Omotiverad

Är helt omotiverad till att blogga just nu. En rad samverkande faktorer antagligen. Har haft mycket att göra och därmed inte kommenterat hos andra. Och det är ibland en förutsättning för att andra ska läsa hos en själv, har jag förstått. Jag börjar tycka att jag är rätt ointressant (och nej, jag är inte ute med korgen) att jag inte har något att tillföra. Fast det är ju knäppt egentligen eftersom mitt ursprungliga skäl att blogga var att göra det för min egen skull, inte andras. Sen tycker jag det är trist att en glädjespridare, Nilla, har slutat blogga. Hon kanske var min musa? C har åkt iväg och jag håller på och ställer om mig till ensamliv igen.

Fast till helgen får jag bloggbesök och det ser jag fram emot. Alltså ett besök i den analoga världen, vi som bara mötts digitalt förut. Spännande!

För övrigt orkade jag inte handla bröd på väg hem från jobbet med påföljden att jag bakar ett hittepå-bröd nu.

Smells like victory

Lyssna! Titta! Blir du inte glad långt in i kroppen av hans utstrålning och leende? Jag tycker dessutom att låten är bra och grejen i sig väldigt påhittig.

Bra dag

Kände mig nöjd på jobbet idag. Det är inte så ofta som jag gör det, så det kändes väldigt bra. Sen njöt jag av att det var så vackert ute, men snöflingor som dalade i det bleka solljuset. Och jag gladde mig åt att mina kollegor var "elaka" och retades med mig. Har fått komplimanger för mina skor, flera dagar i rad och det är också jättekul.

Sen mötte jag C vid tunnelbanan och åkte iväg till en jättelik godisaffär och köpte 1,3 kg godis. Hon ska ha kilot så tar jag hektona. Mat handlade vi också och det går i flygande fläng när vi är två. Lyxade till det och köpte min favvoost, Gruyere. C ska till sina kompisar så jag äter själv, men det är lika bra jag vänjer mig för på söndag far hon till Nya Zeeland igen. Men det är hemligt, så säg inget! Hon ska överraska sin pojkvän genom att komma en vecka tidigare än vad han tror. Första natten ska hon sova i gästrummet hos sin "gamla" värdfamilj och de har bett hennes kille om hjälp med en grej så han kommer komma och ringa på dörren. Och C öppnar. Surprise!

Hon har preparerat för det. När hon var hos sin pappa på landet för ett tag sen sa hon att det inte fanns någon täckning, vare sig för mobil eller bredband. På så sätt blir han inte misstänksam att hon nu låtsas åka dit igen, medan hon i själva verket sitter på ett flygplan och inte kan svara på sms. Jag har fått hennes inloggning till Facebook så jag kan ta bort eventuellt olämpliga kommentarer, om någon glömmer sig och skriver om att hon rest.

Den här gången blir det bara tre månader som hon ska vara borta. Men omställningen blir nog lika stor för det, jag har just vant mig vid att handla jättemycket mat och att ha sällskap igen.

Dubbelkväll

Eller trippel. Först träning efter jobbet, sen en alkoholfri dryck och middag på en pub med gamla jobbarkompisar. Smet iväg tidigt från dem för att gå på bokcirkeln. Och sen när jag skulle hem var jag inparkerad. Två fel kan aldrig bli ett rätt. Visst, jag hade ställt mig för långt åt vänster på parkeringsplatsen, det var svårt att se när det var snö. Men jag tycker inte det rättfärdigar att en gubbe ställde sig 1 dm från förardörren på min bil så att jag inte kom in. Hur tänkte han där liksom? Hämnd? Jävla kärring att parkera illa, nu ska hon få!  Men det var mest synd om honom för han fick traska ut i snön, borsta av och flytta på sin bil.

Och så har jag varit på apoteket och köpt broddar! Tvärstopp tror jag de hette. Det låter illavarslande, kommer jag stå på öronen då när tvärstoppet slår till? Och jag ska jobba stenhårt med att inte tycka det är pinsamt. Men. Måste det vara reflexer på dem så att de verkligen syns?

Bli lagad till

S och hans tjej har varit här och lagat middag. Fin vana! (det har hänt en gång förut). Han gjorde Biff Stroganoff och den var jättegod. Fruktsallad till efterrätt. Hoppade över vattengympan, antagligen dumt men jag hade verkligen ingen lust att gå hemifrån när vi hade så trevligt. Jag skulle leta rätt på ett foto (på papper ni vet, sån't där som man hade på medeltiden), men hittade bara en massa andra, inte det jag ville ha. På mig när jag var sjutton och i Italien. Enormt långa ben jag hade! Och utsvängda byxor. På mig på Bellmansfesten i Hagaparken. Nu kan jag se att jag var söt, synd att jag inte tyckte det då. Och en massa närbilder på en massa konstiga föremål. Kommer ni ihåg att det fanns en tandkräm som hette Bofors? Säg till om ni vill ha en närbild på kartongen...

Vittpappersyndrom

Frktjatlund gav mig en award där man ska skriva tre favoritförfattare och en bok av dem. Och vad hände då? Jo, jag får inte ur mig en enda! Och jag som trots allt läser så mycket borde inte ha svårt för det. Men det blev så allvarligt och viktigt på något sätt att jag drabbades av det jag brukar kalla för vittpappersyndrom. Det brukar i allmänhet gå att avhjälpa genom att bara skriva något på det vita pappret, något vadsomhelst så att det inte är oskrivet längre. Det är det jag försöker med nu! 

Jag tror jag ändrar lite och skriver om några som gjort intryck istället för att skriva favoriter. Jag minns en av de första "vuxenböcker" jag läste, som fanns hemma i bokhyllan. Det var Tove Ditlevsen, Man har gjort ett barn illa. Jag var inte särskilt gammal och antagligen förstod jag den inte riktigt men jag tyckte den var så bra. 

I den lite äldre tonåren så läste jag allt jag kom över av Iris Murdoch. Alla Per-Anders Fogelström och många Moberg. Och en period när första barnet var litet så var jag förtjust i Anne Tyler och läste alla Lars Widdings böcker. En annan bok som gjort intryck är På mina bara knän av Ann-Marie MacDonald. Och jag var väldigt förtjust i Svärdet och Spiran av Ken Follett. Den läste jag dessutom i så rätt miljö, boken handlar om en katedral som byggs i England på 1100-talet och jag läste den när vi sakta färdades framåt i en "narrowboat" på kanalerna där. Sen gillar jag mystik också och Jonathan Strange & Mr Norell av Susanna Clarke föll mig verkligen på läppen.

John Irving läser jag gärna. Joyce Carol Oates läste jag första boken av häromveckan, vet inte riktigt hur det kommer sig att jag missat henne. Men det ska jag ta igen för henne gillade jag. 

Sen ska man ge awarden vidare men jag tror jag hoppar över det. Ni som känner er träffade kan väl ta den ändå?  Bara sådär rakt av?

Det här med broddar?

Det vore kanske inte så dumt. Inte när man är så livrädd för att ramla som jag är, jag tror jag skulle gå av på mitten om jag gjorde det. Eller mitten förresten, där är jag ju tjockast så det kanske är någon annan ände som skulle krackelera.

Men alltså, vet ni något? Jag förstår att ingen av er använder broddar men ni kanske har varit på studiebesök på PRO och studerat ämnet? Eller har överhört en diskussion vid bushållplatsen? Har en något äldre närstående som brukar detta ting, kallat broddar?

Berätta vad ni vet så jag får ett bra beslutsunderlag!

En härlig dag

Då ligger konserten bakom mig istället för framför. Det var härligt och roligt och upplyftande. Vissa sånger känns det som att man lyfter när man sjunger. Fields of Gold är en sådan. Och även Cecilia Lind. Sen har vi en gospel som vi sjöng sist idag, Total Praise heter den. Jag är inte överförtjust i just gospel men den här gillar jag. Särskilt slutet när vi sjunger så vackert i stämmor och i kanon och när dirigenten slår av alla andra stämmor och det är bara sopranernas stämma som hörs till de andra kommer in igen. Det är så mäktigt! Och tacksam att ryggen uppförde sig så jag pallade. Så nu är jag trött-pigg. Känns knäppt att det är söndag idag och jobbardag imorrn. Kan vi ändra på det? Någon här som har lite "power"?

Idag - Konsert

Ikväll har vi konsert med kören. Tror jag har de flesta låtar under kontroll, är lite osäker på en av Salem el Fakirs, men det brukar ge sig. Vi är ju väldigt många så då går ju att "smita" där jag inte vet hur jag ska sjunga. Fusk kanske, men hellre det än att sjunga helt fel. Vi ska vara i en stor lokal som tar 2000 åhörare, C ska gå och förvånansvärt nog hennes kompis T. Och farmor! Barnens alltså. Även syrran kommer, och sitter på första bänk.

Vi ska träffas redan klockan 14 för att träna så det är nog bäst jag kommer i kläderna och sätter lite fart. Ska ha matsäck med mig också.

Hörde att mitt X kommer förbi här och hämtar ett par nycklar till sin övernattningslägenhet. (som C har). Mannen i förra inlägget, som lämnade sin fru för en vecka sedan och flyttade in hos en ny, har blivit utkastad därifrån så nu har han ingenstans att bo. Jobbigt läge.

Lördag

Lördag. För en timme sen valde jag mellan att lägga mig igen, och läsa, eller klä mig. Jag valde att klä mig.

Ser ut genom fönstret på de vita taken och den snötunga himlen. Ser trädet i slänten mitt emot där tidigt i morse en dam i röda kläder hängde upp en fröautomat till fåglarna. Ser en talgoxe landa på räcket på balkongen och en hel flock med duvor som i sällskap visar mig sina ljusa magar där de avtecknar sig mot skyn.

Funderar på det långa samtal jag hade igår, i slutet av min middag. En vän ringde och när jag frågar hur hon mår blir det först alldeles tyst och sen fylls mina öron av förtvivlad gråt. L har gått ifrån mig. Han har träffat en annan. Svårt är det att trösta, att hitta ord, att försöka bygga upp igen, att inte hemfalla åt smutskastning av den som gick. 

Idag ska vi baka lussebullar har C bestämt. Jag har köpt Kesella denna gång. Det har nämligen hänt att jag köpt fel och kommit hem med Keso istället. Men det funkar det med, bullarna ser lite vårtbitna ut bara, men smakar gott.

Eufori

Jag intalar mig själv att jag inte är nervös. Men jag vet inte om det verkligen var penicillinet som fick mig att gå på toa ett antal gånger i morse innan jag åkte iväg till Rotfyllningsspecialisten.

När jag sitter på tunnelbanan kommer jag på att jag glömt lappen med adress och portkod hemma. Gatan vet jag och är 99% på numret men portkoden minns jag inte. Men såklart var det inga problem, det fanns porttelefon. Trappstegen är ovanligt låga och hissen är av sorten gallergrind x2. Det är en gammal lägenhet, ombyggd till tandläkarmottagning. Sköterskan säger att han är lite försenad och vill jag ha en kopp te?

Det gick bra att komma ner i horisontalläge, han fick fälla stolen halvvägs först och så kunde jag lägga mig i egen takt. En liten extrakudde under huvudet och så var det bara att gapa. Funkade jättebra, ingen bedövning och det gjorde inte ett dugg ont när han rensade kanalerna. Men jag fick kämpa hårt ändå, paniken lurar om hörnet när jag känner mig instängd och det gör jag när jag hjälplös ligger på rygg, har en plastduk över munnen och måste lita på att sugen verkligen suger upp så jag inte får halsen full med saliv. 

En och en halv timme tog det, mina rötter var långa och krångliga och det blev extra svårt eftersom jag har en krona på den tanden och istället för att sabba den gjorde han små hål som han jobbade i.

Han trodde inte jag skulle få ont efteråt eftersom jag äter penicillin men för säkerhets skull fick jag hans mobilnummer. "Ring inte" sa han. "Skicka ett SMS där det står Tandvärk, så ringer jag tillbaka på en gång."

Lättnaden att det är klart är obeskrivlig!

Oj, har det blivit torsdag?

Hur gick det till? Det var ju tisdag nyss.

Vi tog en kvällshandling, C och jag, åkte iväg vid halvåtta. Det är väldigt annorlunda att handla så dags. Det är absolut inga barn i affären. De som handlar verkar så koncentrerade och målmedvetna. Det känns som de kommer direkt från jobbet och att det här bara är ytterligare en arbetsuppgift som ska genomföras så effektivt som möjligt. De storhandlar och har minsann inga skrynkliga papperslappar som handlingslista utan här är det en lista i mobilen som gäller.

Men all kesella var slut. Det är nog fler än vi som tänker baka lussebullar i helgen. Saffran fanns det och jag är glad att jag kom ihåg, det är alltid så svårt att minnas att man ska ha det när man väl är i kassan. Särskilt eftersom jag kör självskanning och då träffar man ju inte ens någon kassörska.

Imorrn klockan 9 ska jag till den där specialisten och rotfylla min tand. Det går säkert bra. Jag oroar mig mest för hur ryggen ska klara att ligga i den där stolen. Och lite oroar jag mig för att få saliv i halsen, en liten hangup jag har. Men innan de stoppar min mun full med saker så ska jag berätta att om jag viftar med fingret så betyder det: Sug, för sjutton!

Normalt läge

Då har livet återgått till normalläge. Tandvärken är i princip borta, Provivan håller penicillinmagen i schack och eftersom jag ätit i ett par dagar så börjar mattheten avta och hjärnan funkar nästan som vanligt igen.

Ikväll har jag och mina jobbarkompisar spelat boule. Himlans kul! Inte bara för att vårt lag efter en stund ledde med 12-0 och att jag faktiskt var hyfsat bra utan för att det är roligt! När man bara spelar på kul (nåja, några vinnarskallar spelade ju av andra skäl också) så spelar det liksom ingen roll om man är bra eller dålig, är man bra så jublar alla, är man kass så säger alla "otur". Det är ett snällt spel, tycker jag. Åt gjorde vi där också, riktigt bra mat var det dessutom. Det är lätt att tro att det ska vara sådär när det är ett bouleställe men det var anmärkningsvärt bra.

Sen tog jag bussen hem och satt och fnissade åt den träffsäkra portvakten i Igelkottens elegans.

Då - Att vara sjuk

Jag minns när jag var sjuk när jag var liten. Mamma och jag hade en knacksignal, ett, två eller tre knackningar. En betydde: Godnatt! och en betydde Kom! Den tredje minns jag inte vad den hade för betydelse. Så jag knackade i väggen till köket och mamma kom. 

Hon bäddade om sängen och öppnade fönstret. Ibland sa jag "lite till, det kalla har inte hunnit komma hit än". Jag fick vindruvor och Fantomen. Hon kom hem när hon hade rast och hennes stora händer var lite röda och alldeles kalla när hon la handen på min panna för att känna  hur varm jag var. Jag fick Eucalyptus (vit påse med blå vertikala ränder och en innerpåse) som var upplösta i varm mjölk. Det hände att jag fick lite rött vin blandat med vatten, socker och citron, också varmt, om jag hade ont i halsen. Jag hade en rosa flanellpyjamas.

Om jag kräktes så höll hon undan håret och höll handen på min panna.

Muntermometrar var inte uppfunna utan man fick vackert ta tempen i stjärten. Med Jukonsalva på spetsen.

När det var matdags fick jag kuddar bakom ryggen och en bricka som jag fick balansera i knät. Om jag hade dålig aptit så serverade hon maten på en assiett istället för på en stor tallrik, det blev lättare att äta upp då. 

Sen, när man var frisk, så var man frisk och ute en hel dag innan man gick tillbaka till skolan. Så gjorde alla men jag vet att jag ändå tyckte det var lite pinsamt om jag träffade någon i klassen.

Så var det för mig, när jag var liten.

Lyxmiddag

Till lunch tog jag en kopp Varma koppen och en vit brödskiva. Till middag lyxade jag till det och mosade en kokt potatis med lite smör, salt och peppar och åt med två skivor påläggsskinka. Smarrigt! Men det godaste var ett perfekt moget päron som jag skar i små bitar och åt. Dock verkar tandvärken gå i vågor för nyss hade jag jätteont igen och fick ta tabletter.

Jeezuz, vad jag snackar sjukdom! Men det är rätt påtagligt just nu och fyller min dag. Jag uppskattar väldigt era kommentarer, det gör att jag känner mig mindre ensam och det gör det lättare.

Jag har en speciell vana som gör mig glad. När jag har läst ut en bok och ska börja på en ny så tar jag fram alla olästa i en hög. Sen tittar jag på dem en och en, kanske slår upp dem och läser några rader mitt i och på så sätt bestämmer jag vilken jag ska läsa. Nu har jag tagit fram tre böcker som jag ska göra så med. Har nämligen varit uppe i en och en halv timme och tittat på teve, "Så mycket bättre" ett riktigt trevligt program. Har förresten tittat på teve flera gånger idag. En dokumentär om en norskt par där hon blir dement och ett annat program om skyddsrum.

Frukost

Sällan har väl en frukost bestående av två vita rostade brödskivor, en kopp te och ett glas Proviva, smakat så bra!

Jag håller på att bli människa igen. Men jäklar vad sjuk jag var och jag säger bara det, ni som har en partner, var glada för det. För det är faktiskt etter värre att vara sjuk när man är helt ensam. C tillbringar helgen hos sin pappa och det är tur för henne, hon avskyr ljudet av kräkningar. Jag vet att hon suttit på en toalettstol i två timmar och koncentrerat tittat på en kakelplatta för att låta bli att kräkas själv.

Har sovit en timme i taget i natt, men det är okej. Sov lite till efter frukosten och då drömde jag. Det är så sällan jag minns mina drömmar så det var kul. Var ute och körde bil i oplogad djupsnö, hela bilen var liksom under snön och ratten gick att lyfta upp. Sen hade jag syrrans katter och de smet ut på balkongen från ett fönster. Och jag hade ett par genomskinliga knähöga gummistövlar.

Hoppas jag piggnar till mer så jag kan röja här hemma, det har hunnit bli rackarns stökigt. Druckna glas, olästa böcker, medicinförpackningar, tidningar och grejer.

Men inte nu för nu känner jag att det är dags att inta horisontalläge igen.

Från sjuksängen

Känsliga läsare kanske ska hoppa över det här inlägget.

Pratade med Vårdcentralen, Kåvepenin som jag fått, är det "snällaste" penicillinet så att skifta sort var ingen idé, tyckte de. Drick en massa Proviva så du får i dig goda tarmbakterier igen, sa de. Så jag vågade mig iväg till affären och köpte några liter. Drack ett stort glas och sen sov jag en stund.

Vaknade av att jag mådde illa. Så nu, förutom skiter, så spyr jag. Denna första gång, dessutom samtidigt.

Det är dags för en penicillintablett, hopppas jag får behållla den.

Det finns goda nyheter också, har inte tagit något smärtstillande sen klockan 6 i morse och det molar bara lite i tanden.

Ta bort mig

Jag blir galen. Jag har så inihelvete ont i tanden. Jag har ätit alldeles för mycket tabletter och vågar inte ta full dos mer och då hjälper det inte mot smärtan. Jag har diarre av penicillinet. Jag mår illa. Jag fryser. Jag vill att min mamma ska komma och ta bort det onda. Jag vill ha hopp om att det kommer upphöra. Jag blir tokig!

Mitt på dagen

Mitt på dagen, mitt i veckan och här sitter jag i morgonrock med ouppfällda persienner. Jag tog helt enkelt ledigt idag. Hade det varit förr i världen hade jag tagit en sjukdag men numera är man ledig istället. 

I fyra timmar räcker cocktailblandningen. Sen försöker jag stå ut en stund med smärtan innan jag tar nästa omgång men det går fan inte. Jag äter väldigt sällan värktabletter och är lite rädd för vad som kommer hända nu när jag överdoserar friskt. Man ska ju bara ta ett visst antal om dygnet och jag tar mycket mer.  Hoppas penicillinet tar skruv snart så kanske det onda dämpas. En stor fördel är i alla fall att jag mår väldigt bra i ryggen! På vattengympan igår kunde jag verkligen ta i och slita hund. Kände mig nästan hög en stund, när jag var smärtfri överallt.

Jag läser en så bra bok! Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates. Har märkligt nog inte läst något av henne tidigare men jag känner direkt att hon seglar upp som en av mina favoriter. Låg och tänkte på nyss hur jag skulle förklara på vilket sätt jag tycker hon är bra men hittar inga sätt att förklara på.

Nu ska jag dricka kaffe och läsa lite till.

Blä

Har just intagit en cocktail av penicillin, Alvedon och Ipren. För tandläkaren såg att tanden var inflammerad och så ont som jag har så är jag inte förvånad. Har ätit smärtstillande som godis sen igårkväll. Hon föreslog 2 Alvedon och 1 Ipren, samtidigt och jag har hört andra som säger att man ska kombinera de två sorterna. Då kan man undra varför de inte finns färdigkombinerade att köpa?

Rotfyllning alltså. Och eftersom jag har krångliga rötter, (säg något med mig som är rakt och enkelt?) så får jag gå till en specialist. Det kostar 3000 kr. Första gången. Det lär bli mycket månad kvar när lönen är slut. Och sen gör det fan ont (i ryggen) att ligga i den där tandläkarstolen också. Själva rotfyllningen brukar inte kännas särskilt mycket, jag har varit hos den här snubben tidigare.

Currysås

Har haft en jättetrevlig kväll! En av Cs barndomskompisar var här och åt middag med oss. Hade planerat kyckling med ris och currysås, tur att hon gillar det, och dessutom tydligen något det var länge sen hon åt. Och kycklingen blev jättegod, när jag ska koka kyckling (eller annars med förresten) brukar jag rimma den först. Så igår la jag den i saltlag. (1,5 liter vatten, 1,5 dl salt, 3 msk socker, 15 krossade svartpepparkorn och två lagerblad, i kylen ett dygn). Den blir både godare, mörare, smakrikare och saftigare av den behandlingen. Hon hade tagit med sig blåbärspaj så det smällde vi i oss efteråt. Och trevligt prat, vi har ju känt varandra sen hon var 4 år och de gick på dagis tillsammans.

Nu har tabletten slutat verka, 4 timmar verkar vara tidsgränsen. Jag har tandvärk, nämligen. Jag hoppas på att det är en fyllning som är för hög och kom i dagen när jag lagade den andra tanden häromveckan. Min tandläkare kan vänta sig en påringning imorrn bitti.

Snö!

Det snöar! Och ursäkta mig men jag tycker om det! Jag älskar den första snön, tycker om att det blir ljusare ute, tycker om doften och sen när det blir mer snö, tystandet av ljud.

Jag har varit på kurs idag och satt med ansiktet mot de stora perspektivfönstren. Först regnade det och alla streck utanför var vertikala. Sedan började en viss oording uppträda, strecken rörde sig lite åt sidorna och mer snett. Regnet hade blivit snöblandat. Sen övergick det till ren snö och marken mellan huset och vägen blev vit.

När vi gick på lunch blåste det till mellan husen, sådär så man tappade andan. En kille som gick med händerna i sina rockfickor fick snö i fickan.

Efter lunch tog jag en bild på två av mina kollegor och när jag såg den i kameran så struntade jag i dem som motiv och tog istället massor med bilder av persiennerna och det man såg utanför. Så'n är jag.

Sökord

Det är lite kul att titta på vad folk har sökt på och kommit hit.

 

Det i särklass vanligaste som jag verkligen undrar vad det är för något är Bloglo. Sådär 40 sökningar i veckan. De som söker på det kommer till ett inlägg som handlar om Bloglovin' som jag använder för att hålla koll på era nya inlägg.

De som söker på sko blogg (särskrivet) lär bli mäkta besvikna eftersom 1 (ett) inlägg handlar om skor.

 

Sen hoppas jag personen som sökte på "ta bort kaktustaggar" också fick bort sina.

Sommarmalva är rätt poppis också.

La-la-la-la

Oj vad det lallas här just nu! Vi har läxa tills idag i kören och hela veckan tidigare har jag tränat på Fields of Gold. Underbar låt! Men vi har en låt till, Good song,  där vi mest ska lalla lite och det är attans så mycket svårare när man inte har ord att hänga upp tonerna på, tycker jag. Så nu har jag tränat om och om igen, tog till och med en bit papper och "ritade" för att kunna komma ihåg bättre.

För övrigt har jag bara en strumpa på mig, jätteojämnt! Jag har en extrastrumpa när jag har mina kängor så att inte strumpbyxorna ska slitas sönder i hälen, där har fodret försvunnit och det är maskrisk. En åkte av när jag tog av kängorna och den andra sitter på. Jobbig känsla. Men nu ska de snart på för jag ska ner till bussen strax och iväg till kören.

Mandolin

Ibland är det bra att ha levt många år. Om jag inte kommer på något vettigt att skriva om, och den här dagen har varit rätt o-vettig, så kan jag alltid hysta upp något gammalt minne. Häromdagen sa någon att mandolin är ett jättebra köksredskap och då kom jag att tänka på musikinstrumentet med samma namn.

Vi hade musikskola i den skolan jag gick i lågstadiet. Jag tror det var först i trean som jag började med ett instrument. Mandolin. Visst är det fantastiskt, ett så vackert instrument! Min bästa kompis B spelade också och när sommaren kom var vi, i våra ögon, fullfjädrade på särskilt "Ute blåser sommarvind". Då gick vi till Tant Westin som bodde högst upp i min port och spelade för henne. Vi visste att om man var snäll mot henne så sa hon ofta "Kom med här så får vi se vad jag har i min koppargruva". Sen fick man några ettöringar, tvåöringar och femöringar. 

Vi spelade nog väldigt vackert för vi fick många slantar. Och sen sa hon att hon gärna ville ha noterna och texten till det vi hade spelat. På mage i gräset plitade vi ner alla noter och alla orden, det tog väldigt lång tid, särskilt notlinjerna.

Terminen efter skulle jag ta ett steg vidare, av någon anledning som jag själv inte minns. Jag skulle börja med fiol. Men då blev det lite problem för jag kunde nämligen inte hålla fiolen mot axeln utan att hålla i dess hals. Och det måste man kunna. Så där ändade min musikaliska karriär. Tänk om jag hade fått fortsätta spela mandolin.

En förhoppningsfull dag

Det här är en bra dag!

Jag har sovit som en stock (vilket jag iofs nästan alltid gör).

Solen skiner på mina nytvättade fönster och de glänser som kristall.

Jag lyckas strunta i att det är en del eftersatt underhåll här hemma, tex fick jag leta lite för att hitta ett par rena (och bekväma) trosor.

Min karaktär i ett onlinespel jag spelar, har charmat brallorna av en annan karaktär.

Jag ska alldeles strax mala bönor och ta mig en kopp kaffe. En torr skiva kardemummakaka finns kvar sen C bakade i söndags, den kan jag doppa.

Om en timme ska vi åka till x-svärmor och spela bordsspel resten av dagen! Med matuppehåll. Vi har insett att vi måste börja redan på eftermiddagen annars blir vi sittande halva natten. De är förutom C och jag, S och hans flickvän, mitt xs brorsbarn och hans familj. Vi kommer så bra överens och har så roligt tillsammans.

Kylan kommer smygande

Visst brukar man säga att kylan kommer smygande? Och nog gör det det, om natten när jag sover. Det märkliga är att den kommer från olika håll, olika dagar. Att jag vet det beror på att när jag skrapar bilen, då sitter frosten hårdare fast på ena sidan. Det beror inte på om det står bilar bredvid eller ej, för det gör det alltid. Utan det måste vara att kylan ibland kommer smygande söderifrån och ibland från norr. I natt hade den tassat ner för gatan norrifrån, det var tydligt.

Då - Biblioteket

När jag var liten hade jag nära till biblioteket, det var bara att springa nedför slänten, gå förbi pergolan där fullgubbarna satt och tvärs över vägen, så var jag framme.

Barnböckerna var på övervåningen och när man kunde skriva sitt namn själv fick man eget lånekort. Jag tror man fick låna max 7 böcker åt gången så jag var där ganska ofta. När mamma såg att jag varit där var hon snabb att be mig gå ut med soporna eller vad det nu var hon ville ha hjälp med för när jag väl satt mig vid köksbordet med händerna över öronen var det försent. Då var jag förlorad för omvärlden.

Det var där jag lånade "Den hemliga trädgården", hur många gånger som helst. Pams Paradis hette en bok om en lam(?) flicka som jag också läste många gånger. Poco på guldjakt. Narniaböckerna som stod vid vänstra väggen. De pyttesmå Pippi Långstrumpböckerna. Äventyrs-böckerna av Enid Blyton. Hemliga sjuan. Robinson Crusoe. Farmorsresan. Alla Pelle Svanslösböckerna. Ture Sventon. 

Det fanns ett sagorum på biblioteket. Jag var inte där så många gånger men jag minns att väggarna var målade svarta med en  massa färgglada sagofigurer. Det fanns kuddar och vi satt på golvet och en vuxen läste sagor för oss.

På bottenvåningen fanns ett rum med tidningar och där fanns också ett antal uppsättningar med hörlurar. Man fick gå till disken och säga vilket nummer det stod på lurarna och be dem sätta på den lp-skiva man ville lyssna på. Den enda som var lyssningsvärd var en Beatlesskiva. Den med "When I'm sixtyfour" på.

Onsdag

Bil 6 mil bort
Gudomlig gulasch
Ljuvlig hemgjord mintglass
Ogott rooiboste
En snart ettåring som stal all uppmärksamhet
Småprat när hon lagt sig
6 mil hem

Vitna, inte svartna

Dåså, då vet jag att det inte är något farligt, det som jag har ont i magen av och det andra fenomenet som uppträtt i de nedre regionerna. Men vad svårt jag har att tackla medlidande. Jag har pga det här inte vågat träna på två veckor med den påföljden att mitt diskbråck har gjort väldigt mycket ondare än vanligt. Hon såg hur jag rörde mig och troligen min koncentrerade sammanbitna min när jag vi med gemensamma krafter placerade mig i gynstolen. "Har du det såhär alltid? Du är väl sjukskriven?" Inte säga sån't till mig, då går det hål i min nogsamt stärkta självskydd. Tårarna stiger i ögonen och rösten bär inte ordentligt. Tänk att det ska vara så svårt att ta emot att någon tycker synd om mig.

Eftersom jag inte behöver vara rädd att ta i (nåja, med mina mått mätt) så åkte jag och tränade efter läkarebesöket. Det gör jag på jobbet och på eftermiddagen är det folktomt där. Hade skapligt ont, men vet att jag måste ändå, det är det enda som hjälper långsiktigt. Satte mig i den där apparaten där man har handtag man drar ned till axlarna och sen sträcker armarna rakt uppåt. Har inga tunga vikter. När jag var klar reste jag mig och vred mig lite åt höger för att kunna ta tag om ena handtaget med båda händerna för att kunna sträcka upp händerna högt och släppa ned viktklossarna. Helvete vad ont det gjorde! Jag skrek. Och jag vill bestämt bestrida påståendet att det svartnar för ögonen när det gör ont, för mig vitnar det. Damp ned igen och där satt jag med de där jävla handtagen medan smärtan pulserade bort. Fick prata lugnande med mig själv. Hur skulle jag komma därfrån? Jag vågade inte bara släppa handtagen för då dundrar ju vikterna ner med en farlig fart. Satt säkert tio minuter innan jag kunde resa mig upp och sen släppa vikterna halvvägs. Det smällde bra ändå. Sen gjorde jag klart resten  av programmet. Puh. Känner mig lite mentalt omskakad fortfarande.

Rån

En kompis till C jobbar i affär och blev rånad igår. Det väckte lite funderingar. 

Är det så att så fort det är fysiskt våld, eller hot, är det då det kallas rån och inte bara stöld?

Vad får butikspersonal lära sig om rån av sin arbetsgivare? C har fler kompisar som jobbar i affär och säger att ingen av dem har fått veta hur de ska bete sig i en sådan situation. Numera kanske det är naturligt att tänka "ge dem vad de vill ha", men är inte det något de borde få träna in så det sitter i ryggmärgen? För 13 år sen, när Cs storebror jobbade i en livsmedelsaffär kom det in en kille och snodde cigaretter. Hans omedelbara reaktion var att "trycka tre gånger på knappen", som betydde "allvarlig situation" lämna kassan och springa efter killen ett femtiotal meter, ta tillbaka cigaretterna och säga" Det här gör du aldrig om!" Det beteendet är ju inte att rekommendera numera, det är för farligt.

Det är bara 13 år sen och det har skett en markant förändring tycker jag. Eller försämring, rättare sagt.