Mandolin

Ibland är det bra att ha levt många år. Om jag inte kommer på något vettigt att skriva om, och den här dagen har varit rätt o-vettig, så kan jag alltid hysta upp något gammalt minne. Häromdagen sa någon att mandolin är ett jättebra köksredskap och då kom jag att tänka på musikinstrumentet med samma namn.

Vi hade musikskola i den skolan jag gick i lågstadiet. Jag tror det var först i trean som jag började med ett instrument. Mandolin. Visst är det fantastiskt, ett så vackert instrument! Min bästa kompis B spelade också och när sommaren kom var vi, i våra ögon, fullfjädrade på särskilt "Ute blåser sommarvind". Då gick vi till Tant Westin som bodde högst upp i min port och spelade för henne. Vi visste att om man var snäll mot henne så sa hon ofta "Kom med här så får vi se vad jag har i min koppargruva". Sen fick man några ettöringar, tvåöringar och femöringar. 

Vi spelade nog väldigt vackert för vi fick många slantar. Och sen sa hon att hon gärna ville ha noterna och texten till det vi hade spelat. På mage i gräset plitade vi ner alla noter och alla orden, det tog väldigt lång tid, särskilt notlinjerna.

Terminen efter skulle jag ta ett steg vidare, av någon anledning som jag själv inte minns. Jag skulle börja med fiol. Men då blev det lite problem för jag kunde nämligen inte hålla fiolen mot axeln utan att hålla i dess hals. Och det måste man kunna. Så där ändade min musikaliska karriär. Tänk om jag hade fått fortsätta spela mandolin.