måndag 5 oktober 2009

Dag ett - den nya tideräkningen

När kören precis hade börjat vid åttatiden fick jag ett sms om att hon landat i Auckland. Skönt. Visserligen har jag följt flighten ända sedan igår eftermiddag när hon lyfte från Heathrow och när hon mellanlandade och tankade i Los Angeles, men skönt att hon är på marken igen. Hon skrev att hon inte tänkte göra om resan den närmsta veckan i alla fall!

Tack alla ni som skrivit så rara kommentarer på mina förra inlägg. Det känns faktiskt väldigt bra och värdefullt för mig att känna er omtanke och medkänsla. Vad ni än skriver så känner jag att ni vill mig väl och det uppskattar jag verkligen.

Jag grät en del i går eftermiddag och kväll och det är som det ska vara. Idag har jag inte gråtit, bara blivit tårögd någon gång ibland. Nu ska jag försöka börja anpassa mig. Jag försöker tänka på allt som är bra med att bo själv. Det här har jag kommit fram till idag:

Jag behövde ingen kundvagn och jättekassar när jag handlade, det räckte så bra med en korg och en vanlig kasse.

Det var lika (o)stökigt när jag kom hem som när jag gick.

Jag kommer bara behöva köra diskmaskinen en gång i veckan, bergis.

Det gör inget att det har varit lasagne till middag tre dagar på raken.

Strunt samma att det inte fanns mjukt bröd till frukost, det går bra med knäckbröd också.

Jag fick "ärva" Cs busskort, det känns lyxigt att inte betala på bussen.

Hmm.. det var nog allt. Det kommer säkert komma inlägg där jag skriver allt jag saknar också, men just nu försöker jag se det som är bra. Jag tror det hjälper mig att komma över den första saknads-puckeln.

7 kommentarer:

  1. Nu vet ju inte jag riktigt hur ni lever, men fjärrkontrollen till TV:n behöver ni inte tjafsa om. Du kan vara ute halva nätterna utan en dotter som drar dig i öronen och ger dig utegångsförbud efteråt. Hmm du kan vara uppe vid udda tider med ursäkten att du måste ringa/skriva till din dotter som är i en helt annan tidszon. Påsar under ögonen på jobbet blir liksom berättigat på nåt sätt. Finns säkert många fler saker. Skulle det bli alltför tyst hemma hos dig så kan jag alltid skicka upp några av mina att hålla dig sällskap. Tro mig det kommer inte att dröja många minuter förrän du efterfrågar tystnaden hahaha.

    SvaraRadera
  2. Bra grejor! Det där med tystnad har jag inte tänkt på men när jag lyssnar nu så hör jag bara suset från fläkten i datorn och klockan som tickar. Tror jag föredrar det framför barnhojtande. "been there, done that"

    SvaraRadera
  3. Och just tystnaden, köra diskmaskinen en gång i veckan, handla mat utan att bli ruinerad och att det är städat när jag kommer hem, det är de bonus jag också har. Varannan vecka. Kram

    SvaraRadera
  4. En vacker dag står hon där i farstun! Hur länge ska hon vara borta? Ska du åka och hälsa på henne?

    SvaraRadera
  5. Ett år är det sagt. Men hon har även sagt att hon kanske tar en sväng i Australien innan hon kommer hem. Jag kanske åker och hälsar på i februari eller så. Har inte bestämt något än.

    SvaraRadera
  6. Det tycker jag absolut att du ska göra! Var i Aussieland är hon?

    SvaraRadera
  7. I Auckland, Nya Zeeland, är hon.

    SvaraRadera