måndag 15 november 2010

Då - Att vara sjuk

Jag minns när jag var sjuk när jag var liten. Mamma och jag hade en knacksignal, ett, två eller tre knackningar. En betydde: Godnatt! och en betydde Kom! Den tredje minns jag inte vad den hade för betydelse. Så jag knackade i väggen till köket och mamma kom. 

Hon bäddade om sängen och öppnade fönstret. Ibland sa jag "lite till, det kalla har inte hunnit komma hit än". Jag fick vindruvor och Fantomen. Hon kom hem när hon hade rast och hennes stora händer var lite röda och alldeles kalla när hon la handen på min panna för att känna  hur varm jag var. Jag fick Eucalyptus (vit påse med blå vertikala ränder och en innerpåse) som var upplösta i varm mjölk. Det hände att jag fick lite rött vin blandat med vatten, socker och citron, också varmt, om jag hade ont i halsen. Jag hade en rosa flanellpyjamas.

Om jag kräktes så höll hon undan håret och höll handen på min panna.

Muntermometrar var inte uppfunna utan man fick vackert ta tempen i stjärten. Med Jukonsalva på spetsen.

När det var matdags fick jag kuddar bakom ryggen och en bricka som jag fick balansera i knät. Om jag hade dålig aptit så serverade hon maten på en assiett istället för på en stor tallrik, det blev lättare att äta upp då. 

Sen, när man var frisk, så var man frisk och ute en hel dag innan man gick tillbaka till skolan. Så gjorde alla men jag vet att jag ändå tyckte det var lite pinsamt om jag träffade någon i klassen.

Så var det för mig, när jag var liten.

9 kommentarer:

  1. Jättemysigt. Och det får mig att fundera över vilka minnen mina barn kommer bära med sig av sina sjuka dagar. Jag vet att den ena minns att vi alltid spelade Muminspelet.

    SvaraRadera
  2. Du har en rar mamma, som pysslade om dig.
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Åh, vad jag känner i igen mig i din beskrivning!

    SvaraRadera
  4. Då förstår jag att du längtade att någon hade pysslat om dig i helgen. Några såna minnen har inte jag, första året i skolan var jag skolsjuk var och varannan vecka, senare blev det roligare i skolan så då behövde jag aldrig mer vara sjuk.

    SvaraRadera
  5. Så där ompysslad blev jag också, minns jag. Det var så pass att jag tyckte om att vara sjuk.

    SvaraRadera
  6. Några såna minnen tror jag inte att jag har faktiskt.

    SvaraRadera
  7. Sådär hade jag det också, dessutom en farmor som bodde i samma hus och kom med universalmedicinen: sockerdricka (som all läsk kallades).

    SvaraRadera
  8. Åh, så kommer jag också ihåg det. Fast med Idomin på termometern och KalleAnka-tidning istället. Minus rödvin också, förresten... ;)

    SvaraRadera