag. Han och någon av hans bröder hämtade upp mig i en skruttig husbil där växellådan hade gått sönder på vägen och vi åkte till en skola där de hade hyrt matsalen. Det var knytkalas och jag hade med mig min goda italienska potatisssallad och en flaska vin.

Det var så kul! Jag kände alltså inte en enda människa, inte ens honom jag gick dit med. Det var bröder och systrar, barn och gamlingar som jag gick runt och hälsade på. Många trodde förstås att jag var hans ”nya”, men det gjorde inget. Ett tag trodde han det också men det tog jag snabbt ur honom.

Vi åt och sjöng, det var många som var musikaliska och hade gitarr med. Träffade flera personer som jag pratade mycket med och det var givande samtal.

Framåt natten började han jag gick dit med bli lite i onyktraste laget och jag fick lite svårt att värja mig så då gick jag helt enkelt hem. Men det var väldigt, väldigt roligt att gå iväg på något så udda som en släktträff med folk jag inte kände.