Bio

Ni som känner mig lite nu vet att jag väldigt sällan tittar på film, vare sig hemma eller på bio. För mig är det en upplevelse att gå på bio. Storögt förundras jag, likt ett barn. Och jag njuter av allt. Bilderna är så vackra. Kameran flyger över tak och zoomar in blyinfattade fönster. Ett rum fyllt av sepiafärgade ting i milt ljus. Torra löv rasslande i vinden framför ett fönster med en milsvid utsikt. Snapes släpiga sätt att tala tilltalar mig. Jag tycker om mystiken och det fantastiska, det gör inget alls att det är helt orimligt. För mig är det helt sant så länge jag sitter där. Jag blir rädd när något oväntat kommer upp ur vattnet och jag flämtar och händerna far upp och täcker munnen. Jag knäpper min vänstra hand om min högra, på så sätt lurar jag mig själv att jag håller någon i handen. Jag gråter när alla som en hyllning lyfter trollstavarna mot skyn. Jag vill inte gå när det är slut.

Jag har varit och sett Harry Potter och halvblodsprinsen tillsammans med min kompis. Jag är fortfarande uppfylld av magi.