Alltså, vi åker om tre veckor och har inget mer än flygbiljetterna klara. Vi ska ju bo någonstans och har tänkt åka bil/husbil någon vecka också. Och då är det bra om man har någon sorts plan för vart man vill och vad man vill se. Försöker läsa och hitta upplevelser och sevärdheter på Nya Zeeland men kommer liksom ingen vart.
Sen fasar jag väldigt mycket för själva flygresan. Jag försöker tänka bort det men det poppar upp hela tiden så jag måste väl tänka klart på det och övertala mig själv att det kommer gå bra.
Jag är inte rädd att flyga eller så, men jag har aldrig flugit så här långt och länge och vet inte alls hur min kropp kommer reagera. Mest ryggen då förstås. Jag inser att jag inte kommer kunna sova men det går nog bra ändå, vi ska stanna i San Fransisco två nätter på vägen dit och en natt i Singapore på vägen hem. Där kommer för övrigt S & K att stanna för en extra vecka på Malaysia så den sista biten hem reser jag själv. Jag vet att folk hjälper mig om jag bara ber om det, men jag har så svårt att be ibland. Särskilt om jag är kass i ryggen och helst inte vill finnas eller synas alls. Men jag måste. Så det blir en tuff utmaning för mig rent psykiskt. Och fysiskt.
Nu låter det som att allt bara är besvär och elände, så är det givetvis inte. Men lite grann ligger oron ivägen för glädjen. Just precis nu i alla fall.
Sen fasar jag väldigt mycket för själva flygresan. Jag försöker tänka bort det men det poppar upp hela tiden så jag måste väl tänka klart på det och övertala mig själv att det kommer gå bra.
Jag är inte rädd att flyga eller så, men jag har aldrig flugit så här långt och länge och vet inte alls hur min kropp kommer reagera. Mest ryggen då förstås. Jag inser att jag inte kommer kunna sova men det går nog bra ändå, vi ska stanna i San Fransisco två nätter på vägen dit och en natt i Singapore på vägen hem. Där kommer för övrigt S & K att stanna för en extra vecka på Malaysia så den sista biten hem reser jag själv. Jag vet att folk hjälper mig om jag bara ber om det, men jag har så svårt att be ibland. Särskilt om jag är kass i ryggen och helst inte vill finnas eller synas alls. Men jag måste. Så det blir en tuff utmaning för mig rent psykiskt. Och fysiskt.
Nu låter det som att allt bara är besvär och elände, så är det givetvis inte. Men lite grann ligger oron ivägen för glädjen. Just precis nu i alla fall.
Jag hoppas och tror att flygresan kommer att gå bra. Jag har flugit till Australien en gång, mellanlandade bland annat i Rom, gick vilse men kom med planet ändå. Ett annat stopp var i ngt land där tungt beväpnade militärer gick ombord, vi fick inte titta ut och inte resa oss från våra säten. Och om vi reste oss sprang... nä nu inser jag att det vill du inte höra. Sen var vi en vecka i Hongkong innan vi fortsatte till Australien. Minns inte att jag tyckte resan var lång någon gång. Däremot på hemvägen, landade och sov i Amsterdam. Flyget därifrån, Holland, tog evigheters evigheter tyckte jag. Men då hade jag varit ute i nio veckor.
SvaraRaderaÄr riktigt avundsjuk på dig!
Det blir en utmaning som heter duga som jag dessutom tror du kommer att klara av galant. Lite värktabletter och en skön kudde bakom ryggen. Några bra böcker och nåt gott att tugga på. När det är dags för övernattning så blir det att vila vila och vila. Det blir en underbar resa, det är jag säker på. Resfeber kommer du kanske att få över några saker, men den går över så småningom
SvaraRaderaJag har heller inget annat än flygbiljetterna klara men men...
SvaraRaderaLåter ju skitkul att stanna i San Fransisco och Singapore! San F är übermysigt! Eller var iallafall, 1982 när jag var där haha. Kanske har något ändrats sedan dess.