Resan - Flygandet

Det har blivit många timmar på flygplan.

3 Sthlm - London
12 London - San Francisco
13 San Francisco - Auckland
2 Auckland - Queenstown
1 Nelson - Auckland
4 Auckland - Melbourne
7 Melbourne - Singapore
14 Singapore - London
3 London - Sthlm

(Nilla kan räkna ihop det!)

På långflygningarna är det bättre benutrymme och så har man en egen liten skärm där man kan se på film, spela spel och lyssna på musik. Jag såg bara två filmer, jag tycker det är jobbigt när det är oöversatt. Jag måste koncentrera mig för att förstå vad de säger och ljudnivån på musiken är alltid mycket högre än på talet. Så då fick jag sitta och fippla med volymkontrollen och det tröttnade jag snabbt på. Jag såg iaf "This is it" och en film om Dorian Gray.

Flygbolagen skiljer sig åt när det gäller trevlighet och mat. I särklass trevligaste personalen var British Airways till San Francisco. Vi hade en manlig flygvärdinna som pysslade om oss väldigt mycket. Kom och bjöd på extra vin och stod på knä för mig och lite sådär. Godaste och mesta maten var med Quantas från Melbourne, jag tror vi åt hela tiden! De kom med frukt och dricka och mat i en aldrig sinande ström.

Sen lyckades jag krångla till det för mig när vi skulle genom immigration i San Francisco. Det var en timmes kö till passkontrollen och jag hade ganska ont och S tog hand om min rygga. Eftersom vi är "familj" så hade vi fyllt i ett gemensamt tulldeklareringskort. Men väl framme blev vi skilda åt och där stod jag utan kort. Jag fick en barsk tillsägelse att gå tillbaka och fylla i ett eget. Utan glasögon gick det sådär lagom bra. (glasögonen låg i ryggan som just då befann sig inom landet medan jag stod utanför). Jag lyckades så småningom och var dum nog att glatt säga till killen som tog emot det "hoppas det funkar bättre med dig" varför han genast ansatte mig med Tjugo Frågor.

I Auckland fick jag berätta vad det var för mat jag hade med, det var inga problem. Jag hade även deklarerat att jag hade trä med och han frågade vad det var. - Ett pussel, svarade jag. Då log han.

Sen lyckades jag med konststycket att få 12 rader med personer på ett flygplan att vända sig om samtidigt. Det var när jag skrek för att jag fick en väska i huvudet när någon öppnade utrymmet för handbagage ovanför och den trillande ner, rakt i huvudet på mig. Tur för mig att den var rosa med texten Hello Kitty så att den inte var så tung.

När det är ett så begränsat utrymmme som det är på ett flygplan så blir min toleransnivå lite lägre än i vanliga fall. Jag tycker det kräver mer hänsyn när man är många personer på liten yta. Så de tre som satt bakom oss och började diskutera högljutt precis när de släckte kabinbelysningen för att vi skulle kunna sova, de blev jag irriterade på. Likaså mannen bakom som satt och körde in knäna i min stolsrygg hela tiden. Ungar som gallskriker kan också vara jobbigt men där vet jag ju att det inte kan hjälpas.

Jag lyckades med att sova flera timmar på långflygningarna. Visserligen en väldigt ytlig och avbruten sömn men det var skönt att kunna sova lite. S sa att jag snarkade men det tror jag väl inte!