Så skönt det var att sjunka in i ett annat tempo. Långsamt. Obråttom.Så härligt det var med tystnaden. Den relativa tystnaden - hönsen kacklade, bästergöken ho-hoade, tranorna hojtade och tuppen gol. Fast när tuppen gol sov jag och vaknade icke.
Så tillfredställande det var att få så mycket grönt i ögonen. En äng, sedan skira femårsbjörkarna med kritvit stam och bakom dem aspar och sen mörkgrön gran. Så många nyanser av grönt.
Så roligt det var att prata tillsammans, om nuet, dået och frammet. Att skratta och att fullständigt vara mig själv. Hundra procent.
En dag som gjord för att orka med ett tag till. Jag nästan lääääser det du skriiiver liiiite långsammare, i ett litet annat tempo... Och andas. Skönt!
SvaraRaderaHåll dem laddade nu! Tänk på den raka linjen med energi. Inga berg och djupa dalar här inte. Ständigt fulladdad. Hade nästan glömt det, undrar varför jag gör så, glömmer bort bra saker.
SvaraRaderaLåter härligt, skratt som tystnad i all ära!
SvaraRadera