- Mina första 18 år bodde jag i en tvåa med varierande antal familjemedlemmar. Mamma, pappa, två systrar. Först flyttade pappa, sen största systern, sen mellansyster och så var det bara mamma och jag kvar. Sen dog hon.
- Då flyttade mellansyrran och jag ihop i en 70-tals-trea på Söder. Vi var väldigt ordentliga och hade ordningsregler för att det skulle funka. Delade upp glassarna i två högar och den som gjort frukost fick välja tidningsdel först.
- Syrran träffar kille och vi flyttar åt varsitt håll, jag till en halvmodern tvåa vid Södra Station. Dusch på vinden men två kakelugnar och en hyra på 185 kr i månaden och en härlig bakgård.
- Jag träffar kille, vi får barn och flyttar ut i förorten till en modern trea i ett ganska nybyggt område.
- Vi blir med radhus och bor där i 18 år.
- Nu bor jag i en tvåa i ett hus från -39 i en närförort. Utan kakelugnar dock.
måndag 25 oktober 2010
Så här har jag bott
Både frktjatlund och Rutan har skrivit om sina bostadskarriärer och jag är inte sen att följa efter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, är ditt fina hus byggt 1939! Då föddes min mamma. Hon är också död nu. Lilla mamsen.
SvaraRaderaAllas våra små mamsar verkar vara jordgubbar. Min dog i januari i år. Men det vet ni ju redan!
SvaraRaderaJag har haft miljoner andrahandslägenter i den här stan, tror faktiskt inte ens att jag kommer ihåg alla.
SvaraRaderaMin mamma är också född -39, men hon lever och frodas (vilket jag är så tacksam för).
Bo med syrran? Du hr min beundran.
SvaraRaderaDär ser man - precis som för de andra där jag har läst om bostadskarriären - att det är inte så mycket man väljer själv. Man drivs hit och dit i livet och gör det bästa av hur det blev.
SvaraRadera