Ljus

Jag tycker om ljus. Ljuset i den här lägenheten var det första jag föll för när jag stod i hallen första gången. Tar jag ett kliv in så ser jag ljuset falla in från tre fönster och två vädersträck. Jag kan fortfarande stanna till på just den platsen och bara se ljuset och njuta.

Jag har persienner och eftersom jag åt ena hållet har ett hus så fäller jag dem. Men vinklade så att det inte går att se in men så att ljuset ändå får sina springor. Jag tycker om att titta i taket när bilarnas strålkastare får randmönstret att vandra över väggar och tak. Jag tror det är en trygghetskänsla från barndomen. Jag tror det var så i mitt tak hemma även om jag logiskt inte får ihop det med var vägen var och om vi ens hade persienner.

Idag när jag gick från jobbet stannade jag utanför för att se ljuset som så starkt sken genom en bergenias blad att det nästan blev självlysande.

Och jag älskar sommarhimlen om kvällen. Så blekt blå. Ljusblå. Och husen som framåt midnatt tappar sin färg och bildar siluetter. Då vill jag vara vaken och se himlen hela natten. Se hur det urvattnade får glöd av morgonen och solen.