Det var en gång en vinternatt för länge länge sen. Jag var på fest och var duktigt onykter när jag skulle hem. Så onykter att jag inte hittade lysknappen i hallen när jag skulle klä mig. Försökte sätta på mig skorna i mörkret men misslyckades hela tiden. Försökte om och om igen med ena handen som stöd emot väggen. Jag kände skon under foten men fick ingen ordning på själva iträdandet av foten. Tjejen som skulle köra mig hem kom och jag berättade att jag inte fick på mig skorna. Hon hittade minsann lysknappen, tände lampan och sa: Maj, det går lättare om du kliver ur handväskan först!
Att bilen jag fick skjuts i hem inte hade något passagerarsäte fram utan jag fick sitta på golvet minns jag inte alls…
En färskare bortgjordhet finns i det här inlägget.
Att bilen jag fick skjuts i hem inte hade något passagerarsäte fram utan jag fick sitta på golvet minns jag inte alls…
En färskare bortgjordhet finns i det här inlägget.
Ha, ha! Jag hoppas chaffisen har tystnadsplikt.
SvaraRaderaNä, det tror jag inte! Jag tror hon berättar det vitt och brett!
SvaraRaderaHa ha ha!
SvaraRaderaMen varför inte. En handväska (en mjuk) kan kanske vara skön som skodon! =D
*asg* Absolut underbart!!!!
SvaraRaderaMin oskyldiga bortgjordhet är ju inget jämfört med ditt präcktiga klavertramp men här är det i alla fall: blogg.bums.nu/2009/06/det-kan-ga-illa-om-man-inte-har-koll-pa.html
SvaraRaderaHi, jag skrattar gott. Tycker du är modig som berättar, jag uppskattar det ska du veta. Såg i förra inlägget att det verkar som du varit i mina krokar. Stugan på Globen. Jag bor alldeles nära.
SvaraRaderaKersti: Modig på vissa sätt, feg på andra. Jag var i Skärmarbrink, högt upp i ett hus från 40-talet.
SvaraRaderaInte undra på att du måste köpa ny handväska, hahaha.
SvaraRadera