Stallgången

Foderborden från det gamla hovstallet på Helgeandsholmen.

Idag hade DN sitt "Stockholm under jord" när man får tillträde till ställen som normalt är stängda för besök. Jag valde att gå till slottet för att se på den tunnel som finns och har sin början under den norra delen. För hundratals år sedan gick den till Helgeandsholmen där stallen låg, nu slutade den med en öppning ut mot Norrström, under bron.

Det luktade gammal jordkällare och gången var trång och låg i tak. Vi fick blå hjälmar att ha på oss. Det hängde centimeterlånga stalaktiter i taket och golvet var ojämnt. Helst skulle jag ha velat stanna där länge, sitta i ett hörn och fantisera om hur kungen i svart slängkappa med huva ilade fram i gången för att smyga in i stallet och ta sin häst och rida iväg på ett hemligt möte. Antingen med en frilla eller med ett hemligt sändebud från ett annat land.

Det var en oerhört lång kö in. De skulle öppna 12 och jag var där tio minuter innan och det var många före mig. De släppte in 8 i taget, ungefär var 10e minut så det tog en timme innan jag fick balansera ned för den branta trappan. Men jag hade oerhört trevligt i kön! Först pratade jag med en man som stod bredvid mig, om de ställen under jord vi varit på tidigare. Sen utvidgades samtalet till att innefatta de tre yngre grabbar som stod framför oss. Så timmen gick väldigt fort.

Hade tänkt gå och se på de brandskadade föremålen i Livrustkammaren men där hade det hunnit bli på tok för mycket folk så jag strosade runt lite i Gamla stan istället.