Priviligerad

Jag erkänner, jag har det bra. Jag jobbar inte full tid utan bara 85%. De där 15 % verkar ofta som mycket mer. Jag är så glad när jag slutar halvtvå och hinner både fika och handla innan resten av hydret stormar in i affärerna. Idag var en tidig dag. Först tränade jag, det gör jag båda mina korta dagar numera. Viftar lite med armarna i apparaterna och trycker lite med benen och så. Har sån tur att vi har träningslokal på jobbet och eftersom det är eftermiddag så jobbar alla andra och jag slipper tampas med muskelknuttarna.

Det var dags att fylla kylskåpet så jag åkte till en stormarknad. Var fikasugen som sjutton, hade glömt ta med något att äta efter träningen. Jag tog en fika och en äppelkaka i entrén för bara 15 kr. Försökte fylla på handlingslistan med några vettiga middagar medan jag fikade och försökte tyda vad C hade skrivit. Mars? Tror inte de har planeter i den affären. Ska bli intressant att höra vad där egentligen stod.

Sen strosade jag i sakta ostressat mak omkring i affären. Slängde lite käft med en kille som plockade bort gröna potatisar. Jag hjälpte honom lite så han lovade att lägga ett ord för mig om jag lämnade in min CV.

Blev lite irriterad över att lövbiffen endast såldes i jätteförpackningar och köpte ingen. Ibland är det störigt att vara ett litet hushåll. Jag har inte plats för/kan inte äta upp allt som säljs till extrapris om man köper fler förpackningar än en. Känner mig lite diskriminerad. Och de små varuvagnarna står allra längst bort på parkeringen. Dumma dom.

Tog en sväng in på systemet och fixade midsommarvinet. Körde hem utan att behöva köa.

Sådär bra har jag det. Handlar i glesbefolkade affärer, kan ta en fika i solen, åka in till stan eller sitta i stadsparken och mata duvorna.

Uppdatering: Majs stod det! Borde jag ju fattat.