söndag 6 juni 2010

50% mindre nervös

Det gick jättebra, han sprang på under fyra timmar! Rådbråkad efteråt förstås men inget som inte går över. Svärmor och jag hade jättekul, hon hade egentligen bara tänkt se när han sprang förbi på första varvet men blev kvar. Vi applåderade och hejade så vi var alldeles trötta i händerna. Men det kanske man inte ska klaga på när folk sprungit över fyra mil. Perfekt löparväder, runt 20 grader och växlande molnighet. Bra väder att vara publik i också.

Jag hade hoppats att Cs bungy jump skulle vara klart men när jag loggade in på ansiktsboken så såg jag följande, skrivet för en timme sen. is in the bungy shop now, waiting to go.. Still not too nervous :o But we did fill in a toe tag. Toe tag, jo jag tackar jag! Jag tror det är en dryg halvtimmes färd till själva platsen och sen vet man ju inte hur länge det dröjer innan just hon får hoppa. Känns nästan som jag vill vara vaken tills hon hör av sig igen. Om hon nu gör det, man vet aldrig med henne.

Och jag kan inte applicera min gamla ramsa för att lugna mig. "Antingen ringer de från sjukhuset eller så ringer polisen på dörren, ingen idé att vara orolig för något du inte kan påverka".

Äh, det går nog bra. Jag är inte jätteorolig egentligen. Bara lite.


5 kommentarer:

  1. Vad snabb son du har! Förhoppningsvis är dotterns hopp också snabbt överstökat.

    Jag undrar hur man mår i kroppen efter att ha sprungit över fyra mil?
    Hu.

    SvaraRadera
  2. Förmodar att hon har gjort det nu. Hur gick det? Fick hon ont i magen? Vad innebär toe tag?

    SvaraRadera
  3. Ja det förstår jag att är nervös över, har du hört något ännu?

    SvaraRadera
  4. jamen hellre nervös vid 78 maror än 1 bungyjump! Hua!

    SvaraRadera
  5. Åsa: Han hade ont i ben, rygg och axlar. Men på söndagen mådde han hyfsat ändå.

    Resten av svaret blev så långt att jag gör ett inlägg av det.

    SvaraRadera