Jag går omkring och är småarg hela tiden. När jag vaknade i lördags tänkte jag på jobbet och blev irriterad. Var tvungen att gå upp för att tankarna skulle ta andra banor. Idag har jag varit gruffig på jobbet hela dagen. Jag tror jag vet varför. Det är för att jag inte vet om jag kommer få ha jobbet kvar eller inte. Beslutet skjuts hela tiden på framtiden men ligger som ett tungt orosmoln som följer mig vart jag går. Ofta tränger jag undan det men så händer något eller det hörs ett rykte och så samlar det sig runt mitt huvud igen.
Saker som jag annars kan ta med relativt jämnmod gör mig numera småirriterad. Eller skitförbannad. Jag är en person som har svårt att släppa ut ilska och den här ilskan har inte ens något direkt mål så då går jag istället och småpyser, som en vulkan nära utbrott.
Att folk tänker kortsiktigt stör mig. Tänk lite längre än näsan räcker och lite längre än tre månader fram i tiden, tack.
Att folk inte bekvämar sig med att läsa vad som står och därmed skapar merjobb, irriterar mig. Annars brukar jag ha förståelse för att de nog får artonmiljoner mejl och är stressade.
Att beslutsfattare inte tar in all information innan de fattar beslut är idiotiskt eftersom de därmed fattar korkade beslut. Saker som inte går att genomföra eller som får bieffekter som inte är acceptabla.
Att de inte tar tekniska hänsyn, inte ens försöker göra det, är omåttligt irriterande. Att de lever i sina visioner och utopier utan förankring i verkligheten är ofattbart. Att de inte ens fattar att de gör det är ändå värre.
Att ingen tar ansvar längre, ingen bryr sig utan alla skyfflar allt framför sig eller åt sidorna för andra att kliva i när det med lite förtänksamhet inte hade behövt bli någon sörja alls.
Jag har lust att slå något i bordet. Men är inte i den positionen att jag kan göra det.
Saker som jag annars kan ta med relativt jämnmod gör mig numera småirriterad. Eller skitförbannad. Jag är en person som har svårt att släppa ut ilska och den här ilskan har inte ens något direkt mål så då går jag istället och småpyser, som en vulkan nära utbrott.
Att folk tänker kortsiktigt stör mig. Tänk lite längre än näsan räcker och lite längre än tre månader fram i tiden, tack.
Att folk inte bekvämar sig med att läsa vad som står och därmed skapar merjobb, irriterar mig. Annars brukar jag ha förståelse för att de nog får artonmiljoner mejl och är stressade.
Att beslutsfattare inte tar in all information innan de fattar beslut är idiotiskt eftersom de därmed fattar korkade beslut. Saker som inte går att genomföra eller som får bieffekter som inte är acceptabla.
Att de inte tar tekniska hänsyn, inte ens försöker göra det, är omåttligt irriterande. Att de lever i sina visioner och utopier utan förankring i verkligheten är ofattbart. Att de inte ens fattar att de gör det är ändå värre.
Att ingen tar ansvar längre, ingen bryr sig utan alla skyfflar allt framför sig eller åt sidorna för andra att kliva i när det med lite förtänksamhet inte hade behövt bli någon sörja alls.
Jag har lust att slå något i bordet. Men är inte i den positionen att jag kan göra det.
Det finns mycket som det finns anledning att bli förbannad på. Blir man det så tror jag att man irriterar sig mindre på sånt som egentligen är oväsentligt.
SvaraRaderaKänner så väl igen soppan. Företaget jag jobbar på har blivit uppköpt av ett amerikanskt bolag. Inte alls kul. Nu handlar allt om politik och inte praktik. Hierarkin växer kämpahög och alla är ja-sägare utom vi som ska genomföra besluten. Och våra nej-rop hörs inte över Atlanten. Inte ens till UK.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt hur det känns att vara i den situation du är i när det gäller ovissheten i arbetet. Däremot förstår jag känslan av att gå runt och vara småarg hela tiden. Jag hoppas bara att allt blåser åt det håll som hjälper dig mest.
SvaraRaderaJobbigt att vara i en situation som man känner att man inte kan påverka. Men som man själv blir involverad i, och påverkad av.
SvaraRaderaDet är nog bra att du tillåter dig att pysa ut lite då och då...
Oj oj oj, nu verkar ju gladprickar ha tagit över för stunden men hur tar du hand om det här?
SvaraRaderaJag tar inte hand om det. Känns inte som jag har några alternativ. Inte förrän jag vet vad som händer.
SvaraRadera