Hoppsan..

Där ramlade jag visst ner i ett svart litet hål, hoppas det inte är djupt.

Igår skulle jag ta min fleecetröja från soffan eftersom det fortfarande är förbaskat kallt här hemma. Böjde knäna sträckte ut högerarmen och möjligen vred jag kroppen lite eftersom soffbordet stod i vägen. Pang! Det bränner till i ryggen och både knäna viker sig, som på kommando. Kunde ta emot mig på soffan. Det här har hänt en gång förut, förra vintern, då blev jag stående på knä i en snödriva efter att ha försökt lägga tillbaks bilmattan. Egentligen är det kanske inte farligt men det som händer är att jag blir rädd. Rädd inuti. Vad är det som händer i min kropp när benen bestämmer sig för att inte bära mig längre? Jag blir rädd att röra mig. Det går säkert över om några dagar när det hamnat lite längre bak i minnet men just nu är jag extremt vaksam på hur jag rör mig. Ville inte träna idag som jag hade tänkt. Usch. Så idag är jag otålig, små motgångar som jag vanligen inte bryr mig om alls har jag svurit åt. Som att shopandgo-systemet dog efter halva min handling och jag i alla fall var tvungen att plocka upp alla varor från kassen upp på bandet och sen ner igen. Köpte choklad fast det inte var lördag och åt upp halva när jag kom hem med påföljden att jag inte är hungrig nu och definitivt inte har lust att ställa mig och göra köttbullar som jag tänkt. Och sen tänkte jag på om man kan glömma bort hur det är att kyssas.

Nä, idag är det en dra-något-gammalt-över-dig dag.