Vittpappersyndrom

Frktjatlund gav mig en award där man ska skriva tre favoritförfattare och en bok av dem. Och vad hände då? Jo, jag får inte ur mig en enda! Och jag som trots allt läser så mycket borde inte ha svårt för det. Men det blev så allvarligt och viktigt på något sätt att jag drabbades av det jag brukar kalla för vittpappersyndrom. Det brukar i allmänhet gå att avhjälpa genom att bara skriva något på det vita pappret, något vadsomhelst så att det inte är oskrivet längre. Det är det jag försöker med nu! 

Jag tror jag ändrar lite och skriver om några som gjort intryck istället för att skriva favoriter. Jag minns en av de första "vuxenböcker" jag läste, som fanns hemma i bokhyllan. Det var Tove Ditlevsen, Man har gjort ett barn illa. Jag var inte särskilt gammal och antagligen förstod jag den inte riktigt men jag tyckte den var så bra. 

I den lite äldre tonåren så läste jag allt jag kom över av Iris Murdoch. Alla Per-Anders Fogelström och många Moberg. Och en period när första barnet var litet så var jag förtjust i Anne Tyler och läste alla Lars Widdings böcker. En annan bok som gjort intryck är På mina bara knän av Ann-Marie MacDonald. Och jag var väldigt förtjust i Svärdet och Spiran av Ken Follett. Den läste jag dessutom i så rätt miljö, boken handlar om en katedral som byggs i England på 1100-talet och jag läste den när vi sakta färdades framåt i en "narrowboat" på kanalerna där. Sen gillar jag mystik också och Jonathan Strange & Mr Norell av Susanna Clarke föll mig verkligen på läppen.

John Irving läser jag gärna. Joyce Carol Oates läste jag första boken av häromveckan, vet inte riktigt hur det kommer sig att jag missat henne. Men det ska jag ta igen för henne gillade jag. 

Sen ska man ge awarden vidare men jag tror jag hoppar över det. Ni som känner er träffade kan väl ta den ändå?  Bara sådär rakt av?