Komma ikapp

I lördags kämpade jag för att hålla mig vaken tills kvällen för att komma lite mer i rätt tid. När klockan var sju så började risken bli överhängande för att jag skulle somna stående så då borstade jag tänderna och drog ner persiennerna. Tack och lov ringde mitt x då och då var jag tvungen att hålla mig vaken och berätta om resan. Men klockan åtta somnade jag. Sov som en stock till fem på morgonen då jag var pigg som attan. Hann med så mycket på den förmiddagen att hälften hade kunnat räcka.

Igår somnade jag nio men sov lite mer oroligt. Vaknade flera gånger och visste inte var jag var. Gick upp vid halvsex och tränade innan jobbet. Min kropp har verkligen inte mått bra av att vara träningslös de här veckorna, det är väldigt tydligt att min träning gör nytta.

Idag var det roligt att vara på jobbet. Så många kramar som jag fått idag var det länge sen jag fick. Jag kände att jag varit saknad och det kändes så bra. En kille att hade satt en lapp på min skärm där han önskade mig välkommen tillbaka. Sån't värmer.

Nu hoppas jag att jag är ikapp med både sovning och tidsomställning så jag inte somnar under körövningen om en stund. Var nästan på väg att ställa in, dels för att jag är trött men mest för att jag har ganska ont och det är smärtsamt att åka buss då. Men det är dumt att missa en gång till.