Resan - Mat

Första kvällen i Auckland blev vi bjudna på middag av Cs värdföräldrar. Dagen efter bjöd vi tillbaka genom att laga köttbullar i deras kök. Vi fick improvisera lite, buljongen tex var inte koncentrerad som här utan mer utspädd. Lingon fanns såklart inte men det gick hyfsat med tranbär till. Vi gjorde även inlagd gurka och ättikan var inte heller som vi är vana vid. Alla tyckte det var gott och de tyckte köttbullarna var "cute".

Ute på restauranger var det mycket asiatisk mat som vi åt, S&K är särskilt förtjusta i japansk mat. Och jag hängde på, för mig är sorten inte så viktig, bara jag blir mätt. Äta med pinnar är inget jag gjort sen jag var barn men man får ju anpassa sig. Tog kanske lite längre tid för mig att bli mätt men det gjorde inget.

En lunch (och här pratar vi lagad lunch, jag är van att ta en macka eller något bara för att bli mätt, men med S&K kommer man inte undan så lätt!) åt vi på en koreansk sylta. Jag var inte så hungrig och beställde en nudelsoppa. Men oj! Mina läppar var bedövade en halvtimme efteråt så starkt var det!



I Nelson åt vi på en fin restaurang som heter Hopgood. Vi satt ute. Molnen hopade sig. Det började regna och det fanns ingen plats inne! Men precis när vår mat var klar så hade de fixat 4 platser åt oss. De tog det reserverade bordet vid fönstret så de som egentligen skulle setat där fick sitta längre in i lokalen. Schysst!



Sen måste jag berätta om durianfruken också. Herregud. Jag hade läst om att den luktar starkt och att man inte får ta med den på flyget. Vi läste även att det var böter att ta den med på lokaltrafiken i Singapore. Men på hotellet fanns en hel disk med olika bakverk med durianfrukt så det måste ju vara gott, även om den luktar illa, tänkte jag. Så jag beställde glass med durian till efterrätt. Direkt när tallriken kom in spred sig en äcklig doft över bordet. Jaja, det måste ju smaka bättre än det luktar, tänkte jag och tog en halv tesked. Fy fan! Det var det mest motbjudande jag ätit i hela mitt liv! Om du inte gillar surströmming så tänk dig det gånger tio. Och sen rapade jag den där vedervärdiga smaken i flera timmar. Men kom inte och säg att jag är feg i alla fall!