Nu blir det ett tråkigt inlägg igen. Men det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Låt bli att läs om det känns obekvämt.
Har du någon gång känt att skinnet i ditt ansikte inte sitter fast ordentligt? Det har jag. Och jag vet att det kommer när jag inte mår bra. Det kanske kommer sig av att jag försöker sätta upp en normal och glad fasad fast det är kaos inuti. Det blir en för stor diskprepans mellan sanning och förställning.
Hos tandläkaren idag. Den bortbitna kronans tand går inte att rädda. Roten är sprucken, likt en vas fast utan blommor. Jag fick en ny tid för att dra ut den och ett recept på penicillin ifall jag får tandvärk innan dess. Den andra avbitna tanden putsade hon till så länge. Hon är så medkännande och rar min tandläkare, att min självbehärskning får sig en törn och tårarna rinner från ögonvrårna, över halsen och ned i nacken. Det blir liksom droppen. Bad att få den nya tiden på en papperslapp för jag kände att jag inte fixade att vare sig skriva ned eller komma ihåg.
Har ingen ork till något. Jag har inte ens handlat julklappar klart till de få som ska få dem. Ibland har jag en plan, att jag ska stanna bilen, kliva ur och handla något, men när jag har ont i ryggen så struntar jag i det. Vill inte. Orkar inte. Skiter i det. Och som ett brev på posten kommer det dåliga samvetet. Att jag inte har julpyntat och inte vill, det drabbar ingen annan än mig själv. Men att inte visa andra människor uppskattning genom att ge genomtänkta presenter, det gör ont i mig att inte göra. För det drabbar andra.
Idag har jag inte ätit middag. Jag ger fan i det. Vem bryr sig. Jag åt ju en macka till lunch.
Vad skönt att du har en bra tandläkare - de är guld värda
SvaraRaderaFör mig känns det inte ett dugg obekvämt att läsa. Däremot blir jag lite förtvivlad av att inte ha nåt att säga som kan få upp dig. Men jag förmodar att det inom kort kommer kommentarer från andra som lyckas bättre med det än jag.
SvaraRaderaFörställning är jobbigt, för ibland måste man ju.
SvaraRaderaJag är i alla fall glad att du inte gör det på bloggen.
Så hej, inte jobbigt. Bara ärligt.
Klart jag läser - allt är inte guld och gröna skogar. Ledsen att du känner så, jag hoppas att det svänger. Kvällskramar i massor.
SvaraRaderaTror du inte din nära och kära förstår om du förklarar varför du inte köpt några julklappar? Orkar man inte så orkar man inte och en present kan man väl få när som helst, även efter jul?
SvaraRaderaOch jag mitt arma arsel börjar förstås direkt försöka hitta lösningar när jag istället ska ställa mej frågan: Vill du att jag ska lyssna eller göra just det, komma med lösningar? Men nätshopping är inte helt fel och adventsljusen tycker jag räcker som julpynt, det dröjer inte förrän allt ska bort.
SvaraRaderaHåller med alla kloka här ovan. Och tycker verkligen inte du ska låtsas här. Eller irl heller, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag önskar också att jag kunde ge ett bättre stöd. Skickar en kram.
SvaraRaderaMan ska vara så finurlig och hitta på presenter som blir en glad överraskning för mottagaren. Så bara sitter man där och klarar inte av det, av olika anledningar.
SvaraRaderaDet är mest andra som stressar upp en med sina prestationer. Vi är många som tar det grövsta dagen innan och handlar lite halvhjärtat.
Numera säger jag till de närmaste att jag inte klarar av allt jag vill och ber att de ska fixa lite för mig - vilket de gör.
En röd skål med julgranskulor, julstjärnan i fönstret, färdigskivad julskinka, julmust och en Aladdin, det räcker för mig numera.
Men liten då... skriver mer senare.
SvaraRadera