Mat

Matlagningsgen i rakt nedstigande led, det har han, min son. Ja, inte från mig utan från sin pappa. Han inte bara är en mästare på att baka (fast det har han nog från mig) utan tycker också det är roligt och är bra på att laga mat. Hans flickvän delar intresset och det är ett rent nöje att se dem samarbeta. Vad sägs om det här?

Till förrätt fick vi snittar, tänker inte räkna upp allt som var på dem. Dem åt vi framför teven och bröllopet. Sen fick vi majskycklingfiléer inlindade i parmaskinka, sås, potatis/selleripuré, sherryvinägerstekt savoykål och sallad. Efterrätten bestod av en portionsrabarberpaj, ett glas med lime/rabarbersorbet och en skål Cremé Brulee med vanilj/kardemumma. Ja, underst på den vita tallriken låg tre tunna skivor rabarber kokta i sockerlag.

Tror ni jag blev mätt eller?

Sen körde jag svärmor hem i den ljusa stockholmsnatten. Midnatt, halvmåne och den sortens lugn som vilar över staden när natten fallit men inte mörkret.

Jag vill inte sova.