Solen skiner obarmhärtigt från den klarblå himlen. De smala grändernas vaktande hus skyddar från det allra hetaste men ute på torgen får solen fritt spelrum och tvingar fram tillrande svettdroppar i pannan. Fötterna har expanderat till en skostorlek större och jag är glad över mitt förståndiga skoval. Guidens röst berättar om väsentligheter som jag ibland lyssnar på och ibland bara låter skölja över mig. Ett trappsteg vid torgets skuggsida får bli en tillfällig viloplats innan vi viker om hörnet in på nästa gata. Min blick följer husfasader upp till taken när jag inte ser på människor som jag möter. Ibland ser jag på marken där jag går för att upptäcka potentiella fällor att snubbla över och jag vill också hitta en bumsofant. Jag hittar ingen. Men så säger guiden; när vi gått över torget Piazza della Signoria ska vi stanna vid hörnet där finns en porträtt som Michelangelo lär ha gjort av någon som var fängslad. Han gjorde det utan att se på vad han gjorde, han såg hela tiden på den avbildade. Så någon äkta bumsofant är det inte, men väl vacker att se på ändå.
10p av 10 möjliga poäng i bumsofantjakten. Denna är helt klart den mest värdefulla!
SvaraRaderaDu har lyckats kvinna!
Jag tycker att den var fin ändå. Nu när jag fattat vad bumsofanter är.
SvaraRaderaEn äkta bumsofant är inte med flit skapad emd människohand... men för att vara en fuskbumsofant så är den mycket fin :-)
SvaraRaderaNu äntligen kan jag kommentera. Det var den vackraste bumsofant jag sett, falsk eller äkta, spelar ingen roll. Det är skillnad på inhemska och utländska bumsofanter. De spanska var färggranna och de italienska var tjusiga. Men i längden vinner nog de svenska.
SvaraRadera