Den här dagen

Den här dagen för 25 år sen är den dagen då alla minns vad de gjorde eller var de var när de fick reda på att Palme hade mördats.

S var sju år och på den tiden var fanns det inte så många tevekanaler och inte så mycket tecknat. Morgonprogrammet Gomorron Sverige (hette det väl?) hade en snutt med tecknat så medan vi låg och halvsov satt S framför teven och väntade och väntade. Han kom in till oss och sa "Det kommer inget tecknat, det är bara en massa gubbar som pratar hela tiden". "Det är säkert teater eller något" försökte jag med. Men det var det inte. Det var rapporteringen om Palmemordet.

Hemma igen

När hennes plan var över Holland var det lagom att ta bilen och fara till flygplatsen. Har aldrig åkt dit själv och läste noga på skyltarna när jag väl var framme. Givetvis svänger jag in på den där det står Parkering Terminal 5 och hamnar därmed ganska långt från ingången. 80 kr per påbörjad timme, som hittat.

Möter Cs pappa och hans fru vid stället där de ankomna ankommande kommer ut. Han hade köpt en liten mugg kaffe för 30 spänn, som hittat.

Det var inte alls lika känslosamt att möta henne denna gång när hon bara varit borta i tre månader som när hon varit borta i ett år.  Hon hade sovit fem timmar sedan i lördagsmorse när hon for men såg rätt pigg ut ändå. Väldigt brun och med solblekt hår kom hon gående med sin 25kgsväska.

Svärmor fyller 86 imorrn och vi tog vägen om henne när vi åkte hem. Verkligen jätteroligt eftersom det var mycket folk där som jag gillar. Fick en riktigt energikick av att träffa dem. Roliga som sjutton och trevliga. En av dem har en kackerlacka som husdjur. Den hade följt med på semester förra året, i en egen liten transportbur!

Sen åkte vi hem till oss och åt köttbullar. Nu sover hon sen en timme tillbaka.

Väntande

Nu går jag i det där väntestadiet igen. Kollar tidszoner, flight trackers och följer Cs resa över halva jordklotet. Hon har precis landat i Bangkok. 13 timmar avklarade, nu ska de tanka och sen är det ungefär 12 timmar till London. Hon hade inte sovit något än (och för henne är klockan 6 på morgonen) så förhoppningsvis kan hon sova på nästa del.

Jag är lite rastlös. Har inte börjat med maten än och inte heller tvättat håret som jag hade tänkt. Men jag har iaf dammat hennes rum!

Fikarast

En del fikaraster är tråkiga, tycker jag. Idag var det en sån. Ämnet som avhandlades var teveprogram. Och för mig som inte tittar jättemycket på teve så blir det trist. Först diskuterar de något som alla sett och alla hummar igenkännande. Sen refererar någon ett program som alla inte sett och alla hummar intresserat. Utom jag som istället tittar på de fallande snöflingorna, människorna som passerar eller min kaffemugg. Grejen är att det nog är jag som är tråkigt. I alla fall den avvikande.

Sen har det varit lite konfliktigt på jobbet. Jag har en kollega som är lite feg och inte säger ifrån uppåt och det kan irritera mig. Gnälla allmänt går bra men säga sin åsikt till dem som ställer till det, nänä. Fast egentligen är jag mest irriterad över att min uppdragsgivare inte hade lust att betala övertid för mig när jag erbjöd mig att göra en speciell grej imorrn.  En test efter en uppgradering och jag tycker den är nödvändig. Men fine, har vi tur går det bra och det är inte kaos på måndag morgon. Ring inte imorrn bara och säg att det inte funkar för nu har jag andra planer. Viktiga grejer. Jag ska damma Cs rum!

Nu har jag tärnat potatis, palsternacka, morot, fänkål och blandat med purjolök och olja och ställt i ugnen. Det ska jag äta tillsammans med ett färdiggrillat kycklinglår. Vissa affärer är bra, de som säljer kycklinglåren en och en. För ett är tillräckligt för mig. Att det sen bara kostar 13 spänn gör inget. Det kompenserar jag med att köpa godis för en tjuga.

Träff

Från den iskalla kylan kliver jag in genom glasdörrarna som har en bokstav som handtag. Hovmästaren frågar om jag vill ha ett bord, men det vill jag inte än. Går in i baren och sätter mig på en barstol vid den fyrkantiga bardisken och beställer ett glas vin. Det sitter folk i sofforna runt om och äter. Vid bardisken sitter två äldre män, en ung tjej och en ung kille utan hår kommer just. Han slänger upp sin plånbok innan han slänger upp sig själv på stolen. Han hejar på mig och jag hälsar tillbaka. Det är med nöd och näppe han får beställa den öl han vill ha. Han pratar med mig och jag svarar artigt. Tjejen i baren lutar sig mot mig och säger "säg till om han besvärar dig". Jag ler och säger att det är lugnt.

Så hör jag mitt namn ropas och två damer i min ålder, ganska exakt min ålder, kommer fram mot mig. Det är de två gamla klasskamraterna som jag ska träffa. Givetvis ser de precis likadana ut som för 35 år sen, bara lite äldre. Och såklart har vi ingen startsträcka alls utan kastar oss likt hungriga vargar över det ena samtalsämnet efter det andra. De minns helt andra saker än jag och det är så roligt. Vi pratar inte bara om våra gemensamma barndomsminnen utan även om det som hänt mellan då och nu.

Om vi inte träffas innan dess så ska vi träffas igen i juni och gå runt där vi växte upp.

Får jag lägga mig nu?

Kan inte fatta att jag är så trött hela tiden. Jag som sällan kommer i säng före elva och nästan aldrig slutar läsa före tolv. Nu är jag supertrött, ofta.

Imorrn kväll ska jag, om inte ryggen dummar sig, träffa två gamla klasskompisar! Pilutta er som tycker Facebook är löjligt och onödigt, jag hade nog aldrig träffat på dem igen utan Facebook. Det är 40 år sen vi gick i skolan tillsammans. Smaka på den. Fyrtio år! 

Vi var ett gäng på fyra tjejer. Vi hade sån osannolik tur att våra efternamn började antingen på J eller på K och därmed stod vi efter varandra i klasslistan. Så vi kom alltid i samma grupp när klassen skulle delas in. Ett år hade vi lite otur, en tjej vars namn stavades med C hade helt plötsligt blivit felstavad och spräckte med sitt K vår fyrklöver. Men nästa år var det rättat och allt kunde återgå till ordningen.

Vi kommer nog prata gamla minnen och det ser jag fram emot. När den ena tjejens pappa blev förbannad för att vi spelade grammofon och skruvade ur proppen till hennes rum så den tystnade. När vi inredde ett tomt källarförråd och hade som koja. När vi smygrökte cigaretter i syrenbusken. Det ska bli kul!

Sjömansbiff

Sjömansbiff lagade jag till middag idag. Det var länge sedan jag gjorde det senast men gott var det. När doften av lök och öl spred sig i köket mindes jag att det var det första jag bjöd min pappa på när jag bodde i min egna lägenhet. Jag började ju med att bo ihop med syrran några år, av någon anledning tyckte alla att jag inte skulle bo själv när mamma dött. Och jag fogade mig.

Ett långsmalt kök i en liten tvåa på söder. Jag hade målat det inverterat rött och vitt, köksluckorna var vita och skåpstommarna röda. Väggen var vit och den decimeterbreda trälisten som satt utefter långväggen var knallröd. En liten röd hylla med alla mina teburkar ovanför gasspisen. Rött köksbord och stolar och en rödvitrandig finsk trasmatta. (har den i hallen nu). Djupa fönstersmygar med rosengeranium som tittade fram bakom de röda gardinerna på smala mässingsstänger.

Där satt vi, pappa och jag, och åt sjömansbiff. Jag minns att han var så otroligt imponerad över att jag kunde laga mat.

Märkligt nog är det det enda minne jag har av att han var hemma hos mig. Han måste ju ha varit det fler gånger men det kommer jag inte ihåg. Han bodde på cykelavstånd, på Lundagatan, medan jag bodde vid Södra Station. Just det, Stockholm Södra sa man.

Han hade kolonilott vid Pungpinan. Dit cyklade jag på min 28-tummare som jag köpt av en kille på jobbet. Pappa hjälpte mig att göra iordning den och sen målade jag den. Den blev inte klar första kvällen och när jag kom nästa gång hade han målat den färdig. Han retade mig för mitt färgval och kallade den parksoffegrön.

Barn

Barn är alltid barn. Har just pratat med C på Skype. Hon har köpt en ukulele och håller på och lära sig nya låtar i en rasande fart. När hon gick i musikskolan spelade hon tvärflöjt så stränginstrument när nytt för henne. Gissningsvis är hon inspirerad av sin nyazeeländske pojkvän som spelar gitarr. Och hon vill visa mamma vad hon lärt sig och spelar för mig när vi pratar. I det avseendet är hon fortfarande ett barn och jag bara älskar det och känner mammastolt över min dotter. Den här sången, som jag tycker jättemycket om, har hon bett att jag ska lära mig texten till så ska vi spela och sjunga när hon kommer hem.

Spricker det?

Ingen har ringt idag så jag har dammsugit. Och städat lite allmänt sådär, planterat om ett par blommor t.ex. Men om en halvtimme har jag tvättstugan och det spricker nog, min rygg har ingen lust att följa med mig dit, verkar det som. Dumt, det kan ju dröja några dar innan jag hittar en ny ledig tid.

Åt ju middag borta igår så nu har jag helt plötsligt många maträtter att välja på att göra idag. Kassler, sjömansbiff eller rökt lax med antingen fransk potatissallad eller potatis med romröra.

Och klockan är över fyra och det är ljust! Och om en vecka kommer C hem!

Mer ringande

Igår var det en telefontät dag. Senare på kvällen ringde midsommarmannen och vi pratade säkert en hel timme. Inga allvarliga samtalsämnen, vi höll oss till snön, jakt, varg, våra livsstilsskillnader och jo, vi pratade lite om döden också.

Sen ringde syrran, men då hade det blivit idag. Hon var finkänslig nog att inte ringa så många signaler eftersom hon förstod att jag inte kommit upp ur sängen. Klockan var ju bara halvtio. Hon ville hitta på något men jag var lite uppbokad så det gick inte. Jag skulle fika med min kompis som håller på att skilja sig. Var där vid tvåtiden och vi pratade och fikade. Rätt som det var var klockan lite mer och hon frågade om jag ville äta där så vi gjorde middag, åt och pratade. Sen drack vi te och pratade. Sex timmars oavbrutet prat senare åkte jag hem. Det var en värdefull eftermiddag.

Nu uppskattar jag tystnaden här hemma, som kontrast. Tycker om att höra klockans tickande och att se den klotrunda fullmånen utanför fönstret.

Undrar om någon ringer imorrn? Hoppas det för annars måste jag dammsuga. 

Förvåning

Stående halvklädd mitt emellan träningen och duschen ringer mobilen. Okänt nummer. Jag svarar med mitt förnamn. Det är en kille som jag jobbat lite ihop med tidigare som ringer. Han slutade i höstas, eller fick lov att sluta rättare sagt eftersom delar av hans jobb gick till ett öststatsland. Vi har aldrig varit särskilt bundis, han och jag. Han är extremt tystlåten av sig. Och jag fick alltid lov att bita mig i tungan för att inte alltid fylla de tiosekundersuppehållen av tystnad mellan fraserna, med oväsentligheter. Svårt. Jag har vare sig tyckt bra om eller illa om honom. Vi hade en avskalad arbetsrelation bara. Jag  blev medbjuden på lunch tillsammans med 5-6 av hans "riktiga" kollegor när han slutade. Min förvåning var stor när jag svarade och hörde vem det var. 

Hela tiden som samtalet varade var det jag som styrde det. Hela tiden väntade jag på att han skulle fråga något eller be om något. Men nej, det gjorde han inte. Vi pratade om  hans nya jobb, hur det var att jobba kvar, hans tjej och hans möbelinköp. Med långa hörbara tystnader, de blir så mycket mer uppenbara i telefon.

Till sist sa jag att jag skulle duscha och så avslutade vi samtalet. Han ville alltså inget speciellt, han ville bara prata med mig. På sitt tystlåtna sätt i vår, enligt mitt sätt att se, obefintliga relation. Förvånande för mig. Men intressant nog för honom. Tänk så olika människor är.

Ligga

På mitt jobb har jag en stolsdyna till en utestol. En med både sits och rygg. Den är grön och vit. (det går att göra associationer av färgvalet). Den lägger jag på golvet ibland och mig själv uppepå och slänger upp underbenen på en stol. Då knäcker jag ut ryggen och mår bättre. 

Folk som kommer in till oss kan reagera lite. En del tror att jag har dött, att jag är sjuk, skadad eller så. Andra säger "det där ser skönt ut". Jag brukar, från min uppochnedvända synvinkel, på en gång berätta att jag är okej om de börjar se lite bleka och fiollådeaktiga ut i ansiktet. Ofta berättar jag varför jag ligger som jag gör så att de inte ska tro att jag är slö bara. Men ibland ofta uttrycker jag mig lite klumpigt och munnen formar ord innan hjärnan är inkopplad. Häromdan sa jag "det är inte alla som får ligga på jobbet!".

Inte förrän jag såg hans leende hörde jag vad jag sagt.

Huvuddebatt

Nyss pågick en debatt i mitt huvud.

Logiska Lena: " Gå iväg på vattengympan, du vet att det är bra i det långa loppet"

Rädda Rigmor: "Men nyss hade jag ont på det sättet som gör det svårt att gå"

Slöa Sara: "Tänk vad skönt att stanna hemma, slippa sätta på kängor, ta av kläder, ta på kläder"

Logiska Lena: Du vet att du hoppade över träningen igår också va? Du har inte tränat sen i fredags"

Rädda Rigmor: Men det är så konstigt idag, jag har liksom ont i lederna i rumpan också, det känns farligt.

Slöa Sara: Du kan träna imorrn istället, innan jobbet.

Logiska Lena: Säkert att du kommer orka upp som knappt kommer upp i vanlig tid!

Rädda Rigmor: Och vad var det som knäppte till i ryggen nyss när jag satt rakt upp och ner? Farligt antagligen.

Som ni ser var det två mot en. Men "en" vann så jag struntade i vattengympan idag. Och när Logiska Lena förstod att det skulle bli så så sa hon "Nåväl, struntar du i vattengympan så får du lov att strunta i det dåliga samvetet också!

Hoppsan..

Där ramlade jag visst ner i ett svart litet hål, hoppas det inte är djupt.

Igår skulle jag ta min fleecetröja från soffan eftersom det fortfarande är förbaskat kallt här hemma. Böjde knäna sträckte ut högerarmen och möjligen vred jag kroppen lite eftersom soffbordet stod i vägen. Pang! Det bränner till i ryggen och både knäna viker sig, som på kommando. Kunde ta emot mig på soffan. Det här har hänt en gång förut, förra vintern, då blev jag stående på knä i en snödriva efter att ha försökt lägga tillbaks bilmattan. Egentligen är det kanske inte farligt men det som händer är att jag blir rädd. Rädd inuti. Vad är det som händer i min kropp när benen bestämmer sig för att inte bära mig längre? Jag blir rädd att röra mig. Det går säkert över om några dagar när det hamnat lite längre bak i minnet men just nu är jag extremt vaksam på hur jag rör mig. Ville inte träna idag som jag hade tänkt. Usch. Så idag är jag otålig, små motgångar som jag vanligen inte bryr mig om alls har jag svurit åt. Som att shopandgo-systemet dog efter halva min handling och jag i alla fall var tvungen att plocka upp alla varor från kassen upp på bandet och sen ner igen. Köpte choklad fast det inte var lördag och åt upp halva när jag kom hem med påföljden att jag inte är hungrig nu och definitivt inte har lust att ställa mig och göra köttbullar som jag tänkt. Och sen tänkte jag på om man kan glömma bort hur det är att kyssas.

Nä, idag är det en dra-något-gammalt-över-dig dag.

Körmiss

Kanske ett i-landsproblem eller ett storstadsproblem men jag missar kören idag. Den buss jag brukar ta går en gång i kvarten. Var vid busshållplatsen 1850, bussen går 1856. Mina två körkompisar kom också så vi stod och pratade och hade trevligt. Kände oss lite busiga när jag tog upp mobilen och spelade en låt vi diskuterade, ganska högt. Ungdomar tror ju gärna att gamla tanter vare sig har mobil eller förstånd om att rippa en cd och och lägga in som mp3 på den. Och sen spela upp den med full volym i en busshållplats! Nåja, vi väntade och väntade men bussen kom inte. Inte nästa heller. Efter en dryg halvtimme gav vi upp. Det är ju kallt dessutom, -14. När jag kom hem och upp såg jag bussen komma på gatan nedanför, 35 minuter försenad. Och efter en minut kom nästa buss. Och nästa. Fyra stycken på några minuter. SL kanske har börjat med konvojer?

Jag får väl spela mina stämmor här hemma och yla för mig själv idag. Ta en kopp te kanske. Tina upp fötterna som hann bli ganska kalla på den där stunden. Det är skillnad på hur man klär sig om man vet att man ska vara ute. Oj, som jag gnäller! Får tänka på att jag i alla fall fick parkeringsplats när jag kom hem från jobbet. Och på att jag sovit jättegott i natt. Jobbat bra. Fick ett chokladhjärta i matsalen. Sådärja, nu känns det bättre.

Konstig

Om man vaknar halv åtta och ser att soluppgången bildar ett vackert mönster på väggen, går upp och tar en bild på det, är man knäpp då? Om man lägger sig igen och sover till tio, blir man normaliserad då?

Jag har fått ett nytt ljud i min ljudbild hemma. Ljudet av bilar som förtvivlat spinner i den lilla, lilla uppförsbacken som är innan trafikljuset. En del har riktigt svårt att komma upp och tekniken är olika, en del gasar som galningar medan andra försöker smyga sig fram. En del är mer förtänksamma än andra och saktar ner långt innan trafikljuset för kunna ha rull på däcken hela tiden. Andra fattar ingenting och tutar på den stackarn som står och spinner. Tjena, liksom. Imorrn bitti ska jag åka där, det blir intressant.

Fick för mig att göra laxpudding igår, det har jag inte gjort på den dag jag minns. De flesta recept sa rökt lax eller gravad men det hade inte jag. Så jag la ner ett par skivor påläggskinka så fick de simulera det rökta. Gott blev det.

Fototriss - Konst eller konstigt

.

Vaknade imorse av soluppgångens ljus som strilade mellan persiennerna. Här finns ramen, tavlan, speglingen och det nymornade ljuset.

Det är ramen som gör konsten. Men konsten har inga ramar.

Han föll inte utanför ramen. 

Här finns fler tolkingar av Konst eller konstigt.

Frukost!

Idag åt jag lyxfrukost med både ägg och juice. Det syns att det är ett "hemmagjort" ägg eftersom det är så litet och för att färgen är lite annorlunda. Det är mitt x som har höns. 

Somnade sittande igår innan På Spåret ens var slut. Vaknade ett par timmar senare och avslutade det jag hade på datorn, borstade tänderna och kröp i säng och sov till åtta.

Det är en vacker vinterdag ute med bländvit snö och en isblå himmel där solen lyser. Nio grader kallt. Ska jag göra något idag så får det bli med hjälp av apostlahästarna, tänker inte överge min parkeringsplats!

Spännande dag!

Gick för en gångs skull upp när klockan ringde, eller rättare sagt innan den ringde. Snön yrde utanför och världen var vit. Drack mitt te och åt min frukost i sällskap med tidningen. Borstade mina tänder och tvättade mig i sällskap med ingen. Tog på mig en grå kjol och en svart tröja med grått och silver. Denna gång rättvänd. (förra gången undrade jag vad det var för lösa trådar på framsidan och vad det var för lapp som stack ut i sidsömmen).

Öppnade porten och genast kastade sig en vind över mig så jag kippade efter andan. Trippade försiktigt över den oplogade gården mot trottoaren. Väntade på en lååång lucka och trippade över vägbanan till mittenremsan där min bil stod parkerad. Snö upp över halva hjulen. Ett tjockt täcke över hela bilen. Tog fram borsten och började det idoga arbetet med att få den snöfri. Skrapade bort isen från rutorna. Klev in, la i ettan och väntade på att trafikljuset skulle slå om till rött så jag fick fritt spelrum. Gav jämn gas och lyckades ta mig ut från snötäcket till vägbanan och såg i backspegeln hur det slog om till grönt och de andra bilarna så sakteliga kom ikapp. Körde långsamt till jobbet, det var mycket tvättbrädekörning och skak.

När jag kom hem var det svårt att hitta någonstans att göra av bilen. Jag är glad att jag avstod från att köra runt "lilla kiosken" eftersom han som testade det skottade länge. Väldigt länge. Nu står bilen där den står och jag önskar inte mer snö innan måndag.

Här på skylten utanför mitt jobb står det var jag jobbar, för er som undrat.

Egentligen

Egentligen skulle jag vara på bokcirkel nu. Men jag ville verkligen inte ge mig ut i snövädret efter att lyckligen tagit mig hem från jobbet, så jag hoppade över det. Det har kommit ganska mycket snö och blåser. Om jag vore lite mer rörlig så skulle jag gå ut och lägga mig på mage och ta kort på vägen. Den är som en tvättbräda med isränder. Zebraränder, jättevackert. Men det skakar så man tror att alla skruvar i bilen ska lossna och det låter förfärligt.

Igår var jag hos fd svärmor tillsammans med min förstfödde, hans tjej, mitt x och hans fru. Vi hade jättetrevligt och äntligen fick jag skratta ordentligt. Så fick ungdomarna med sig släktvaggan hem. Den är handgjord av min svärmors morbror för drygt 80 år sen. Hon är den första som har legat i den och sen är det många generationer som har legat i den. Är den inte vacker? Och jag tycker det är så fint att den vaggar på längden. Båda mina barn gillade det.

Försiktighet

Jag är inte säker men det verkar som det grasserar ett virus bland bloggar. Jag är själv en ganska försiktig general och klickar inte omkring hejvilt bland länkar. I min statistik upptäckte jag en väldig massa besök och att någon länkar till mig från ett helt okänt ställe som heter goo.gl . Jag klickade inte på den (även fast jag verkligen var nyfiken på var jag nu hade hamnat på för sida) utan istället sökte jag på orden och ser att det kan vara ett virus.

Var på en blogg nyss som hade virus, men mitt virusprogram skrek till (ja, det säger a malware has been detected eller något sådan) och kopplade bort.

Nyfiken ska man vara, men man ska tänka först.

Inbunden

Numera är det så naturligt för mig att läsa böcker i pocket att jag knappt kommer ihåg hur det var för tio år sen när nästan alla jag läste var inbundna. När bokrean i februari var något jag längtade till och såg fram emot. När jag lusläste katalogen och utnyttjade möjligheten att förbeställa och helt sonika kliva in i trängseln och hämta ut två sprängfyllda kassar med böcker med avundsjuka blickar i  nacken. Inbundna. Möjligen någon i kartonnage. När jag lånade böcker på biblioteket, inbunda böcker. När jag gick med en uppslagen bok vilande mot barnvagnens handtag.

Så gick bokskatten ned och pocketböckerna kom i var mans hand. Böcker blev lite mer slit och släng, eller lite mer läs och ge bort. Inte lika vackra att ha i bokhyllan men väldigt praktiska i handväskan.

Just nu läser jag en inbunden bok, Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates. Den är tjock med blå vackra pärmar. Men jag har tappat tekniken i hur man ligger och läser en tung bok. Och jag vet inte hur jag ska få boken att stanna uppslagen när jag läser och äter middag. Metoden på bilden funkar bara några sidor till.

Omgruppering

När tulpanerna har tunna stjälkar och böjer sina huvuden mot bordsytan kan man alltid klippa dem korta och sätta dem i något annat. Någon dag till håller de säkert.

Idag börjar kören igen, det ska bli roligt. Ska snart ge mig av. Åt jätteäcklig middag, gammal fryst kyckling med gammal fryst potatis som det liksom blivit skolbespisningsskal på. Tog det sista av lördagsgodiset som kompensation. 

Fototriss - Tunna

En tunna vatten att löga sig i en stilla sommarkväll.

 Ett band av guld, ett band av silver.

Ett band för talet, ett band för tystnaden.

En tunna fylld av så mycket himmel som får plats.

Jag har hittat till Fototriss där ett tema för tre bilder delas ut. De andra bidragen finns här.

Nöjd & belåten

Nöjd och belåten går jag från träningslokalen. Nöjd för att jag bytt lampan i bromsljuset (lite mindre nöjd att jag jag bytte fel lampa i bakljuset så nu har jag en sprillans ny i dimljuset som jag aldrig använder). Belåten för att jag varit i Ulriksdal och köpt pärlhyacinter till svärmor och gräsfrö till mig. Nöjd för att jag tränat. Då ringer mobilen och S berättar att de har köpt barnvagn. Och gör jag något särskilt eller kan de komma hem till mig och laga middag? Gärna!

En stund senare kommer de med en kasse fläskfilé, syltlök, oliver, kabanossen och grädde. Det ska bli Kreolskans gryta. Men allra först ägnar vi oss åt att gå igenom den kasse med pyttesmå bebiskläder som jag köpt av en kollegas barn. Mest vita men en hel del blått också eftersom de har en pojke. S & K vet inte vad de ska få men har inga problem med att klä barnet i "fel" färg. Heders.

På det sättet förvandlades en vanlig lördagskväll till en jättetrevlig lördagskväll. Men. Vi hade köpt lördagsgodis båda två och de vägrade ta med sig något av det som blev över. Så här sitter jag med en jätteskål och våndas. Eller inte.

Melodi?festival

Då är de dags igen för den där eländes melodifestivalen med sin utslätade och ointressanta musik igen. Jo, jag vet att jag inte behöver titta och det ska jag inte heller men på något vis påverkar det mig ändå. Det blir ett samtalsämne både i bloggar, radio och på kafferaster. Det är ofta inga andra, bra, teveprogram under den tiden som den sänds. Konkurrensen är väl mördande gissar jag. Synd att jag inte gillar det, då kunde jag ha köpt speciella chips designade för melodifestivalen och bänkat mig framför teven och glittrat och glamourat lite.

Lördag, klockan är elva och jag har både frukosterat och klätt mig! Alldeles fantastiskt. Har lite diffusa planer i huvudet, får se om jag förverkligar någon av dem. De flesta av dem är rätt trista så risken är väl stor att jag inte tvättar bilen och byter glödlampa i bakljuset...

Nu ska jag mala mina bönor till kaffet och ta en bulle därtill.

Var är skratten?

Var finns det bubblande obändiga skrattet? Det huvudlösa ostoppbara fnisset som alldeles strax övergår i ohejdbart tårsprutande skratt?

Jag skrattar på tok för lite. Jag vill skratta mycket mer än jag gör. Jag fnissar för mig själv, mest åt mina egna misstag men jag längtar efter ett förlösande skrattanfall. Ett sån't man måste sitta sig med benen i kors igenom. Ett sån't som ingen som inte är mitt i det, förstår. Att skratta åt något som är roligt just bara i den sekunden och som inte går att återberätta eller upprepa. 

Ge mig skrattet tillbaka!

Julblommor

Ja, va sjutton ska jag göra med mina återstående två julblommor? Det ena är en julros som jag fick i slutet av november av svärmor och det andra är en amaryllis som blommar om igen. Amaryllisen självdör väl efter att ha blommat klart men vad ska jag göra med julrosen? Jag har extremt svårt att slänga levande blommor (du som har katt kan jämföra med hur det skulle kännas att slänga katten).

Annars har jag tillbringat eftermiddagen hos min tandläkare. Växlade mellan att sitta i tandläkarstolen och på stolen i väntrummet. Den sistnämnda satt jag på medan hon filade på min krona. En krona för fyra tusenlappar. Fattar inte att allt ska komma i sjok, först hade jag tandvärk och fick rotfylla en tand. Sen bet jag bort en krona och roten på den var sprucken så den fick jag dra ut. Sen bet jag bort en bit av en annan kindtand (den jag fick krona på idag) och i söndags försvann en fyllning på baksidan av en framtand när jag tog en munsbit av osten jag skulle ha på pizzan. Vi skrattade lite åt det, tandläkaren och jag. För gråta lönar sig knappast.

Har jag sagt att jag gillar min tandläkare? Den här tavlan har hon i väntrummet.

Fria tankar

Jag mår så bra! Har bara pyttelite ont ibland och den nya smärtan som jag haft om nätterna ett tag hade jag inte i natt. Det är otroligt vilken mental skillnad det gör, jag ska inte säga att jag blir en annan person men jag blir helt klart en mycket bättre upplaga av mig själv. En annan sak som händer det är att tankarna får bättre plats. När inte sinnet är fokuserat på nästa steg, nästa rörelse, nästa risk för smärta så frigörs massor med plats för annat. Jag tränade igår och jag tror det var första gången någonsin som jag kom på mig själv med att låta tankarna fara istället för att sammanbitet koncentrera dem på att räkna. Och vattengympan nyss, som en lek! Kunde göra precis allt, kunde ta i. Härligt!

Som grädde på moset har solen lyst idag. Och helt plötsligt ler hela världen. Jag vet inte hur många leenden jag gett och fått idag, de är nästan som stjärnor på himlen, oräkneliga.

Ikväll SKA jag

Jag ska lägga mig tidigt ikväll för jag är trött. Det värsta är att jag har en schackningsperiod nu men sen går den över. Framåt tio-tiden när jag tänker att jag ska lägga mig, då ska jag bara göra en sak till. Och en till. Kolla mina karaktärer i spelen en sista gång och fastnar i en diskussion hur vi ska tillverka en eldstad att grilla köttet från djuren vi fällt på. Ska bara kolla DN så det inte har utbrutit världskring den senaste timmen. Ska kolla något annat och fastnar helt plötsligt i en blogg, wikipedia eller vad som helst. Igår kom jag i säng vid midnatt och läste en halvtimme. Sen kunde jag inte sova. Sen blev jag kissnödig. Sen läste jag lite till. Sen hade jag lite ont. Sen somnade jag. "Sent skola syndaren vakna" brukar man säga. Jag vill ändra det till "Sent skola syndaren somna".