Upp som en sol

Om det igår var ned som en pannkaka så är det idag upp som en sol. Man kan ju tro att jag är manodepressiv men det är jag inte. Det är bara att jag blir så väldigt psykiskt påverkad av den kroppsliga smärtan och med den mina tillkortakommanden. Jag blir som i en glasbubbla, innesluten i tankar som går i cirklar och kommer inte ur den.

Men idag är det en annan dag. Hade ställt mobilen (vaknar bättre av den än av väckarklockan) tidigt, bredde mackor att ta med, satte på mig träningskläder och åkte till jobbet. Just onsdagsmornar är roliga, då är det ett gäng av mina kollegor som spelar innebandy och då har jag något att titta på medan jag tränar. Plus att de kan hjälpa mig att ta ned de tunga vikter som folk lämnat kvar och som jag inte klarar att rubba.

Tog ledigt ett par timmar mitt på dagen och åkte iväg i glashalkan och fick lite uträttat och därmed minskade stressen också. Nu får det bli som det blir med julklappar. Det blir nog bra. Lite överraskningar blir det, som fingerborgen till K.

Nu kommer du bli brydd

Det här är ett skydd

Så du inte blir sydd

Är det för tydligt?

Alldeles nyss kom en av mina fd grannar förbi med tre strutar med polkagrisar. Ni som varit med ett tag vet att vi brukar göra såna i deras kök till varje jul. Men i år hann de inte med men gulligt nog fick jag polkagrisar ändå. Jag har gjort en film om hur man gör dem, men jag måste ändra musik först annars vill inte youtube visa den. Sen ska ni få se.

Imorrn är jag ledig. Eller, imorrn ska jag göra allt det jag skjutit upp och inte orkat. Handla mat, slå in klappar, baka, göra långkål och säkert mer än så. Men det ger sig. Det finns hopp nu i alla fall.

Och tack så mycket för att ni är så snälla i alla era kommentarer som jag läser och gråter till även fast jag just då inte mäktar med att svara.