Mörkgrått. Med sömnsvullna och kisande ögon ser jag att klockan är åtta. Blundar igen. Vänder mig mot väggen och lägger handen ovanför huvudet för att finna tröst i den lilla mjuka nallebjörnen som bor i hörnet.
Mellangrått. Visarna visar en fjärdedel och rummet har fått konturer. Sträcker på benen, tar en klunk vatten och fäster blicken på den randiga skuggan av persiennerna. Försöker få hjärnan att släppa melodin som repetetivt mal runt i det tanketomma utrymmet.
Ljusgrått. Äter frukost och gläder mig åt att jag köpte juice igår. Läser visst i tidningen och bläddrar förbi somligt. Funderar på att vika den med korsordet utåt men stannar vid tanken.
Grått och vitt. Grå hus. Vita tak. Grå himmel. Vit mark.
Här är det nog dassgrått inne och alldeles för vitt ute
SvaraRaderaJag håller med om det grå, det är därför det är dags för röda kulor tror jag.
SvaraRaderaGrå, grå, grå är det någon dikt som börjar ... vilken är det månne? Jo, det är ju Frödings Gråbergssång:
SvaraRaderaStå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.
Det finns någon mer låt på grå.
SvaraRaderaGrågrågrågrågrågrågrå, lite upp och ner i melodin. Jag undrar om det inte var Hasse Alfredsson/Tage Danielsson som hittade på den? Eller så har jag hittat på den själv, jag är osäker.
Jag tror att det var Magnus och Brasse.
SvaraRaderaOch en sprakande Maj som bara väntar på att få vakna till liv igen. Ska vi ta en kaffe efter jul och nyår?
SvaraRadera