lördag 5 juni 2010

Lite nervös

Det här med barna. De kan göra en lite nervös. S ska springa Sthlm Marathon idag och dryga fyra mil på hårt underlag i sol kan var tufft. Han har tränat och har kapacitet att klara det. Det jag är nervös över är dels om han skulle få solsting eller skada sig eller något. Men allra mest om han skulle bryta för då skulle han må obra själv. Och den där vibrerande mamma-barn-tråden finns där.

Sen är jag nervös för C. Hon är på Nya Zealands sydö och ska hoppa bungy-jump, 134 meter. Jag vet inte exakt när, bara att det är i helgen. Och den tråden vibrerar den med.

Det känns lite ovant, jag är sällan orolig för mina ungar.

Nu ska jag göra mig i ordning, packa en rygga och ge mig in mot stan. Ska möta svärmor vid tunnelbanan, det är första gången hon ser Sthlm Marathon.

4 kommentarer:

  1. De fixar det alldeles säkert hur bra som helst. Har en känsla av att du har väldigt starka barn både psykiskt och fysiskt. Oron lär nog komma lite då och då hur gamla barnen än är. Hör väl till förmodar jag.

    SvaraRadera
  2. Heja dina modiga barn.
    (jag undrar om man någonsin släpper dem?)

    SvaraRadera
  3. Jag kan ibland fascineras över att min mammaoro kommer så plötsligt och oväntat. Jag är sällan orolig, nu har inte mina kommit så långt som att hoppa bungy eller springa marathon och som du skriver, jag oroar mej inte heller speciellt ofta. Sedan kan den komma, bara så där. Fint att kalla den tråd, det är precis så det känns. En tunn, nästintill osynlig vibrerande tråd, en nerv.

    SvaraRadera
  4. Visst är man emellan varven orolig för sina barn. det är nog bara något man får leva med. Sedan är vi ju olika förstås. jag är ofta orolig för allt möjligt men jobbar på att slippa vara det. Det tar ju bara en massa energi och inte hjälper det så särskilt mycket heller :). Hoppas att det gick bra för honom med maran.

    SvaraRadera