Jag känner att jag sakta sjunker ner i det svarta iskalla vattnet. Naglarna skrapar viljelöst mot iskanten men händerna får inte fäste. Fingrarna domnar av kylan och jag tittar på dem som om de inte längre tillhör min kropp. Om jag blundar nu, om jag sover, blir det bra då? Blir vattnet varmt och vilsamt när det böljar över mitt ansikte och blandas med tårar? Blir den vita isvidden mindre smärtsamt ljus sedd genom vatten? Ena handen får lite fäste men kroppsviktens förändring får benen att flyta upp mot isen och jag tappar greppet igen. Jag slutar kämpa emot. Sluter ögonen. Blundande ser jag det röda mönstret pulsera på insidan av ögonlocken.
Jag saknar min familj. Mina barn. Jag saknar någon som bryr sig om just mig. Jag saknar att älska.
Jo, jag vet att det finns de som har det som jag. Som har det värre.
Jag vill ha en kropp som inte gör ont. Jag vill kunna planera och göra saker utan rädsla för att kroppen ska svika mig.
Jo, jag vet att jag ska vara glad för att jag kan gå.
Jag vill inte ha det nya jobb jag kommer bli tvungen att ta. Jag vill inte jobba heltid, vill inte ha min frihet beskuren. Jag vill inte ha lägre lön. Jag vill inte jobba på den platsen.
Jo, jag vet att det finns de som är arbetslösa.
Jag vill inte vara tapper. Jag vill gråta och jag vill bli tröstad.
Jag vill inte längre le.
Jag saknar min familj. Mina barn. Jag saknar någon som bryr sig om just mig. Jag saknar att älska.
Jo, jag vet att det finns de som har det som jag. Som har det värre.
Jag vill ha en kropp som inte gör ont. Jag vill kunna planera och göra saker utan rädsla för att kroppen ska svika mig.
Jo, jag vet att jag ska vara glad för att jag kan gå.
Jag vill inte ha det nya jobb jag kommer bli tvungen att ta. Jag vill inte jobba heltid, vill inte ha min frihet beskuren. Jag vill inte ha lägre lön. Jag vill inte jobba på den platsen.
Jo, jag vet att det finns de som är arbetslösa.
Jag vill inte vara tapper. Jag vill gråta och jag vill bli tröstad.
Jag vill inte längre le.
Det går inte att vara tapper hela tiden! Hoppas det känns bättre snart. Att måsta byta jobb till något sämre måste suga rejält!
SvaraRaderaJag ler när jag läser detta Maj-av medkänsla till dig faktiskt. Att våga visa sig svag, det gör bara en stark människa. Jag förstår att dessa ord bara är ett par fjuttiga stavelser i en ganska anonymiserad värld men mina ord är ärligt uppriktiga.
SvaraRaderaI morgon är en annan dag. Hoppas solen värmer dig.
Åh! Gråt lite och släpp på tapperhet och allt. Och så tycker inte jag att du måste jämföra dig och tycka att du ska vara nöjd. Så funkar inte livet.
SvaraRaderaDet är en jäkla sits att gå in i något som man egentligen inte vill, skit samma om andra har det värre.
SvaraRaderaKram Åsa
Men lilla människa, kom hit ska jag krama dig.
SvaraRaderaNi är så rara allihop. Bara att skriva inlägget lättade ganska mycket på trycket och fick mig att gråta. Er omtanke era ord får mig också att gråta och nu känns det lite bättre.
SvaraRaderaDet var någon som sa till mig en gång för länge sen: Var och en lever i sin verklighet, man kan inte säga att den ena sorgen, smärtan eller lidandet är större än den andra. Jag brukar tänka på det ibland, och sen tycker jag det känns lite lättare att faktiskt få tycka synd om mig själv. För det får man. Hur ska man annars kunna ta sig igenom det som känns svårt i livet?
SvaraRaderaStor kram från andra sidan :-)
Det rinner ut mycket med tårar, visst gör det? Jag tar med mej inlägget till min säng och funderar vidare på det känner jag, det släpper inte greppet om mej. Vemodigt vackert och vansinnigt svårt att låta dej få vara kvar i den känslan utan att hitta ord som får dej att tänka annorlunda. Men ibland måste vi tillåtas vara i det som inte känns bra tror jag. Det hör till det med och ibland gör det jävligt ont.
SvaraRaderaJag är så trött på att folk säger till mig: "Det finns de som har det värre". Varför säger de så?
SvaraRaderaÄr det för att trösta mig? I så fall hjälper det inte mig just då.
Är det för att förminska mitt behov av att någon bryr sig om? I så fall hjälper det inte heller.
Är det för att de är rädda för sorg, nedstämdhet och tårar? Ska jag bli gladare för att någon annan har det värre?
Är det för att de är ointresserade?
Ja, inte vet jag men det är lika dumt som att säga:"nu får du ta dig i kragen".
Tittar in och läser lite i din blogg. Den verkar så trivsam och mysig. Jag återkommer =)
Jag kan trösta dig för jag förstår precis vad du menar. Kan känna samma känsla
SvaraRaderawhitelady: Ibland är det bra att tänka på andra för att få perspektiv, men vanligtvis förordar jag att "alla har rätt till sin smärta"
SvaraRaderatandis: Det lättar att skriva om det och det lättar att gråta. Och jag måste ha mina dalar för att nå mina toppar, ibland.
Ruta Ett: Roligt att se dig här! Och jag tror att folk säger så för att de inte vet vad de annars ska säga. Det blir liksom för jobbigt att vara "sann".
Mea: Jo, vi är lika många gånger, du och jag.
Jag har länkat hit så nu får du se mig här lite då och då.
SvaraRaderaHa en skön söndagskväll