En bussresa

Det här var en sorts resa som jag inte gjort tidigare. Jag har tågluffat ett antal gånger i min ungdom, jag har charter-semestrat i solen med barnen i min mellandom och bil- semestrat i stugor med dem. Jag har citysemestrat med vänner på senare tid men jag har aldrig förut åkt på en arrangerad bussresa. En såndär när man får allt serverat och inte behöver fatta nästan några beslut förutom vad man ska ha på sig för kläder. Vilket jag löste genom att ha min favorittröja nästan varje dag. När man får alla tider repeterade en massa gånger. När man bara kliver på bussen som står utanför hotellet. När man äter det man blir serverad. Jag som är van att, med min resekamrat, leta rätt på var man köper bussbiljetten, var bussen går, vart bussen går, om man kliver på bak eller fram, om och hur man stämplar biljetten, hur man får bussen att stanna och var man går av. Det här var skillnad det!

Det var roligt med en bussresa. Jag slappnade av och lät någon annan bestämma och följde bara med strömmen. Vi flög till Italien och åkte sedan buss mellan Rom, Florens och Venedig. Jag har sett så mycket på så kort tid att mitt huvud är sprängfyllt och jag skulle behöva lite semester för att smälta alla intryck. Det var en resa för att se saker och saker har vi sett. Massvis! Hus. Statyer. Torg. Kyrkor. Kultur i parti och minut.

Det var många trevliga och roliga människor med. De flesta var lite äldre än jag men det funkade det med. Det var lite roligt att vara nästan yngst, det var länge sen.

Jag kanske berättar mer sen, när mina intryck har tagit form, bilderna är sorterade och jag har landat lite.