tisdag 23 mars 2010

En "äntligen"-dag!

Äntligen ringde jag Spine Center och efter ett och ett halvt år i kö så var det faktiskt min tur! Fick tid redan nästa vecka då jag ska träffa herrn till vänster på bilden. Oerhört skönt och oerhört läskigt.

Äntligen åkte jag förbi en bilmek och bytte halvljuslampa och skruvade åt vindrutetorkarskruven.

Undrar om dagen har fler äntligen i beredskap?

Faktiskt så tror jag att skälet till att jag ibland (eller ofta) skjuter upp saker är för att få känna den här härliga känslan av befrielse när jag äntligen gjort det. Mitt sätt att tröstäta kanske. Väldigt korkat egentligen. Men då är jag väl korkad på den punken då. *rycker på axlarna*

5 kommentarer:

  1. Ja, han såg ju trevlig ut.

    Jag är också expert på att skjuta upp saker men nu vet jag varför; jag blir så himla glad och nöjd med mig själv när jag för en gångs skull gör något i tid.

    SvaraRadera
  2. De flesta gör som du (jag också), och alldeles säkert är belöningen anledningen till det. Hjärnan är inte dum.

    SvaraRadera
  3. Jag har funderat mycket på det där sen du skrev den där kommentaren hos mej om just det här sista.

    SvaraRadera
  4. Och han ser ju väldigt trevlig ut också, det är ett plus. I alla fall om de ska klämma och känna på mig.

    SvaraRadera
  5. Singelmamman: Eller sätta kniven i en!

    SvaraRadera