Ikväll var jag och såg publikrepetionen av Harold Pinters Födelsedagskalaset. Just teater går jag inte så väldigt ofta på men eftersom det var gratis så var det gott.
Jag har lite blandade känslor såhär efteråt. Många av dialogerna var helt suveräna och ofta roliga. Han har verkligen ett speciellt sätt med orden. Jag har aldrig läst någon av hans böcker så jag visste inte det. Det var helt klart en tillgång.
Men. Jag har lite svårt för pjäser som är outgrundliga och oklara. När jag inte fattar riktigt vad det egentligen handlar om. Då tror jag att det finns ett budskap eller en mening som går mig spårlöst förbi. För jag fattade bara den yttre handlingen och det känns inte som det vore nog. Och i det läget är jag nog ovanligt fantasilös, jag kan inte fylla i själv. Det blir som ett halvt ord, jag kan säkert fylla i de saknade bokstäverna men var det det ordet som författaren ville förmedla?
Jag tror jag känner mig lite dum. Som när jag tittar på modern konst, det är samma sak. Alla säger ooo och aaa och själv står jag förtvivlat och stirrar på bilden och ser ett gult fält och ett rött streck.
Men som sagt, dialogen gjorde den sevärd och Ingvar Hirdwall är så suverän.
Jag har lite blandade känslor såhär efteråt. Många av dialogerna var helt suveräna och ofta roliga. Han har verkligen ett speciellt sätt med orden. Jag har aldrig läst någon av hans böcker så jag visste inte det. Det var helt klart en tillgång.
Men. Jag har lite svårt för pjäser som är outgrundliga och oklara. När jag inte fattar riktigt vad det egentligen handlar om. Då tror jag att det finns ett budskap eller en mening som går mig spårlöst förbi. För jag fattade bara den yttre handlingen och det känns inte som det vore nog. Och i det läget är jag nog ovanligt fantasilös, jag kan inte fylla i själv. Det blir som ett halvt ord, jag kan säkert fylla i de saknade bokstäverna men var det det ordet som författaren ville förmedla?
Jag tror jag känner mig lite dum. Som när jag tittar på modern konst, det är samma sak. Alla säger ooo och aaa och själv står jag förtvivlat och stirrar på bilden och ser ett gult fält och ett rött streck.
Men som sagt, dialogen gjorde den sevärd och Ingvar Hirdwall är så suverän.
Du är inte ensam när det gäller modern konst för jag kan inte förstå alla fläckar på ett papper. Men kanske borde jag låtsas för i så fall har jag modern konst lite överallt här hemma. Fläckar och streck till förbannelse i alla dess konstiga färger.
SvaraRaderaNär det gäller teater så vet jag inte vad jag ska säga för det är också en sån sak jag aldrig är iväg på. Buskis en gång men det är inte riktigt samma sak tror jag