tisdag 15 februari 2011

Hoppsan..

Där ramlade jag visst ner i ett svart litet hål, hoppas det inte är djupt.

Igår skulle jag ta min fleecetröja från soffan eftersom det fortfarande är förbaskat kallt här hemma. Böjde knäna sträckte ut högerarmen och möjligen vred jag kroppen lite eftersom soffbordet stod i vägen. Pang! Det bränner till i ryggen och både knäna viker sig, som på kommando. Kunde ta emot mig på soffan. Det här har hänt en gång förut, förra vintern, då blev jag stående på knä i en snödriva efter att ha försökt lägga tillbaks bilmattan. Egentligen är det kanske inte farligt men det som händer är att jag blir rädd. Rädd inuti. Vad är det som händer i min kropp när benen bestämmer sig för att inte bära mig längre? Jag blir rädd att röra mig. Det går säkert över om några dagar när det hamnat lite längre bak i minnet men just nu är jag extremt vaksam på hur jag rör mig. Ville inte träna idag som jag hade tänkt. Usch. Så idag är jag otålig, små motgångar som jag vanligen inte bryr mig om alls har jag svurit åt. Som att shopandgo-systemet dog efter halva min handling och jag i alla fall var tvungen att plocka upp alla varor från kassen upp på bandet och sen ner igen. Köpte choklad fast det inte var lördag och åt upp halva när jag kom hem med påföljden att jag inte är hungrig nu och definitivt inte har lust att ställa mig och göra köttbullar som jag tänkt. Och sen tänkte jag på om man kan glömma bort hur det är att kyssas.

Nä, idag är det en dra-något-gammalt-över-dig dag.

10 kommentarer:

  1. Gör det mycket ont? Utanpå och inuti.

    Ja jag tror man kan glömma hur det är att kyssas.

    SvaraRadera
  2. Ibland gör rädslan ondare än det onda.

    SvaraRadera
  3. Ja det var det jag tänkte också.

    SvaraRadera
  4. Nä jag tror att kyssas är som att cykla, har man lärt sig en gång så sitter det i ryggmärgen. Upp med hakan vännen. Gå in och läs mitt inlägg och säg vad du vill veta! Kram.

    SvaraRadera
  5. Magica: Det hjälpte att skriva av mig, fick tillbaks energi nog att göra köttbullar. Och jag vill veta om Sveavägen!

    SvaraRadera
  6. jag tror inte man glömmer bort hur man gör när man väl är i kyssläget, men minnet av hur det känns kanske försvinner.

    SvaraRadera
  7. När rätt person kommer så minns vi hur det är att kyssas! Absolut. Jag hoppas att ditt minne glömmer snabbt. Kram

    SvaraRadera
  8. Kroppen är en förunderlig maskin. Jag tror absolut att rädsla kan öka smärtan, man spänner sig ju då. Choklad är nog bra i de lägena. Känner jag på mig.

    SvaraRadera
  9. Unna dig en jag-tar-mig-ta-mig-fasen-en-bit-till-dag. Man behöver lite extra choklad ibland!

    Det där med rädslan för det onda känner jag igen. Jag bröt fotleden för några år sedan och branta trappor kommer alltid att vara läskiga sedan dess. Jag litar inte riktigt på foten längre och det känns skumt att inte kunna lita på sin egen kropp...

    SvaraRadera
  10. Ni är så rara allihopa. Det blir liksom dubbel effekt, först mår jag bättre av att skriva av mig och sen mår jag bättre av att ni är så gulliga mot mig.

    SvaraRadera