Bussen skakar och skumpar med dålig fjädring, tur att resan inte ska ta mer än en knapp kvart. Jag ser ut genom fönstret och läser neonskyltar med företagsnamn jag aldrig sett. Jag har begett mig långt från mina egna tassemarker, jag är söder om stan. Bussen stannar inte vid alla hållplatser och kör genom ett industriområde. Det är mörkt utanför. Någon stiger av, undrar vad hon ska göra, jag ser inget som ser ut som bostäder, bara kontor.
Jag kliver av och ser låga femtiotalshus med mycket natur runt om. Huset jag ska till är nybyggt och ligger bakom två lika nybyggda höghus. Ljudlöst släpper porten in mig efter att jag slagit rätt kod. Det luktar nytt i trapphuset. Hissknappen är flashig och när jag trycker på den så öppnas dörrarna och en mörk hisskorg uppenbarar sig. Aldrig att jag åker hiss i mörker, tänker jag och just då tänds belysningen i hissen. "Tredje våningen" säger en metallisk röst och jag kliver av och sätter tummen mot ringklockan på dörren det står rätt namn på.
Kvällen är god. Vi äter gott, dricker gott och skrattar gott. Jag känner fortfarande hur leendet lurar i mina mungipor.
Låter som en mycket trevlig kväll
SvaraRaderaMen den där snön tror jag nog inte riktigt på:)
SvaraRaderaÅ söder om stan är där jag hittar och är hemma. När jag kommer norrut känner jag mig precis så främmande som du beskriver. det är väl så vi människor gör, mutar in revir på något sätt. Tänker ibland att jag skulle försöka erövra även några delar i norr. Härligt att du fick en trevlig kväll.
SvaraRaderaDet låter som en väldigt trivsam kväll!
SvaraRadera