Bortkommen

Känner du dig bortkommen? Det gör jag. Jag känner inte igen mig. Var är jag? Är det min blogg eller har någon klätt sig i mina kläder och klivit in i min hjärna och uttrycker sina tankar? Har jag blivit mentalt kidnappad? Anpassad? Likformad? Hur mycket av bakgrunden och layouten är ett signum och en signal? Funkar det?

Färgen tycker jag om. Jag tycker inläggslistan blev lång men det är ju den sista i månaden också, det förklarar lite. Men jag gillar att se mina gamla inläggsrubriker, de fungerar som inspiration ibland. Det jag möjligen är lite tveksam till är det vita ramen runt bilderna. Det blir liksom så många rutor med den. Eftersom inlägget i sig är i en ruta.

Fick ta bort bilden i rubriken men det kändes nästan som en lättnad. Var hjärtinnerligen trött på den men orkade inte klippa till en ny och byta. Fåglarna där uppe i kanten är tillräckligt diskreta för att vara okej för en minimalist som jag.

Jag testar lite och känner hur det känns. Hur känns det för dig?

Lyckligt lottad

Jag känner mig tacksam över att bo i en stad som bjuder på så mycket att göra. Idag har jag varit och sett Parkteaterns föreställning Stjärnsmäll. Det var otroligt mycket folk. Det känns som att människor har ett uppdämt behov av att vara ute och att vara somriga. En trevlig och rolig föreställning var det med mycket musik och rätt rolig. Jag var där med några av mina gamla grannar och den enas mamma och den andras jobbarkompisar. Det är roligt när kretsar växer, om än tillfälligt. Hade tur och fick sittplats på amfiteaterns trädäck. Fick klämma in mig lite, men folk är vänliga och ger plats. Och det är roligt att sitta bredvid folk som inte är blyga och som engagerar sig lite. Mannen bredvid mig sjöng med, klappade händerna och vickade med huvudet. Det gillar jag.

Satt på balkongen en stund när jag kom hem, det är 22 grader fortfarande. Min granne Erik är också nöjd med sin dag, han hade storstädat och tvättat berättade han över balkongräcket.

Jag har äntligen bytt ut mina långbenta penséer i en av balkonglådorna till lite annat. Lejongap, snöflinga, million bells och petunior. Alla i mörkrosa och vitt. Det blir fint det!

Ett års bokläsande

Jag har lagt av mig lite när det gäller läsandet märker jag. Det senaste året har jag läst lika många böcker som jag gjorde på ett halvår innan dess. Nu lägger jag in listan här och suddar den i kanten.

• Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafóns
• Den första hustrun - Philippa Gregory
• Svinalängorna - Susanna Alakoski
• Jungfruns älskare - Philippa Gregory
• I drottningens närhet - Philippa Gregory
• På kudde av gräs - Liam Hearn
• Släpp inte taget - Harlan Coben
• Dagen efter - Lionel Shriver
• Shutter Island - Dennis Lehane
• Tills jag finner dig - John Irving
• Över näktergalens golv - Liam Hearn
• Sirila gentlemän sökes - Karin Brunk Holmqvist
• Begravt i glömska - Nora Roberts
• Det brinnande havet - Erik Eriksson
• Min ensamma kropp - Elsie Johansson
• Boktjuven - Markus Zusak
• Kungens komediant - Agneta Pleijel
• Friargåvan - Julie Parsons
• Kära syster - Tawni O'Dell
• Vad jag älskade - Siri Hustvedt
• Kungars död - Conn Iggulden
• Hungerspelen - Suzanne Collins
• Honungsfällan - Unni Lindell
• Shantaram - Gregory David Roberts
• Den jag ville ha - Sheila O'Flanagan
• Bärnstenskikaren - Philip Pullman
• Gregorius - Bengt Ohlsson
• Roms portar - Conn Iggulden
• Den sista hemligheten - Caldwell/Thomason

Kysst

En under ögat
En ovanför det andra ögat
En bakom örat
och en i hårfästet

Tre som ett pärlband på hälen
Tre tätt bredvid varandra på mjuka magen
Tre på ovansidan av handen
och ett otal på den andra

På halsen
På armen
På knät
Nästan överallt

Jag är myggbiten

Lupiner och midsommar

Utefter vägkanterna växer lupiner. I massor. Det är ett under att jag inte kör av vägen i ren njutning av den storslagna anblicken. Jag kör förbi busshållplatser som har fantasieggande namn. Smeds, Smörhålet och Kådfallet.

Vi börjar med sillunch. De som redan var på plats har kämpat länge för att få upp festtältet vi sitter i. Vi har lite inhyrda barn också, barnbarn till min kompis R och hennes killes barnbarn från Norge.

Till festplatsen i den lilla byn far vi. Där känner de flesta varandra men ser ändå inte avogt på oss utsocknes. Handhälsar på mannen som målat tavlan som hänger över mitt matbord. Köper lotter och säger bestämt att i år ska jag vinna förstapriset, cykeln. Tappar en av lotterna i gräset och när jag tar upp den säger jag, det här är vinstlotten. Nummer 149, kom ihåg det.

Midsommarstången reses och det tre man starka kapellet bjuder upp till dans kring den. Mixerbordet står på två björkstubbar. Så blir det lottdragning. Den svarta cykeln går till en dam i randig tröja. Men sen vinner jag! Nr 149. Stolt går jag fram och hämtar min vinst, ett mörkblått underställ i storlek Large. För män. Men jag vann! Frågade cykelvinnaren om vi skulle byta, men märkligt nog ville hon inte det.

Sen tar några av oss en tur med ångtåget. Sitter mittemot en kille som berättar hur bromsandet går till. Mycket intressant. Sen säger han: Du bor i Sundgrens backe va? Eeeh? Jag har alltså varit där i ungefär sex timmar och de vet var jag bor!

Grillning. Vin. Skratt. Sång. Barnläggning. På med långbyxor. Myggbett. Flirt. Fast i en skruvstädskram. Sliter mig loss, på gott och på ont och vandrar ensam på grusvägen genom skogen i den ljusa sommarnatten. Historierna jag nyss hört om björnen som finns i trakten skrämmer mig inte, det enda däggdjur jag ser är en skogsmus som kilar över vägen framför mig. Men ödehuset går jag fort förbi.

Har hälften av mina saker på ett ställe och den andra där jag ska sova. Somnar vid fyra och vaknar av tuppen. Fast han hade nog försovit sig för klockan var över nio.

Jag har haft en underbar midsommarafton.

Släckte

Släckte faktiskt redan kvart över tolv. Men tro för all del inte att jag somnade då för det gjorde jag inte. Halvtvå var jag uppe och kissade men sen somnade jag nog. Men, det funkar det med. Klockan ringde 0555 och då gick jag upp. Tränade. Hade gjort mackor som jag åt vid mitt skrivbord. Min bästa kompis, IT-teknikern var där och det gör genast livet lättare att leva. Framåt eftermiddagen var det ganska dött på jobbet.

Sen gjorde jag allt det där jag inte gjorde igår. Stekte köttbullar samtidigt som jag lagade middag till mig själv. Men tjuvsmakade nog för mycket på smeten för jag var inte så hungrig när jag serverade mig middagen. Har plockat fram det mesta av det jag ska ha med mig. Vet inte ens om jag ska sova över en eller två nätter. Det ger sig. Tankat har jag gjort också. Avhårat frambenen. Strukit.

Glömde, eller bortprioriterade, att köpa en perenn som jag hade tänkt ta med mig. Så de får nöja sig med en flaska hemgjort vin.

Far så tidigt som jag kommer upp imorrn. Kommer tillbaka när jag kommer.

Far väl, ni andra, och ha en så trevlig midsommar som ni kan.

Korkskalle

Förklara för mig varför jag inte har gått och lagt mig än! När jag ska upp innan sex eftersom jag ska träna imorrn bitti. Och jag måste vattna blommorna och borsta tänderna först och sen ska jag fortsätta läsa Stalins kossor som jag började på till middagen eftersom Ängelns lek tog slut. Ska vi gissa på lampsläckning vid halvettsnåret?

Och vad för vettigt har jag gjort ikväll då? Diskat en gryta och gjort fotbad. Dock inte i grytan. Inte mycket att skryta med. Mejlat lite på Facebook med min rara frissa. Halvtittat på ett teveprogram om överlevnad.

Här var jag på väg att skriva allt jag inte gjort, men det är ju dumt. Det finns i huvudet ändå. Men fötterna är fina och naglarna nymålade. Ska försöka nöja mig med det.

Men imorrn! Då!

En stekgryta

En sak har jag efter min mormor. En gammal blekgul fyraliters stekgryta av märket Kockum. Den tycker jag om. Men jag har lite svårt att hålla den i bra skick. Vet inte hur man gör. Ni får tänka på att jag aldrig hann lära mig såna viktiga saker av min mamma.

En bit av botten vill gärna brännas vid. Jag diskar den inte med diskmedel, jag smörjer in den med olja efteråt och ibland värmer jag på grytan tom, med bara olja i.

Och att inte diska den alls tycker jag är svårt, om man bara steker och det bara är fett i så är det ok. Men när man gjort en gryta med en massa grejs i, då kan jag ju inte låta bli att diska den.

Igår råkade jag bränna vid chili con carnen lite grann så nu är den fulare än någonsin.

Har du något råd till mig?

I fel kropp?

Ibland tror jag att jag är mer man än kvinna. Jag kan nämligen inte göra två saker samtidigt. I det här fallet prata och laga mat. Idag hade jag bestämt mig för att vara sådär lättsinnigt enkel som alla andra verkar vara när de lagar mat. De liksom lagar med ena handen och pratar med andra.

Redan vid lökhackningen körde det ihop sig, märkte jag när jag helt plötsligt hade lämnat skärbrädan och satt vid bardisken och diskuterade med syrran istället för att finfördela. Så jag får nog inse att jag inte har den sortens simultankapacitet. Bra, då vet jag det!

Nu har vi gjort en ungefärlig planering för vår Sörmlandstur. Vi tänkte åka till lite platser där vår släkt har bott för länge sen. Platsen där pappa föddes på 1900-talet. Stationen där morfarfar jobbade på 1800-talet. Bruket där våra invandrade vallonsläktingar befolkade omgivningen på 1700-talet. En av dem hette Kilian i förnamn. Vackert namn, eller hur?

Planer

Nu har jag fått reda på vad jag ska ta med mig när jag åker norrut för att fira midsommar. Köttbullar. Ostar. Bearnaissås. Och det där sista köper (eller gör) jag aldrig själv, kan jag få ett tips om någon sort som är god?

Då ska bilen ut på långtur. Hela 22 mil enkel resa. Det är det längsta den gått i ett sträck! Fast jag tar nog fika med mig och rastar vid Tre Ängar så jag får röra lite på mig. Jag har världens bästa vägbeskrivning dit jag ska. Det står viktiga saker i den som att jag ska svänga efter Bilia, att det är skog i tre mil, att jag ska ska åka förbi ICA. Istället för de där proffsproducerade där det står att man ska köra E4:an i 32,33333 km och ta avfart hit och påfart dit. Vem ser siffrorna på trippmätararen när de kör? Inte jag i alla fall.

Ikväll har jag gjort musli. Den blir så god. Hittade torkade gojibär när jag var och handlade så den blev vacker också med röda prickar. Och så hade jag svarta sesamfrön i, fast de ser mer ut som myror.

Go All Whites!

Jag tycker det var jättekul att Nya Zeeland spelade oavgjort mot Italien! Vilken jätteskräll.

Sen tycker jag det är roligt att fotbollslaget kallas All Whites och rugbylaget All Blacks.

För övrigt ska man passa sig för vad man önskar. Igårkväll sa jag att jag inte ville sova. Så jag somnade inte förrän halvfyra. Lite väl sent.

Så nu ska jag verkligen hoppa i säng, måste ju läsa lite också. Ska upp lite tidigare än vanligt eftersom jag ska lämna bilen på verkstad, denna gång för att byta damask. Låter lagom sött va?

Mat

Matlagningsgen i rakt nedstigande led, det har han, min son. Ja, inte från mig utan från sin pappa. Han inte bara är en mästare på att baka (fast det har han nog från mig) utan tycker också det är roligt och är bra på att laga mat. Hans flickvän delar intresset och det är ett rent nöje att se dem samarbeta. Vad sägs om det här?

Till förrätt fick vi snittar, tänker inte räkna upp allt som var på dem. Dem åt vi framför teven och bröllopet. Sen fick vi majskycklingfiléer inlindade i parmaskinka, sås, potatis/selleripuré, sherryvinägerstekt savoykål och sallad. Efterrätten bestod av en portionsrabarberpaj, ett glas med lime/rabarbersorbet och en skål Cremé Brulee med vanilj/kardemumma. Ja, underst på den vita tallriken låg tre tunna skivor rabarber kokta i sockerlag.

Tror ni jag blev mätt eller?

Sen körde jag svärmor hem i den ljusa stockholmsnatten. Midnatt, halvmåne och den sortens lugn som vilar över staden när natten fallit men inte mörkret.

Jag vill inte sova.

Jack

Man vet aldrig. Det kanske inte funkar. Jag kanske blir utan. Det kan hända att det är för kort bit kvar. Det kan köra ihop sig.

Det finns en plan. En plan att laga mitt itusenbitarstelefonjack ikväll. Mitt x ska komma förbi och jag har laddat med telefontråd och små "sockerbitar", jack och proppar. Måtte det funka så att min uppkoppling blir stabil igen, den dippar allt som oftast för att den inte gillar min extremt provisoriska lagning.

Var på Bauhaus för att köpa ett nytt utanpåliggande jack (fanns bara infällda) och det var väldigt vad alla skämtade med mig för att jag ville ha ett jack! "Hört talas om trådlöst?" osv. Väldigt kul!

Då vet ni, om jag skulle bli osynlig!

Vad som gör en mor tårögd

Det här stod på min sida på Facebook idag. Fick svälja hårt eftersom jag var på jobbet när jag läste det. Älskade unge.

Idag vill jag sitta i vårt kök och äta svensk mat. Prata och skratta tillsammans med dig, berätta vad vi gjort under dagen eller komma på smarta lösningar på komplexa problem. Jag vill vakna imorgon bitti av att grannen ovanför dammsuger och jag vill gå upp och äta ditt nybakta bröd till frukost. Dricka mellanmjölk och sen skynda iväg... till tunnelbanan som går 11:39 för att ge mig ut på äventyr och sen smsa dig när jag är påväg hem så du kan sätta på potatisen.

Jag saknar dig idag, och jag saknar Sverige. Jättemycket.
♥

Så arg!

Jag som sällan vare sig känner eller visar ilska, idag har jag gjort bådadera. Och jävlar vad skönt det var!

Idag skulle vi ha ett uppstartsmöte med en ny leverantör. Vår chef har signalerat att hon vill veta/vara med på de möten vi har med vår uppdragsgivare. Det hela resulterade i att min chef skulle gå istället för mig!

Till saken hör att området som mötet gäller är det mest min kollega som jobbar med. Meningen är att jag också ska göra det men hon vill helst göra allt själv så jag har väldigt svårt att ta mig in i jobbet. Och att då bli utestängd från att träffa leverantören, lära känna varandra och komma överens om rutiner var att slå undan fötterna för mig. Jag sa direkt vad jag tyckte, men hon vidhöll att hon skulle gå istället för mig och att jag skulle få veta efteråt vad som avhandlats.

Jag blev så arg! Jag knölade ihop mötespappren till två bollar och kastade på golvet och gick iväg. Avreagerade bort det värsta genom att prata med en kollega men sen ringde jag upp min chef. Fortfarande arg. Förklarade ilsket men sakligt hur det här skulle påverka min möjlighet att ta mig in i min kollegas jobb.

Samtalet slutade med att hon sa att jag kunde gå. Och jag gjorde en dubbel, eller till och med trippel vinst.

Jag visade min ilska.
Jag blev inte överkörd.
Jag tappade inte lusten att fortsätta försöka ta mig in i hennes jobb.

Och jag mår så bra av det!

Jag ska nog vara arg oftare.

Då - Apoteket

Min barndoms apotek.

På Apoteket fanns det alltid vatten. Jag tror det var som en liten fontän, men jag är inte säkert. Vad jag med säkerhet minns är pappmuggarna de hade. De var ganska små och veckade. Vecklade man ut alla vecken, och det gjorde man, så blev den platt och rund som en tallrik.
Förutom mediciner fanns det vitaminer. Små vita c-vitaminer med ett streck tvärs över så de var delbara. Blekgula nästan fyrkantiga Dulcivit. Och de små knallröda runda tabletterna som hette Adinetter.

De sålde annat som var ätbart och gott. En lakritsstång kostade en krona och den räckte länge. Den var liksom både seg och hård så den gick inte att bita av utan man var tvungen att suga på den. Det blev som en lång spets där man haft den i munnen. Särskilt söt tror jag inte den var, bergis var det ren lakrits, utan socker. Så fanns det bröstsocker också. Kanske samma sak som kandisocker? Undrar vad det var egentligen. Det var oregelbundna bitar som var nästan bärnstensgula och såg ut som bitar av ett berg.

Man kunde köpa lavendel också, i lösvikt i påse. Då kunde man sy lavendelkuddar och ge bort i julklapp.

Påsarna ja, det kom jag på nu medan jag skrev. De var av papper och blågrå till färgen med ett mönster av medicinflaskor och burkar.

Jag vet inte om det var likadant i hela landet men här hade alla apotek djurnamn. Storken, Tärnan och Hjorten.

Vad du gör den 19 juni

Det här tänker jag göra, jag som gillar att skriva och att berätta. Kan tänka mig att det är fler av er som tycker sån't här är lite kul.

Berätta för Nordiska museet vad du gör den 19 juni
Vi vänder oss till alla, oavsett vad du gör denna dag och vad din inställning är. Berätta om stort och smått som du gör den 19 juni; vem du är, vad du gör, vad du äter och dricker, hur du klär dig mm.

Sänd din berättelse till Nordiska museet, Dan Waldetoft, Box 27820, 115 93 Stockholm eller dan.waldetoft@nordiskamuseet.se.
Din berättelse kommer att finnas tillgänglig i Nordiska museets arkiv.

Glänsande

Nu glänser de, mina köksfönster. Både utåt och inåt och mittimellan. Nya dammlister har de begåvats med också. Och inte gjorde jag det själv heller, utan min förstfödde var här och fixade det. Han har så långa armar att han inte ens behöver luta sig ut utan når ändå. Mina köksfönster är nämligen utåtgående så man måste luta sig ut genom ett öppet fönster för att tvätta det andra på utsidan. Och så är det på tredje våningen. Inte något jag jättegärna ger mig på. Som belöning fick de middag, kassler på spenatbädd med ostsås. Och sparris dessförinnan. Till sist svenska jordgubbar och vaniljglass. Värsta fredagsmiddagen på en måndag.

Sen diskuterade vi jordens lutning och Södra korset och kollade lite på fotboll.

Nöjd. Nöjd och trött.

Har haft..

..mina kompisar M & R här. Idag vare sig vi grät eller sjöng, vi bara pratade och skrattade. Men det är gott nog.

Och det var vackert väder för såpbubblor från balkongen.

Riddarholmen

Trots att jag bott i Sthlm hela mitt liv hittar jag ofta nya vägar och nya ställen. Den här gången gick jag utefter vattnet från tunnelbanan till Riddarholmen. Visste inte att man kunde gå där.

Det blåste kuling och var 14 grader varmt. Rätt behagligt tyckte jag. Det besvärligaste med vind är att få håret i ansiktet men nu hade jag det uppsatt. Tog en tur bland tälten som Statens fastighetsverk hade och pratade en lång stund med en kille från Vadstena. Arkiv ni vet. Släktforskning.

Åt en gigantisk kanelbulle tillsammans med fikat.

Gick runt på marknadsplatsen och såg när de smidde och gjorde hårprydnader i läder. Köpte nästan ett par örhängen. Åt korv i tunnbröd, med lingon.

Och så hade jag biljett till en guidad tur i källaren till vad som en gång var gråmunkarnas kloster. Guiden var tidsenligt klädd som en munk och bad om ursäkt när han tog upp en modernitet som en klocka ur fickan. Det lågt i tak och luktade gammal källare. Jag hade velat stanna kvar där längre. Själv.

Hoppade

Idag skulle jag egentligen på gårdsfest där jag bodde förut. Men jag hoppade det. Det var tretton grader och jag visste inte om de skulle duka i garaget istället eller vara hemma hos någon. Jag hade ju kunnat ringa och fråga men kände att det var lika skönt att vara hemma. Men efter ett tag kom de på att jag inte var där och ringde, det kändes trevligt. Att vara ihågkommen och saknad. Jag har ju ingen egentlig tillhörighet dit, förutom gamla lagrar.

Har som vanligt planer på att lägga mig tidigt för att komma upp tidigt. Det är en del saker här som jag är lite lockad av. Klostergångar och fängelsehålor. Jag kan vara en segpropp när det gäller att komma iväg, nämligen.

En afrikansk bisvärm

Satte på teven för att kolla på invigningen av fotbolls-vm. Trodde den började nu men det var visst för en timme sen.

Men då hör jag det. Och börjar fundera på om jag ska palla? Kan jag bestämma mig för att inte irriteras av det? Kommer jag kunna koncentrera mig på spelet?

Tutorna. En kompakt ljudvägg av tutor som likt en ilsken bisvärm svärmar runt mina öron.

Ibland är jag lite känslig, jag vet. Eller kitslig.

Kort mellan ställena

Har varit ute med gänget där det ska vara så kort mellan ställena som möjligt. Idag var vi bara fem, det var trevligt det med då kan man prata med alla utan att behöva dela upp sig i smågrupper.

En av tjejerna avvek tidigare förra gången och eftersom vi alltid träffas på stället vi skildes åt på förra gången så fick hon lite problem. Jag började med att skicka en mörk bild som jag hade tagit på gatan utanför. Senare fick hon koordinaterna av en av killarna. Och igår fick hon en bild på utsikten från fönstret av mig. Hon hittade dit!

Men trött är jag, klockan blev över ett innan C och jag pratat klart på Skype igår. Så nu vet jag allt om hennes äventyrshelg. Hur de på hennes spanska kompis hade satt fast banden runt fötterna för dåligt så de gled ur. De såg två svarta saker som for iväg, det var skorna. Hade aldrig hänt förut. Sa de. Så hon fick låna ett par skor för hemfärden. Sen hade de varit på rafting. Är det forsränning man säger på svenska? Och ytterligare ett hopp/gunga. Dessutom hade de varit på tjur-auktion! Sicket liv hon lever, dotra min.

Fångad igen

Började läsa Ängelns lek igår. Det är så härligt när jag bara efter några sidor känner att det här, det här tycker jag om! Orden. Handlingen. Beskrivningarna. Flera gånger idag har jag känt att jag vill gå hem så jag får läsa och det är ett gott tecken.

Men idag blir det inte mycket av det, förutom det jag läste till middagen. Jag har verkligen ett förskräckligt bordsskick när jag äter själv. Jag skär maten så jag kan äta med ena handen som den värsta amris och lägger en upp och nedvänd assiet i överkant av boken så den inte självbläddrar. Nej, ikväll är det vattengympa, sista gången. Och efter det ska jag hänga med damerna som är i gruppen innan mig, på en öl. Eller vin. De ska äta men eftersom de är klara en timme tidigare än jag så ansluter jag med att sällskapsdricka bara. Jag är lika glad varje år när de frågar om jag vill följa med, jag hör ju inte till dem egentligen.

Och vid 23-tiden har jag Skype-date med C. Det blir roligt att höra hur allt var nere på sydön.

Råkade somna

För en gångs skull råkade jag somna under icke sovtid. Blev så sanslöst trött efter middagen att jag kröp ner i sängen och läste och rätt som det var hade jag somnat. Sov kanske en halvtimme. Med den påföljden att jag är jättepigg nu. Dumt.

Tror det var lite känslomässig utmattningssömn. Hade ett möte på jobbet i morse som var lite påfrestande. Jag har ju tidigare berättat att jag inte kommit så bra överens med min chef. Jag är dessutom en ärlig person så jag har inte stuckit under stol med det. Det är obra, jag vet. Dessutom har mitt jobb varit osäkert med den påföljden att jag inte varit mitt vanliga positiva jag. Vilket jag i alla fall inbillar är mitt normaltillstånd. Nåja, vi hade lönesamtal förra veckan (som egentligen skulle ha varit i höstas) och på den femgradiga skalan där fem är högst fick jag två. Det har aldrig hänt tidigare. Skälet var att jag varit just negativ. Jag tror hon sa illojal också. Ur lönesynpunkt kan jag väl leva med det. Men det känns som jag blivit straffad för att jag har visat vad jag tycker. De som pratar skit i lönndom och ler och är trevliga när chefen ser, kommer undan. För mig känns det orättvist. Jag mår ju bättre nu när jag vet att jag får jobba kvar och min chef kör inte med ångvälten på samma sätt som tidigare så jag har faktiskt hittat tillbaka en hel del till arbetsglädjen. Men nu blir det som att det blir falskt. Att det verkar som att jag fejkar för att jag måste vara på gott humör, fast det inte är så. Att jag är en ögontjänare. Usch.

Frid & Fröjd

Skickade ytterligare ett sms, denna gång med ett krav att hon skulle höra av sig. När jag lagt mig igår fick jag äntligen svar. Ett milt förebrående sms där det stod "men jag svarade ju på ditt sms och du såg ju att jag loggat in på facebook". (det smset hade jag inte fått) Så hon mår bra. Förstås. Första känslan är lättnad. Andra känslan är dåligt samvete för att jag blev orolig och visade det. Och den där andra känsla skulle jag inte vilja ha och jag skulle vilja förstå varför jag får den.

Måste jag vara så till lags att jag inte ens inför mina barn kan visa någon form av ilska? Jag tror det. Jag är, som jag sagt förut, konflikträdd. För mig är bråk detsamma som att inte älska. Även om jag logiskt vet att det inte är evkvivalent så har det inte fäste i mitt känsloliv. Jag vill inte åsamka andra dåligt samvete och därför håller jag inne med det som kan tolkas som förebråelser för att de inte har uppfyllt sitt åtagande gentemot mig. Knepigt.

Men sanningen är att jag oftast inte är orolig. Men frågan är vad det beror på. Beror det på ovanstående eller beror det på att jag försöker vara förnuftig. Det finns händelser och beslut i min ungdom som påverkat det också.

När jag var i tjugoåren var jag tillsammans med en kille som hette Peter. Jag minns inte hur vi träffades, troligen var vi supportrar till samma lag och umgicks perifiert i samma kretsar. Han hade mörkt hår och bruna ögon och var tunn i kroppen. Han bodde bara ett stenkast från mig på söder. Jag hade aldrig träffat hans mamma men vet att han sagt att hon var glad att han träffat mig så han fick lite ordning i sitt liv och kom på rätt spår igen.

En dag ett par veckor före min tjugoårsdag skulle vi träffas. Han kom inte, han hörde inte av sig. Jag var förbannad. Han svarade inte i telefon. Jag minns inte hur jag fick reda på det, men han dog den dan. Han körde truck på sitt jobb, den välte och han blev krossad av störtbågen. Det jag minns var att jag bestämde mig för att aldrig vara arg på någon innan jag visste skälet till deras beteende.

Jobbigt

Efter det där meddelandet att C skulle hoppa snart som jag läste i lördagskväll hörde jag ingenting. Var uppe till 2. Ingenting. Loggade in på morgonen. Ingenting. Skickade 2 sms. Inget svar.

Mitt på dan hade hennes kille skrivit på hennes facebook och då frågade jag honom om han visste om hon hoppat. Och han svarade: she seems to have hurt her back doing it. Maybe it is just a strained muscle and a bit of rest will fix it..

Provade att ringa hennes mobil i morse (kväll hos dem), kom till mobilsvar.

Sen har hon själv skrivit att hon är "alive".

Så jag undrar verkligen hur hon mår.

Jag är arg, samtidigt som jag också vet hur det kan vara. Ingen dator, ingen täckning, ingen tid. Och jag är ju så långt borta ur medvetandet, jag vet att det funkar så. Men jobbigt är det. Särskilt som jag sällan är orolig av mig.

Och "toe tag" som hon skrivit om gissar jag är en såndär namnlapp man sätter om stortån på lik.

Ska försöka ringa igen om ett par timmar när det är morgon där.

50% mindre nervös

Det gick jättebra, han sprang på under fyra timmar! Rådbråkad efteråt förstås men inget som inte går över. Svärmor och jag hade jättekul, hon hade egentligen bara tänkt se när han sprang förbi på första varvet men blev kvar. Vi applåderade och hejade så vi var alldeles trötta i händerna. Men det kanske man inte ska klaga på när folk sprungit över fyra mil. Perfekt löparväder, runt 20 grader och växlande molnighet. Bra väder att vara publik i också.

Jag hade hoppats att Cs bungy jump skulle vara klart men när jag loggade in på ansiktsboken så såg jag följande, skrivet för en timme sen. is in the bungy shop now, waiting to go.. Still not too nervous :o But we did fill in a toe tag. Toe tag, jo jag tackar jag! Jag tror det är en dryg halvtimmes färd till själva platsen och sen vet man ju inte hur länge det dröjer innan just hon får hoppa. Känns nästan som jag vill vara vaken tills hon hör av sig igen. Om hon nu gör det, man vet aldrig med henne.

Och jag kan inte applicera min gamla ramsa för att lugna mig. "Antingen ringer de från sjukhuset eller så ringer polisen på dörren, ingen idé att vara orolig för något du inte kan påverka".

Äh, det går nog bra. Jag är inte jätteorolig egentligen. Bara lite.

Lite nervös

Det här med barna. De kan göra en lite nervös. S ska springa Sthlm Marathon idag och dryga fyra mil på hårt underlag i sol kan var tufft. Han har tränat och har kapacitet att klara det. Det jag är nervös över är dels om han skulle få solsting eller skada sig eller något. Men allra mest om han skulle bryta för då skulle han må obra själv. Och den där vibrerande mamma-barn-tråden finns där.

Sen är jag nervös för C. Hon är på Nya Zealands sydö och ska hoppa bungy-jump, 134 meter. Jag vet inte exakt när, bara att det är i helgen. Och den tråden vibrerar den med.

Det känns lite ovant, jag är sällan orolig för mina ungar.

Nu ska jag göra mig i ordning, packa en rygga och ge mig in mot stan. Ska möta svärmor vid tunnelbanan, det är första gången hon ser Sthlm Marathon.

Extern hårddisk

Äntligen köpte jag en extern hårddisk för att spara bilder och texter på. Det vore ju förfärligt om den här datorn skulle packa ihop och jag blev av med allt. Jag hade tur, den jag spanat in mig på hade helt plötsligt extrapris och då slog jag till. Den är oerhört stor, 1 terabyte. Men mina bilder som jag tycker är jättemånga, fyllde bara ett blyertstreck på cirkeln som illustrerar hur mycket man använt. Då lär den räcka ett tag. Har exporterat bloggen också så den finns som kopia där. Dessvärre verkade inte bilderna som hör till inläggen komma med och alla kommentarer kom för sig men det kan jag väl leva med.

Annars är jag rätt låg fortfarande. Vet inte om veckans genomlidna, men lindriga, förkylning har sugit lite must ur mig. Eller om det är våren. Eller att jag känner mig ensam. Eller att det känns som alla har annat för sig än att blogga. Eller nåt.

En intensiv helg väntar. Studentuppvaktning i morrn och på lördag ska S springa maran och då ska jag dit och titta och kanske serva med dryck. På söndag är det nationaldagen och kanske tar jag mig till den lokala "festplatsen". Funderar på att be syrran komma över så kan vi picknicka. Men bara om det är fint väder.

Ljus

Jag tycker om ljus. Ljuset i den här lägenheten var det första jag föll för när jag stod i hallen första gången. Tar jag ett kliv in så ser jag ljuset falla in från tre fönster och två vädersträck. Jag kan fortfarande stanna till på just den platsen och bara se ljuset och njuta.

Jag har persienner och eftersom jag åt ena hållet har ett hus så fäller jag dem. Men vinklade så att det inte går att se in men så att ljuset ändå får sina springor. Jag tycker om att titta i taket när bilarnas strålkastare får randmönstret att vandra över väggar och tak. Jag tror det är en trygghetskänsla från barndomen. Jag tror det var så i mitt tak hemma även om jag logiskt inte får ihop det med var vägen var och om vi ens hade persienner.

Idag när jag gick från jobbet stannade jag utanför för att se ljuset som så starkt sken genom en bergenias blad att det nästan blev självlysande.

Och jag älskar sommarhimlen om kvällen. Så blekt blå. Ljusblå. Och husen som framåt midnatt tappar sin färg och bildar siluetter. Då vill jag vara vaken och se himlen hela natten. Se hur det urvattnade får glöd av morgonen och solen.

Trist

Nu blev det sådär tråkigt igen. Trollet har gått in eller ut ur sin skog eller var hon nu är. Mofs har försvunnit någonstans i landets utmarker. Och nu senast har Nilla aviserat sin kommande frånvaro. Det är tråkigt. Det hjälps inte att det fortfarande finns många andra jag tycker om och vill läsa, jag tycker ändå inte om när människor försvinner för mig. Det känns så förgängligt. Jag vill ha långsiktighet. Jag tycker om det välbekantas trygghet. Jag tycker om att le igenkännande. Jag kan känna att det inte är någon idé att tycka om, alla går sin väg ändå och lämnar mig kvar. Jag krymper. Fingrarna stumnar och det känns meningslöst att dela tankar. Det känns som att jag måste vara ytlig och det vill jag inte. Nä, just nu känns det inte alls bra. Jag får fly. Den enda flykt som är tillgänglig är böckernas värld, så dit flyr jag. Begraver mig i ett slott på 1500-talet. Gråter andras tårar över en död kung.