Kissnödig

Hur kommer det sig att jag kan vara ute en hel eftermiddag, dricka kaffe, åka bil och inte vara ett dugg kissnödig? När jag sedan kommer in i porten hemma känner jag att det nog vore lagom med ett toalettbesök, i hissen blir behovet påträngande och sen har jag knappt tid att ta av mig skorna innan jag ilar till toaletten med benen i kors. Hur fungerar hjärnan egentligen? För jag måste ju ha varit kissnödig en lång stund och totalt ignorerat de signalerna. Och det är ingen engångsföreteelser, så här är det för jämnan.

Kände mig lite rastlös mitt på dagen (eller så var det för att jag visste att om jag stannade hemma var jag tvungen att stryka) och ringde syrran och föreslog en promenad. Vackert höstväder och både varmt och kallt ute. Det funkar bra med syrran just nu. Hon har insett att vissa samtalsämnen helt enkelt inte funkar med mig och avstår från dem. Och jag har taggat ner och går inte i polemik lika ofta som förut. Det känns bra.

Vi fikade utomhus och jag orkade inte ens min halva av brownien med grädde. På vägen hem åkte jag förbi svärmor och blev sittande där en stund och pratade medan skymningen föll.

Nu har även mörkret fallit och stearinljusets låga speglar sig i fönstret. Jag har inte strukit.