När jag tänker på siffror så är det ingen strukturerad rak rad. Det är som en väg som slingrar sig hit och dit. Baklänges dessutom. Från siffrorna 1 till 29 är det en särskild väg, sen blir det en återkommande vågform där tiotalet är överst. Undrar hur det har blivit så? Lärde jag mig räkna till 30 med möda och tankeverksamhet medan resten blev en upprepning?
När jag tänker på årtal så följer de samma bana med skillnaden att jag befinner mig längst till vänster och liksom ser tillbaka på åren.
Det här har jag tänkt på länge och ibland frågat andra hur deras siffror ser ut. Nu såg jag en dokumentär på teve och då ritade jag ner min sifferväg. Hur ser din ut?
Cirkeln på bilden är året. Lustigt att vissa månader fick så lite utrymme medan andra ser ut att vara väldigt långa. Årsskifte och halvårsskifte stämmer men däremellan är det väldig trångt på vissa ställen och gott om plats på andra.
Bokstäverna i alfabetet är däremot i en lång rad fram till ungefär O eller P där sjunker raden nedåt. Märkligt att den är så fantasilös, det är ju bokstäver jag tycker mest om och de borde ha en lite mer fantasifull tankebild, tycker jag.
När jag tänker på årtal så följer de samma bana med skillnaden att jag befinner mig längst till vänster och liksom ser tillbaka på åren.
Det här har jag tänkt på länge och ibland frågat andra hur deras siffror ser ut. Nu såg jag en dokumentär på teve och då ritade jag ner min sifferväg. Hur ser din ut?
Cirkeln på bilden är året. Lustigt att vissa månader fick så lite utrymme medan andra ser ut att vara väldigt långa. Årsskifte och halvårsskifte stämmer men däremellan är det väldig trångt på vissa ställen och gott om plats på andra.
Bokstäverna i alfabetet är däremot i en lång rad fram till ungefär O eller P där sjunker raden nedåt. Märkligt att den är så fantasilös, det är ju bokstäver jag tycker mest om och de borde ha en lite mer fantasifull tankebild, tycker jag.
Det går ju att tolka lite hur som helst egentligen. Jan-apr är trista mörka månader som man önskar var korta. April-juli vill man ska vara länge länge. Det handlar ju både om vår och sommar. Aug-Sep är oftast helt okej. Även om man börjar räkna neråt till det mörka så är det okej månader. Därav ett mellanting mellan väldigt kort och långt. Sep-dec är långa och mörka. Man önskar de månaderna vore korta men så känns det aldrig.
SvaraRaderaJag "ser" inte siffror allas på ditt roliga sätt. Om någon säger 29 så ser jag en tvåa och en nia. Fantasilöst!
SvaraRaderaJag ser också siffror i banor som ringlar hit och dit. Även år, decennier och sekler. Olika färger har de också. 1 är vit, 2 är gul, 3 är grön och 4 är röd t ex.
SvaraRadera60-talet är blått, 70-talet drar åt gult, 80-talet är rött, 90-talet ljusblått.
1800-talet är rosarött,1900-talet blåaktigt.
Nu ska jag sluta.
Jag är helt fascinerad, vilken grej, att jag tänker månader i en ring det vet jag, men jag vet inte om jag har nåt speciellt avstånd. Jag ska sätta mej vid köksbordet nu och se om det kommer några siffermönster.
SvaraRaderaVad intressant. Det skiljer sig verkligen hur man ser på år, siffror och bosktäver. En del ser ju år som ett streck, andra som en ring. Kul att få ta del av dina tankar.
SvaraRaderaTror att du/ ni är synesteter:
SvaraRaderawww.synestesi.se
Själv har jag inte förmågan naturligt men använder den för meditation: Räknar sakta neråt från 100 och varje siffra "klär" jag för min inre syn i en färg eller ett mönster för att bevara koncentrationen på räkningen och inte börja tänka på annat. Effektivt faktiskt :)
Det var ett spännande inlägg. Måste fundera lite mer på det.
SvaraRaderaNej jag tänker inte i mönster alls, de finns bara på måfå siffrorna. Det är inte heller olika avstånd mellan månaderna och januari börjar klockan 12 i ringen. Däremot känner jag alltid en njutning när jag ser ett udda tal, speciellt primtalen och i synnerhet 3.
SvaraRadera