Idag är jag nöjd med mig. Trots två sena kvällar, hon blev nog närmare ett innan jag somnade både i söndags och igår, så känner jag att jag gjorde den här dagen till en bra dag. Slutade tidigt och tränade efter jobbet och hade ovanligt o-ont och det blir jag glad av. Åkte och tvättade bilen vilket var väldigt välbehövligt. Torkade alla dörrar torra och hade på silikon på listerna. Bra där! Justja, det har jag börjat med när jag tränar också, jag pratar med mig själv. Uppmuntrar mig och säger Bra! och påminner mig själv om att allt inte är smärta en del är rädsla för smärta också. Jag har nämligen en underlig förmåga att om det gör ont, så "fryser" jag mitt i rörelsen. Precis där det gör ont alltså! Urbota korkat om du frågar mig. Det är väl någon kroppslig instinkt, något skydd eller så. Och sen blir jag lite rädd för att fortsätta.
Handlat lite har jag gjort och tvättat en maskin och flängt omkring lite härhemma och donat. Och strukit! Inte allt, men tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd med mig själv. Nytvättat hår har jag också.
Nu funderar jag på om jag ska försöka följa Robinson i år. Missade första avsnittet men såg att det fanns på TV4 Play. Ska jag?
Och jag ska verkligen försöka lägga mig i tid idag. Verkligen. Försöka. I tid.
En glädjeprick har jag också förresten. Jag har börjat skriva mina memoarer. Jobbrelaterade såna men det är rätt kul faktiskt. Området jag jobbar inom har utvecklats väldigt mycket och det känns roligt att sätta det på pränt.
Handlat lite har jag gjort och tvättat en maskin och flängt omkring lite härhemma och donat. Och strukit! Inte allt, men tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd med mig själv. Nytvättat hår har jag också.
Nu funderar jag på om jag ska försöka följa Robinson i år. Missade första avsnittet men såg att det fanns på TV4 Play. Ska jag?
Och jag ska verkligen försöka lägga mig i tid idag. Verkligen. Försöka. I tid.
En glädjeprick har jag också förresten. Jag har börjat skriva mina memoarer. Jobbrelaterade såna men det är rätt kul faktiskt. Området jag jobbar inom har utvecklats väldigt mycket och det känns roligt att sätta det på pränt.
Visste inte ens att jag gjorde det (pratade med mig själv) förrän jag fick in en praktikant i mitt rum på jobbet ett tag. Rätt var det var frågade hon vad jag sa ... när det hade hänt en sisådär tio gånger förstod jag att detta var något som jag gjorde regelmässigt ... tecken på ålderdom? ensamhet? demens?
SvaraRaderaJag försöker också lägga mig i tid. Verkligen.
SvaraRadera