Från den iskalla kylan kliver jag in genom glasdörrarna som har en bokstav som handtag. Hovmästaren frågar om jag vill ha ett bord, men det vill jag inte än. Går in i baren och sätter mig på en barstol vid den fyrkantiga bardisken och beställer ett glas vin. Det sitter folk i sofforna runt om och äter. Vid bardisken sitter två äldre män, en ung tjej och en ung kille utan hår kommer just. Han slänger upp sin plånbok innan han slänger upp sig själv på stolen. Han hejar på mig och jag hälsar tillbaka. Det är med nöd och näppe han får beställa den öl han vill ha. Han pratar med mig och jag svarar artigt. Tjejen i baren lutar sig mot mig och säger "säg till om han besvärar dig". Jag ler och säger att det är lugnt.
Så hör jag mitt namn ropas och två damer i min ålder, ganska exakt min ålder, kommer fram mot mig. Det är de två gamla klasskamraterna som jag ska träffa. Givetvis ser de precis likadana ut som för 35 år sen, bara lite äldre. Och såklart har vi ingen startsträcka alls utan kastar oss likt hungriga vargar över det ena samtalsämnet efter det andra. De minns helt andra saker än jag och det är så roligt. Vi pratar inte bara om våra gemensamma barndomsminnen utan även om det som hänt mellan då och nu.
Om vi inte träffas innan dess så ska vi träffas igen i juni och gå runt där vi växte upp.
Åh, så kul! Tacka FB för det! Jag har också fått kontakt med massa gamla vänner tack vare FB, bl a en gammal god vän som bor i San Fransisco.
SvaraRaderaVad kul det där lät. Gamla kompisar är speciella, man kan liksom ta vid där man slutade sist.
SvaraRaderaFB har absolut sina ljusa sidor.
SvaraRaderaEn härlig kväll med goda minnen som ger mersmak låter det som.
SvaraRadera