Så arg!

Jag som sällan vare sig känner eller visar ilska, idag har jag gjort bådadera. Och jävlar vad skönt det var!

Idag skulle vi ha ett uppstartsmöte med en ny leverantör. Vår chef har signalerat att hon vill veta/vara med på de möten vi har med vår uppdragsgivare. Det hela resulterade i att min chef skulle gå istället för mig!

Till saken hör att området som mötet gäller är det mest min kollega som jobbar med. Meningen är att jag också ska göra det men hon vill helst göra allt själv så jag har väldigt svårt att ta mig in i jobbet. Och att då bli utestängd från att träffa leverantören, lära känna varandra och komma överens om rutiner var att slå undan fötterna för mig. Jag sa direkt vad jag tyckte, men hon vidhöll att hon skulle gå istället för mig och att jag skulle få veta efteråt vad som avhandlats.

Jag blev så arg! Jag knölade ihop mötespappren till två bollar och kastade på golvet och gick iväg. Avreagerade bort det värsta genom att prata med en kollega men sen ringde jag upp min chef. Fortfarande arg. Förklarade ilsket men sakligt hur det här skulle påverka min möjlighet att ta mig in i min kollegas jobb.

Samtalet slutade med att hon sa att jag kunde gå. Och jag gjorde en dubbel, eller till och med trippel vinst.

Jag visade min ilska.
Jag blev inte överkörd.
Jag tappade inte lusten att fortsätta försöka ta mig in i hennes jobb.

Och jag mår så bra av det!

Jag ska nog vara arg oftare.