När jag var liten hade jag nära till biblioteket, det var bara att springa nedför slänten, gå förbi pergolan där fullgubbarna satt och tvärs över vägen, så var jag framme.
Barnböckerna var på övervåningen och när man kunde skriva sitt namn själv fick man eget lånekort. Jag tror man fick låna max 7 böcker åt gången så jag var där ganska ofta. När mamma såg att jag varit där var hon snabb att be mig gå ut med soporna eller vad det nu var hon ville ha hjälp med för när jag väl satt mig vid köksbordet med händerna över öronen var det försent. Då var jag förlorad för omvärlden.
Det var där jag lånade "Den hemliga trädgården", hur många gånger som helst. Pams Paradis hette en bok om en lam(?) flicka som jag också läste många gånger. Poco på guldjakt. Narniaböckerna som stod vid vänstra väggen. De pyttesmå Pippi Långstrumpböckerna. Äventyrs-böckerna av Enid Blyton. Hemliga sjuan. Robinson Crusoe. Farmorsresan. Alla Pelle Svanslösböckerna. Ture Sventon.
Det fanns ett sagorum på biblioteket. Jag var inte där så många gånger men jag minns att väggarna var målade svarta med en massa färgglada sagofigurer. Det fanns kuddar och vi satt på golvet och en vuxen läste sagor för oss.
På bottenvåningen fanns ett rum med tidningar och där fanns också ett antal uppsättningar med hörlurar. Man fick gå till disken och säga vilket nummer det stod på lurarna och be dem sätta på den lp-skiva man ville lyssna på. Den enda som var lyssningsvärd var en Beatlesskiva. Den med "When I'm sixtyfour" på.
Vad fattigt livet skulle vara utan bibliotek. Jag minns det som fanns i mormors lilla stad i Finland, jag läste vartenda bok som fanns på svenska :-) Under många år tyckte jag att biblioteket som fanns på skärgårdsön där jag bodde i många år var bäst, men nu är jag jätteglad och stolt över det vi har i Mariehamn.
SvaraRaderaDu är helt enkelt underbar!
SvaraRaderaJag lånade mängder av böcker när jag var barn och jag har varit en bokmal sedan dess. En av mina första egna böcker var Poas sagobok, den har jag fortfarande kvar. Det beror på att jag aldrig, aldrig kan slänga en bok...
SvaraRaderaDäremot behöver jag alltid köpa nya bokhyllor!
Fru Venus: Bibliotek ÄR speciella, bara doften av böcker gör att jag känner mig hemma.
SvaraRaderaMagica: Tack! Jag är glad att du tycker det, och säger det!
Petra: Poas sagobok känner jag inte igen, däremot känner jag igen känslan. Jag kan ge bort böcker men har svårt att kasta bort.
Jag älskar bibliotek. Älskar doften av böcker och känslan att där någonstans, på någon hylla står den där boken som jag väntat på i hela mitt liv. Det gäller bara att hitta den.
SvaraRaderaKersti: Det låter som en riktig förälskelse det. Som att du väntar på din tvillingsjäl.
SvaraRaderaJag hör också till de som hängde där. Pelle Svanslösböckerna, Enid Blyton, Hans-Erik Hellberg när jag var 13-14 och KullaGullaböckerna! Framförallt KullaGullaböckerna, jag var helt uppslukad en lång period.
SvaraRaderaMåntro det är vi som hängde på biblioteket i unga år, som slukläste (alltså slukade och läste) allt vi kom över, som nu skriver och hänger på bloggar - bara för att vi tidigt lärde oss älska ord? Så tror jag att det kan vara.
SvaraRaderaEnid Blyton och femböckerna, vilken favorit. Anne på Grönkulla var en annan för mej. Min mamma försökte lura på mej Kulla-gulla men det funkade aldrig. Däremot fanns det någon serie om Lotta tror jag. Även här sitter en biblioteksälskare. Är så glad över att Eldruskan börjat låna böcker och läsa på allvar.
SvaraRaderaDet fanns ett bibliotek i skolan nära där jag bodde då jag var liten. Så liten att jag inte hade börjat skolan ännu. Där lånade jag böcker. Jag tror man fick låna hur många som helst för jag minns att det var tungt att bära hem dem. Jag lånade Alfons Åberg till min pappa för jag trodde att de handlade om honom! Till "stora" biblioteket nere på stan gick vi inte så ofta. Där luktade det alltid urin för stadens "a-lagare" använde entrén som pissoar under kvällar och nätter.
SvaraRadera