Min barndoms apotek.
På Apoteket fanns det alltid vatten. Jag tror det var som en liten fontän, men jag är inte säkert. Vad jag med säkerhet minns är pappmuggarna de hade. De var ganska små och veckade. Vecklade man ut alla vecken, och det gjorde man, så blev den platt och rund som en tallrik.
Förutom mediciner fanns det vitaminer. Små vita c-vitaminer med ett streck tvärs över så de var delbara. Blekgula nästan fyrkantiga Dulcivit. Och de små knallröda runda tabletterna som hette Adinetter.
De sålde annat som var ätbart och gott. En lakritsstång kostade en krona och den räckte länge. Den var liksom både seg och hård så den gick inte att bita av utan man var tvungen att suga på den. Det blev som en lång spets där man haft den i munnen. Särskilt söt tror jag inte den var, bergis var det ren lakrits, utan socker. Så fanns det bröstsocker också. Kanske samma sak som kandisocker? Undrar vad det var egentligen. Det var oregelbundna bitar som var nästan bärnstensgula och såg ut som bitar av ett berg.
Man kunde köpa lavendel också, i lösvikt i påse. Då kunde man sy lavendelkuddar och ge bort i julklapp.
Påsarna ja, det kom jag på nu medan jag skrev. De var av papper och blågrå till färgen med ett mönster av medicinflaskor och burkar.
Jag vet inte om det var likadant i hela landet men här hade alla apotek djurnamn. Storken, Tärnan och Hjorten.
På Apoteket fanns det alltid vatten. Jag tror det var som en liten fontän, men jag är inte säkert. Vad jag med säkerhet minns är pappmuggarna de hade. De var ganska små och veckade. Vecklade man ut alla vecken, och det gjorde man, så blev den platt och rund som en tallrik.
Förutom mediciner fanns det vitaminer. Små vita c-vitaminer med ett streck tvärs över så de var delbara. Blekgula nästan fyrkantiga Dulcivit. Och de små knallröda runda tabletterna som hette Adinetter.
De sålde annat som var ätbart och gott. En lakritsstång kostade en krona och den räckte länge. Den var liksom både seg och hård så den gick inte att bita av utan man var tvungen att suga på den. Det blev som en lång spets där man haft den i munnen. Särskilt söt tror jag inte den var, bergis var det ren lakrits, utan socker. Så fanns det bröstsocker också. Kanske samma sak som kandisocker? Undrar vad det var egentligen. Det var oregelbundna bitar som var nästan bärnstensgula och såg ut som bitar av ett berg.
Man kunde köpa lavendel också, i lösvikt i påse. Då kunde man sy lavendelkuddar och ge bort i julklapp.
Påsarna ja, det kom jag på nu medan jag skrev. De var av papper och blågrå till färgen med ett mönster av medicinflaskor och burkar.
Jag vet inte om det var likadant i hela landet men här hade alla apotek djurnamn. Storken, Tärnan och Hjorten.
Jag kommer inte ihåg nåt apotek alls från när jag var liten faktiskt. Men djurnamn har de nog fortfarande här iallafall. Jag googlade nu för säkerhets skull så jag inte far med osanningar. Vi har 2 med djurnamn kvar. Några hade bytt namn till icke-djurnamn och de nyaste apoteken har aldrig haft djurnamn. .
SvaraRaderaDu väcker minnen till liv, vännen! De där lakritsstängerna var min favorit. Jag har saknat dem i alla år.
SvaraRaderaKul tips Maj! Jag har just publicerat mitt första plastminne på Nordiska museets databas och deltar i en utlottning av en cool stol!
SvaraRaderaAdenetter hette de, för att det var A- och D-vitaminer. Jag mindes direkt smaken när jag läste det du skrev! http://www.tradera.com/Adenetter-1966-auktion_2949_111390211
SvaraRadera(ursäkta stavningspolisandet)
Rutan: Det är bara bra att du berättar, minnena kan vara lite bleka så här många år efteråt.
SvaraRaderaMin mamma jobbade till och med på apotek, jag tror det hette apotekstekniker vilket väl var ett finare namn på butiksbiträde.
SvaraRaderaApotekarn var den som bestämde, barskt och rättvist, och alla teknikerna hade en väldig respekt för honom.
På muggarna fanns det också små vingar att hålla i och jag minns att de var lite vingliga om man tog för mycket vatten...
ha, vad kul med minnen. Tack!
Åsa: Våra var vinglösa. Och liksom vaxade.
SvaraRaderaÅh! Ja! Precis ju! Och djurnamn! Här försvann djurnamnen när apoteken gjordes om helt nyss. Bakvänt känns det, men man vänjer sig väl!
SvaraRaderaVi fick flytande vitaminer. Solesan hette sorten och vi slogs om att få sista dosen. Då fick man slicka av skeden.
SvaraRadera