Eftermiddagen började i gråt och slutade i förnöjsamhet.Jag tränar de dagar jag slutar tidigt, vi har en lokal på jobbet. Dessvärre förstår inte alla, trots stora skyltar, att de ska ta ned vikterna efter sig. Så när jag kom var två av de stationer som jag använder nedtyngda av 10- och 15-kilosskivor. Jag kan till nöds ta bort 10 kg från en av maskinerna, om jag sätter skivan mellan knäna och bara lägger den på golvet sen. Men 15, det går inte. Jag får inte ens lyfta den tyngden. Jag hade hyfsat ont när jag kom dit och när jag insåg att 40% av min träning skulle gå bort för att andra inte kan ta undan efter sig, då brast det. Jag satte mig på en bänk och grät. Det var folktomt så ingen behövde ömka mig. Men så kom mannen i den gröna tröjan och räddade mig. Han vet att jag inte kan bära tungt och tog bort skivorna åt mig. Då blev det lite bättre.
Sen åkte jag till min favorithandelsträdgård och köpte lite prydnadskål och vintergrönt till balkongen. Och cyklamen. Flera. Är den inte för ljuvlig, den på bilden? Den ser ut som ett par mamelucker! Den ska jag ge bort imorgon, men ikväll är den min att njuta av. Jag tände en massa levande ljus när jag kom hem och lagade god middag åt mig själv. Så nu känns det okej igen.
Skönt att det kom en riddare och hjälpte till. Irriterande när folk inte plockar efter sig. Det gäller även saker utan tyngd som i tvättstugan till exempel. Jag skulle nog behöva ett par gröna Majhänder här i trädgården. Hade varit trevligt att ha det lite fint, men istället växer ogräset snart över skallen på mig.
SvaraRaderaJag kommer! Jag gillar faktiskt att rensa ogräs.
SvaraRaderaDu är mer än välkommen
SvaraRaderaJag tycker det är så härligt hur jag uppfattar det som att du alltid vänder allt - till något bra :-).
SvaraRaderaVar det inte skönt att få släppa på lite? Rann det ut någon saknad samtidigt?
SvaraRaderaVisst kan man bli t o k i g när folk inte tar ansvar i gemensamma lokaler?!
SvaraRaderaDet positiva i det är väl kanske att du fick gråta lite - ibland är det skönt när något ställer till det så tårarna får komma.
Cyklamen är vackra men lite svårskötta tycker jag som helst vill att blommorna själv ska gå till vattenkannan när de behöver!
Skönt att du pysslar om dig själv med god middag, det var du värd!
Å sedan framemot våren kan du dra en repa över landet och röja i dina bloggvänners trädgårdar?! Gärna i min!
Mamma J: Jo, jag försöker se det positiva i tillvaron. Det funkar för det mesta. Risken är bara att jag stoppar undan det onda utan att det är "klart", bara.
SvaraRaderaGnisslur: Det var helt klart en accumulerad gråt som utlöstes av ilska. Först slog jag nämligen flathanden på en av vikterna, i ilska.
Annika: Det skulle vara något det! En blogg-tour med sekatör i högsta hugg!
Skönt att du var lite ledsen först och blev glad sedan. Kunde ju varit tvärtom... ;)
SvaraRaderaEn vacker växt!
Apropå ilska ska jag skriva ett inlägg snart, läste inne hos coachen och bestämde sej för att filurera kring min ilska, om den döljer några andra känslor och i så fall vilka.
SvaraRaderaSka tjata lite, men på Itrim behöver du inte plocka undan efter någon. Där är det hydraulik på alla maskiner. Skönt.
SvaraRaderaMen där är det säkert andra människor. Läskigt.
SvaraRadera